lätthet kunde hitta bogen och skjuta. Mynningsfla
mman uteblev helt tack vare ljuddämparen men då där tydligen var lite oljerester kvar i densamma så blev det en ganska rejäl rökutveckling och därmed kunde vi inte se vart galten sprang. Vi väntade i fyrtio minuter innan vi gick ner för att spåra och det behövdes inte så mycket. Redan efter ca 60 meter hittade Ceasar galten som var träffad rakt igenom maskinrummet. Betarna var hela, fina och sylvassa. Denna herre hade kunnat vara rena mardrömmen för en oerfaren hund. Den tidiga kvällen blev inte så tidig som det var planerat men Mattias verkade små nöjd över att ha fått skjuta en fin galt även om det inte var med hans egna vapen. Efter en sen och långdragen natt så blev det till slut dags att ladda hiluxen och fara till Bergemon där vi skulle bo i ett av STF:s vandrarhem. Klockan 11.00 var det avfärd och efter sex timmars sträckkörning var vi till slut framme. Ett riktigt fint vandrarhem mötte upp oss med rejäla lokaler. Vädret när vi anlände hade dock ändrats från Skånes beachväder till fullt snökaos i Bergamon. På vägarna låg det en till två centimeter snö och snöflingorna var stora som hantverkarnävar, det vill säga stora. Vår guide Mikael anlände strax efter oss i en smått anständig pickup som såklart verifierade en skånings fördomar om glesbygdsbefolkningen. Fördomarna skulle kunna översättas till viss avundsjuka, för hur man än diskuterar så är det roligare att lyssna på en mullrande V8 i en Dodge Ram än en anonym 140 hk dieselkokare i en hilux. Väl utkomna till området vi skulle jaga i fick jag och Mattias äran att söka av ett område längs en större bäck. Dan, Anton och Mickael skulle gå uppströms och se om dom kunde hitta något spår efter bäver. Snöandet blev än mer ihärdigt och jag tackade min lyckliga stjärna att jag strax innan jakten hade köpt in en ny uppsättning Chevalier jaktkläder som höll snön och vätan utanför skinnet. Skall man hålla sig i topp gäller det att ha torra kläder annars kan det förstöra hela jakten och den risken vill man inte ta när Dessa betar var hela, fina och extremt vassa. Med tanke på storleken på galten hade denna kunnat vara rena mardrömmen för en oerfaren jakthund. >> Skytten och vildsvinsgalten framdragen för det traditionella fototgrafiet. MIN JAKTRESA