AMES 1
»Jag pendlade till Kina. Det är kortare än man tr
or, faktiskt.« – Det de har gemensamt är att de utvecklar teknik i framkant och att vi hjälper dem med utveckling av nya system. Både i form av utbildning och i form av rena konsulttjänster, berättar Åsa. – Ibland gör vi hela utvecklingsprojekt på vårt eget kontor och ibland sitter vi hos dem och arbetar i deras projekt. ÅSAS TIDIGARE ERFARENHETER ÄR också inom olika typer av företag men med mjukvaruutveckling som röd tråd. – Jag har en magisterexamen i datavetenskap från Linköpings universitet, berättar hon. – Mitt första jobb efter examen var på entreprenörsföretaget SoftLab där jag jobbade som mjukvaruutvecklare, med kompilatorkonstruktion. Efter sju år på SoftLab började Åsa som intraprenör, som affärsenhetschef på ett mindre bolag som senare kom att bli uppköpta av Enea Epact. – Mitt uppdrag var att starta en affärsenhet med två personer och driva upp den till en större enhet. Vi växte från två till 20 personer, berättar hon. – 20 brukar vara någon sorts magisk gräns för hur långt man kan växa från att vara ett litet företag. Sedan måste man göra en ordentlig omorganisation för att kunna bli större. Det har vi sluppit i MindRoad genom att bygga organisationen för att bli stor redan från början så det är en lärdom jag har haft nytta av. Efter tiden som affärsenhetschef gick Åsa ihop med tre andra entreprenörer och startade ett eget bolag. – Det var det första bolaget jag varit med och drivit upp. Det gick bra för oss och det var jättekul att vara med och starta en verksamhet. Jag hade alltid jobbat i entreprenörsföretag innan men det här var det första jag var med och skapade ett, berättar hon. – Efter några år blev jag erbjuden ett jobb som försäljningschef på Prevas så jag sålde mina aktier i bolaget och bytta jobb. Därefter blev jag intraprenör igen. DENNA GÅNGEN VAR DET PÅ SYNTRONIC i Linköping. – Jag växte en avdelning från en person till 15. Sen blev jag tillfrågad om jag ville vara platschef för Syntronics kontor i Kina, berättar Åsa. – Jag pendlade till Kina. Det är kortare än man tror, faktiskt. Det går ett plan från Arlanda varje kväll. Man äter middag på planet, sen sover man och sedan är man framme på morgonen. Det som är krångligt är tidsomställningen. I början var jag på plats under en längre tid men mot slutet var det mer veckopendling. ÅSA SKAFFADE SIG NÅGRA KNEP för att hantera det. – Jag försökte vara ute i skymningen. Då blev det lättare att somna i Kina. Det var inte lika lätt åt andra hållet. Jag var bitvis rätt trött i Sverige, säger hon. Att växa verksamheter är en annan sak som går igen i Åsas CV. Ännu en är att dela med sig av sina erfarenheter, i företagsnätverket SMIL. – SMIL är en ideell förening för kunskapsutbyte mellan företagare och för företagsutveckling i Linköping. Det är starkt kopplat till universitetet och Magnus Klofsten, professor i entreprenörskap, och det brukar vara företagsledare som driver föreningen, berättar hon. – Det har varit en skola för mig också. I tio år ledde jag Vattenhål för vd, en fokusgrupp för företagsledare. Vi träffades över en öl och diskuterade en specifik fråga varje gång, en krånglig situation någon i gruppen råkat ut för, och pratade om hur man kan hantera en sådan situation. Det var mycket lärorikt, avslutar hon. n 23