Botad på 15 minuter Efter andra förlossningen kun
de Linda Wemmert inte hålla tätt. När knipövningarna inte hjälpte blev ett enkelt ingrepp hennes räddning. När Linda Wemmert var på kontroll efter sin andra förlossning fick hon rådet att träna upp sina bäckenbottenmuskler. – Jag tränade efter det schema som jag fått, men det hjälpte inte. Jag läckte så fort jag ansträngde mig. Som kvinna anklagar man sig själv; det måste vara jag som slarvar med träningen, säger Linda Wemmert. Efter åtta månader fick hon nog och bokade tid hos en gynekolog. – Det var en stor lättnad när hon sa ”det är inget fel på ditt knip, du gör helt rätt”. Trots problemen hade Linda kvar sin lust att träna på gym och i löparspåret. – Jag använde inkontinensskydd men de kändes inte bekväma. Vändpunkten kom en dag när hon tränade löpning ”Jag har träffat kvinnor som gått i tio år innan de sökt hjälp och fått rätt behandling.” med en grupp. En kvinna som var med berättade att hon haft samma problem och blivit bra efter en enkel operation. – Eftersom jag hade haft problem vid båda förlossningarna, funderade jag på om jag verkligen ville bli opererad. Men när jag fick veta att det bara skulle ta 15 minuter på operationsbordet, bestämde jag mig, säger Linda. Efter ingreppet, som gick ut på att stötta upp urinröret med tunna band, kunde kunde Linda äntligen hålla tätt igen. Vardagslivet kretsade inte längre kring kissandet. – Nu kan jag vara spontan och gå långa skogspromenader utan att vara orolig för att läcka. Jag slipper kissa på mig vid minsta nysning . Bara en tredjedel av de kvinnor som har inkontinens söker hjälp, ofta för att de inte tror att det går att bota. – Jag har träffat kvinnor som gått i tio år innan de sökt hjälp och fått rätt behandling. Många drar sig nog för att ta upp problem med underlivet på vårdcentralen. Linda Wemmert bestämde sig tidigt för att vara öppen med att hon hade inkontinens. – Om ingen annan berättar som det är, så håller du själv tyst, säger hon. n 1177 Vårdguiden nr 3 2015 21