TIDNINGEN TILLVÄXT 1
LÖNSAMHET & TILLVÄXT Samarbete sprider riskerna A
tt samarbeta med andra gårdar kan vara ett sätt att sprida sina risker. Då minskar investeringarna i maskiner och risker förenade med krediter och räntenivåer. Text Carina Gerken Christiansen DET ÄR FRAMFÖR ALLT inom växtodlingen som det går att minska risken betydligt genom samarbeten. – Då har du en form av riskspridning och kan få hjälp. Du behöver kanske inte ha alla maskiner själv, någon har en tröska, någon har en avancerad såmaskin, eller du kanske hyr alla tjänster, säger Hans Andersson, professor i lantbruksekonomi på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. – Dessutom blir det en social gemenskap och det är också en viktig del. Om olyckan är framme kan en försäkring vara till stor nytta. Men att försäkra sig mot den kunskap som försvinner när företagaren blir sjukskriven är desto svårare. – De flesta lantbruksföretag består av en eller två personer och även om det finns anställda är företaget ändå ofta helt beroende av en person, alltså ägaren. Om något händer är man i hög grad riskexponerad. Sjukförsäkring och försäkring mot inkomstbortfall minskar risken till viss del. Men detta räcker inte hela vägen. Ägaren är oftast den som sitter på värdefullt ”know-how”, kunskap om vad som ska göras och hur. – Det är svårt att försäkra sig mot det kompetensglapp som uppkommer i en sådan situation. Det är stora kapitalvolymer som indirekt är beroende av kunskapen och kompetensen hos den här företagaren, säger han. Hans Andersson 24 Tillväxt Inge Samuelsson driver Persbo gård i Stora Skedvi i Säters kommun i södra Dalarna. En skada i fingret i somras fick effekter på verksamheten. Ser över försäkringarna efter skadan i handen Inge Samuelsson, skogsentreprenör och spannmålsodlare i södra Dalarna, skadade höger pekfinger i vedmaskinen i somras. En mindre skada, tänkte han från början. Men skadan fick ansenlig påverkan på företaget. Text Carina Gerken Christiansen ETT SKADAT FINGER borde kanske inte vara så allvarligt. Men om resultatet blir gips från armbågen ut till fingertopparna mitt i skördetid är det ett stort problem. Särskilt när sjukförsäkringen inte täcker kostnaden för inkomstbortfall eller kostnaden för att hyra in en annan förare till tröskan. I skrivande stund är gipset borta och läkarna tror att Inge Samuelsson kan bli helt återställd i sitt skadade finger. Men oron finns där. – JAG KÄNNER VISS rädsla för att pekfingret inte ska fungera som det ska. Skördaren körs med joystick och kräver mycket fingertoppskänsla, säger han. Inge Samuelsson bedriver spannmålsodling på 50 hektar och kör tröska åt sig själv och andra. På vintern sköter han egen skog på 100 hektar med egna maskiner. Cirka 10–15 procent av årets omsättning kommer från vedmaskinen, som förvandlar en stock till färdig ved på mindre än tio sekunder. – Vi gör brännved för att ta tillvara en del av råvaran, säger han. VID DAGEN FÖR olyckan, den 29 juli, var Inge ute med sin vedmaskin på grannens mark och hade som tur var sällskap av både sin far och grannen. – Det var ett moment som egentligen är helt ofarligt. Det var en stock som gått för långt in i vedmaskinen som jag bara skulle flytta tillbaka. Det gjorde jag, men när jag gjort det starFOTO. MARIA HANSSON