TIDNINGEN TILLVÄXT 1
Debatt BJÖRN GALANT, expert på allemansrätt och i
nfrastruktur på Lantbrukarnas Riksförbund. bjorn.galant@lrf.se ALLEMANSRÄTTEN är fantastisk. Den ska vi vara mycket stolta över och mycket rädda om. Det har dock vuxit fram problem under de senaste 10–20 åren som har sin grund i att skogen blivit kommersiellt intressant ur fler perspektiv än skogsbruk och jakt, nämligen även det som handlar om upplevelsevärden (turism) och samlarvärden (bär- och svampplockning). Vissa aktörer vill komma åt dessa värden utan att ens informera den som äger marken om att de tänker bedriva egen verksamhet där. Det tycker jag är fel. Om man vill förlägga en verksamhet till någon annans mark ska det såklart baseras på dialog, samråd eller avtal med den som äger marken. JAG FICK ETT TELEFONSAMTAL från norra Jämtland förra hösten. En markägare hade tagit kontakt med ett bärplockningsföretag som kanaliserat ett stor antal bärplockare till hans mark. Det stundade älgjakt och markägaren bad därför företaget att flytta plockningen till ett fint bärställe på andra 6 Tillväxt Om du har synpunkter på något du läst i Tillväxt eller förslag på vad du tycker vi borde skriva om – hör av dig till oss! skogochlantbruk@handelsbanken.se Postadress Handelsbanken Skog och lantbruk, Torsgatan 14, 103 70 Stockholm Kommersiella intressen hot mot allemansrätten För att värna om allemansrätten krävs det någon form av reglering av kommersiella intressen på annans mark. Det skriver Björn Galant, expert på allemansrätt och infrastruktur på Lantbrukarnas Riksförbund. sidan sjön, där man inte skulle jaga. Till svar fick han då att en sådan fråga fick han ta upp med bärplockarnas bemanningsföretag i Thailand! Andra störningsexempel är återkommande ridning samt turism, där risken för skada på naturen ofta blir stor. Då är kontakt med berörd markägare nödvändig. Allemansrätten är tänkt för allmänhet och friluftsliv. Det har såklart aldrig varit meningen att allemansrätten ska inrymma storskaliga kommersiella företag. Strax före valet skickade LRF och Om man vill förlägga en verksamhet till någon annans mark ska det såklart baseras på dialog, samråd eller avtal med den som äger marken. Ekoturismföreningen ut en enkät om turism på annans mark till våra riksdagspartier. Den visade på en samsyn hos samtliga partier om att verksamhet på annans mark behöver bedrivas genom dialog, samråd eller avtal med berörda markägare. Oavsett regering är det en positiv utgångspunkt att utgå ifrån. När vi kommer till oorganiserad bärplockning, det vill säga plockning som ofta utförs av plockare från annat EU-land, för det med sig en helt annan problematik, nämligen de stora läger där plockarna bor under långa perioder, så kallade bärplockarläger. För organiserad bärplockning är boendet sällan ett problem. För den oorganiserade plockningen är boendet huvudproblemet. Allemanrätten tillåter max ett par tält under någon natt. Stora långvariga tältläger är självklart inte tillåtna. Problemet är att regelverket för att flytta på stora läger berör Kronofogden och inte (som många tror) polisen. För att flytta ett läger behöver en anmälan skickas till Kronofogden med personnummer på samtliga som ska avhysas. Därutöver får markägaren betala 600 kr per avhyst person. Ett läger med 60 boende kostar alltså berörd markägare 36 000 kr. Att betala 36 000 kr för att få bort olaglig verksamhet från sin egen mark är orimligt. Och om de boende flyttar sig 200 meter eller om nya plockare ansluter behöver hela processen inklusive betalningen göras om. Dagens system via Kronofogden är helt enkelt inte tillämpbart på stora läger i skogen. Detta har vi påtalat för justitieministern under flera år. Men tyvärr har hon och Justitiedepartementet varit slapphänta i denna fråga. Självklart välkomnar vi allmänhet