Marknad 1
MARKNAD ÖREBRO MÖTER Ullis Sandberg KOMMUNALRÅD M
ED ANSVAR FÖR SAMHÄLLSBYGGNADSFRÅGOR TEXT: PELLE BLOHM FOTO: DAN LINDBERG Ullis Sandberg är Socialdemokrat sedan barnsben, hon har haft en lång rad olika uppdrag och positioner inom partiet men just nu är hon kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor i Örebro kommun och ansvarar för stora delar av Örebros utveckling. Ullis är uppväxt i Brickebacken i en stor familj. Hon gillar skitig musik med hårda trummor, litteratur, åska, hav och vill alltid lära sig nya saker. Ullis kontor i Rådhuset lever inte upp till den position inom Örebro kommun som åtminstone mina fördomar hade. Det är snarare ett mindre krypin med fönster ut mot Stortorget. – Jag är i princip aldrig här, säger Ullis när ämnet kommer på tal denna torsdag då vi bestämt tid för den här intervjun. Ullis ser oförskämt avslappnad ut med tanke på uppdrag, belastning och Coronatider då mycket har ställts på ända i vårt samhälle. Hon ler när jag frågar om hon kan berätta lite om sin bakgrund, uppväxt och intressen. Detta då jag informerat om att hon berättar så mycket hon vill när det kommer till det privata och personliga i livet. – Jag är uppväxt i Brickebacken tillsammans med fem syskon. Ekonomiskt var det väldigt knapert vilket jag kanske inte tänkte så mycket på då utan förstod det lite senare i livet. Brickebacken var vid den tiden ett av Örebros mest utsatta områden och det har förstås präglat mig. Vilka möjligheter man hade, vilka människor man lärde känna, hur ser livsödena ut? Jag är faktiskt oer18 hört tacksam att jag på det sättet haft en så oskyddad uppväxt med en otrolig mix av människor som varit en del av vardagen. – Sen var det även mycket som var tu t i det här, jag tyckte att det var ganska trångt. Det är ju lite som en by att vara uppväxt i ett miljonprogramsområde. Alla känner varandra på något vis, det är ett avgränsat område och man rör sig inte så mycket utanför området. Så är det än idag. Framför allt barn och ungdomar, de lever sina liv där på gott och ont. När vi pratar om Ullis uppväxt så pratar vi om 1970tal och det fanns en rätt utbredd social problematik i Örebro vid den tiden, menar Ullis som är född 1972. Själv växte jag upp i Markbacken och det var kanske just de två områdena och något till som hade störst problem och där det var tu t att växa upp. – Nu var det kanske inte så att jag uppfattade att mina uppväxtvillkor var sämre än några andras under just den tiden. Det blev däremot väldigt tydligt när jag började på gymnasiet. Jag började nämligen på Teknis och där gick många ingenjörsbarn där folk åkte på skidsemestrar på sportlovet och det hade inga i min närhet gjort. Där och då blev krocken väldigt uppenbar på många sätt och det var nog även då som jag först började engagera mig partipolitiskt. Innan det så handlade det mycket om lokal mobilisering i Brickebacken, som Ullis uttrycker det. Att vi kan göra saker bättre tillsammans, vi som bor här bestämmer hur det är. – Det var en jättestor del av mitt engagemang. Samtidigt som mina föräldrar tidigt engagerande sig i Hyresgästföreningen, Hem och skola och gjorde mycket insatser för området. Sen var de även med och startade upp den kooperativa föreningen Trädet. Trädet var en ideell kraft i Brickebacken där man samlade föreningslivet, idrottslivet, kulturutövare, fritidsgården med tanken att man skulle kunna åstadkomma mycket mer tillsammans än var och en på varsitt håll. – Där var hela min familj engagerad och det var även i ungefär samma veva som jag började engagera mig politiskt. Jag gick med i SSU och vi höll på ideell basis fritidsgården öppen varannan lördag. Dessutom skapade vi replokaler, till exempel, och vi var väldigt aktiva för att skapa den fritid som vi själva ville ha. Men så fick Ullis barn tidigt, när hon precis fyllt 20 år, vilket hon menar inte var så ovanligt på den tiden men om man jämför med idag så var det tidigt. Det var också en tid då det var relativt enkelt att få jobb direkt efter gymnasiet om man inte ville studera vidare. – Många av mina gamla kompisar som inte pluggade vidare hade jobb medan vi som läste lite längre kom ut efter 1990-tals krisen som förändrade allt. Då fanns det ingenting för oss medan de som börjat jobba tidigt var etablerade. – Så det är klart att allt det här har format mig, dels att jag varit uppväxt utan pengar, i den miljön som format mitt politiska engagemang, där man gjorde saker tillsammans och att jag fick barn väldigt tidigt. Att jag ska ade barn gjorde även att jag själv hade det oerhört tajt ekonomiskt under många år. Jag pluggade samtidigt och på den tiden fanns inga extrastöd för att man hade barn. Jag hade samma studiemedel som alla andra. Många gånger grät jag eftersom jag inte kunde köpa saker till sonen, det var väldigt tu t med ekonomin. Det har verkligen präglat mig för jag vet hur utsatt man är när man under en lång tid inte har pengar. Det där sitter i ryggmärgen. Ullis menar också att det är därför hon i grunden känner sig mer hemma i miljonprogramsområdena än