Marknad 1
Ullis Sandberg har sitt kontor i Rådhuset men är
oftast ute på uppdrag. i villaidyllerna även om hon genom åren lärt sig att gå ut och in i olika sammanhang. Uppväxten har etsats sig in i henne som det oftast gör för de flesta av oss. – Jag har alltid tyckt att det varit roligt med sociala koder och lära mig dem. Eller att känna vem är jag i just det här sammanhanget. Jag har varit en sökande individ genom åren men nu har jag som vuxen hittat vem jag är. Men det är spännande att vara i olika miljöer som i politiken eller forskarmiljön till exempel. Politiker brukar relativt ofta bli anklagade för att inte ha varit i ”verkligheten” utan är politiska broilers som börjat i ungdomsförbund och sedan jobbat sig uppåt för att landa som heltidspolitiker i riksdagen eller på kommunal nivå. Läser man om Ullis Sandberg på nätet så ser man att hon gjort en hel del olika saker i sitt liv både inom och utanför politiken. Hon värjer sig också för påståendet att politiker inte har jobbat med andra saker innan de blir heltidspolitiker. – Faktum är att de flesta politiker som jag känner har inte hållit på med politik i hela sina liv. De flesta är ju fritidspolitiker, då försörjer man sig på andra saker, men det vet kanske inte folk. Sitter man i fullmäktige eller är ordförande i en nämnd så är du inte heltidspolitiker utan du har ett vanligt jobb också. Däremot måste man ofta ha varit verksam inom politiken ganska länge för att få heltidsuppdrag som jag har. – Sen är det här det märkliga för det var verkligen min skräck att jag skulle bli heltidspolitiker, att jag skulle bli en av ”dem”. Jag har också haft fördomar om politiker, men att inse att allt inte är bra, det är ju någon sorts ilska och drivkraft som gör att man väljer att engagera sig och blir kvar för att man tror på någonting annat än det som är. Sen tror jag att man måste känna någon sorts tillhörighet i grunden till något parti för att hålla på. Ullis har förvisso aldrig bytt parti men hon har gått ur och in i politiken, även slutat helt och gått ur partiet. Med tanke på att hon då gjort många andra saker i livet så kan man undra vad hon ville bli när hon checkade in på Rudbecksskolan, eller Teknis som det kallades då. – Jag skulle bli arkitekt tills jag insåg att det enda jag tyckte va roligt med det var att rita. Men det var inte så roligt med draglära, hållfasthet och alla formler. Senare hoppade jag över till Naturvetarlinjen. Men visst fanns det roliga praktiska saker också, som att glöda, svetsa, bygga hus. Jag tycker ju om att lära mig nya saker. Så jag har ändå haft ett intresse redan från början med det som jag håller på med nu. Sen fick Ullis barn strax efter att hon gick ut gymnasiet och i och med att hon inte klarade av övergången till den nya klassen så valde hon att läsa upp betyg på Komvux för att viljan att läsa vidare på universitetet fanns där. – Men jag har alltid jobbat bredvid, redan som 10-åring satt jag som barnvakt, därefter har jag städat och rensat kyrkogårdar till exempel. Men i takt med utbildningen, under tiden på universitetet, så jobbade jag framför allt inom missbruksvården. Hon pendlade mellan olika inriktningar på universitetet men landade i att hon blev personalvetare. – Anledningen till det är att var jag än arbetat så har jag hamnat i organisationsfrågor. Jag vill att saker ska fungera bättre. Det finns alltid saker att förbättra, allt ifrån att ta tillvara på medarbetare till styrprocesser. – Mycket handlar det nog om att inte enbart klaga utan vad ska man göra åt det då. Det är nog min största drivkraft rent generellt. Jag har ju som sagt lämnat politiken flera gånger men anledningen 19