Marknad 1
ÅSIKTER OCH TANKAR SATSA PÅ PASSIONEN OCH SKAPA D
IN EGEN FRAMTID När jag slutade gymnasiet drömde jag om ett liv som dramapedagog. Jag hade svårt att hitta en passande utbildning i Sverige, förutom någon enstaka linje med skyhöga antagningspoäng, så jag satte mitt mål på ett universitet i Phoenix och ett kommande liv i öknen. Min pappa, som var en väldigt traditionell man, sa på frågan från en bekant att jag skulle utbilda mig till ”dramaekonom” eftersom han vare sig förstod dramapedagogikens natur eller innehåll, eller för den delen hade kunskap om så många andra yrken än de traditionella á la 1953. Jag föll ändå för grupptrycket och började på ekonomprogrammet där jag festade bort mitt första år av studielån och sysselsatte mig istället med scenkonst och styrelsearbete i alla dess former innan jag hoppade av för att välja en ny egen väg som jag sedan höll fast vid. Jag var på en konferens nyligen (pre-corona) och fick höra att vår befolkning som nu är i utbildning kommer att ha cirka sju alternativa karriärer under sitt yrkesliv. Multikonstnärer och mångbegåvade inom flera områden och med nya drivkrafter och värden som chockerar mameluckerna av 1953. Men istället för att killgissa mig till att detta är det nya vedertagna, vänder jag mig till mina fyra tonåriga familjemedlemmar för svar. De ska precis eller snart lämna gymnasiet bakom sig och välja bana för framtiden. Egenföretagare står högst på listan säger en i kvartetten. Drivkraften ligger i att styra sin egen tid och sitt eget arbete, men också att jobba för sig själv och ingen annan. Det måste också vara roligt och målfokuserat så att det känns att man jobbar för något som både är nåbart och personligt givande och utvecklande. Men också att bidra till samhället och ha ett yrke som gör nytta för andra eller för samhället i stort sägs vara ledord för samma generation. Och det är just detta att göra något bättre för någon annan som driver syskonbarn två och tre. Den ena väljer helst ett yrke inom juridik och som åklagare med specialisering inom grov kriminalitet och den tredje läkaryrket. Variationen i arbetsuppgifterna, att få hjälpa andra människor och att göra skillnad – inte floskelskillnad utan äkta skillnad – är de stora motivatorerna. Den egna lyckan och trivseln, samhörigheten med kollegor och att jobba med det som är hjärterotspassionen är ledord för alla tre. Syskonbarn nummer ett passar också väldigt bra in i de sammanfattande fördomarna om denna generation vilket tydligt visas för oss genom såväl delningsekonomin som giggare där det egna självförverkligandet kommer före att rota sig i trygghet. Socialt entreprenörskap fanns det fram till nyligen väldigt lite affärsstöd inom och hela den kooperativa rörelsen har historiskt klätts i egenskaper som ”kommunistiskt”, ”flummigt” eller ”grått”. Den globala och digitala världen är väldigt nära besläktad med delningsekonomin och för de yngre generationerna finns få fördomar mot det kooperativa och heller ingen relation till det som begrepp annat än att det är smart och ett sätt att bygga en egen framtid. Värderingsförskjutningen har lett till att den nya generationen arbetskraft pratar om att dela risker, förtjänster och tjänster i kombination med en samhällsnyttig sak, medan traditionella bolag fortfarande pratar om att sälja tjänster och varor. Vi lär nog se en ännu större ökning av giggare om inte det där gapet stängs. Hela det kooperativa systemet bygger på samverkan och gemensamt bidrag och när det från allra första början var en protest mot arbetsrättsliga förhållanden, har det idag blivit en lika vanlig försörjningsform genom nya konstellationer och arbetsformer. Det är sunt att utmana normer och värderingar, att skapa nya utrymmen för kreativitet och självförverkligande. Det är också sunt att följa sitt hjärta och sin passion och satsa på det som är kul. Gör man det så orkar man längre och blir bättre i sitt yrke. Gör man det dessutom med drivkraften att bidra till en bättre värld och bidra till andras lycka och välmående har vi nått till kärnan av socialt entreprenörskap. Jag vet inte om jag hade blivit en bra ”dramaekonom”, men jag kan ibland ångra att jag inte vågade satsa på det. Jag är också glad att mina syskonbarn i en ung generation väljer yrken som baseras på deras passion och det de vill göra och inte enligt den normativa yrkesboken från 50-talet. Syskonbarn nummer fyra fick jag förresten inte svar från. Han satt i grottan och gejmade efter flera timmar på golfbanan. Det är hans passion. ® Louise Lennersten CEO Interspectral FÖREDRAR DU KAFFESUMP, KRISTALLER ELLER EN BENKNOTA? Sällan har det varit så svårt att förutsäga framtiden, skriver många krönikörer. Desto mer spännande att försöka, tänker jag. Framtiden har alltid varit svår att greppa. Verkligheten vecklar ut sig en dag i taget, en timma i taget, ett andetag i taget. När vi kommer till framtiden, så är den bara ett nytt nu. Framtiden finns inte mer än dåtiden, den är enbart tankar och mentala föreställningar i våra egna huvuden. När genomgripande förändringar sker plötsligt och som en blixt från klar himmel, fångas vi människor i chockvågen. Det blir svårt att orientera sig och försöka reda ut vad som faktiskt hänt. Omorienteringen tar tid, men de som fortast återfår handlingsförmågan är i regel vinnare. Att förutse framtiden är dock big business, och har så alltid varit. Siare och sierskor skådar in i och avslöjar framtiden med olika vapen. Ibland en gudomlig kraft, ibland en kristallkula eller helt vanlig ka esump. Benknotor lär också varit populärt en gång i tiden, men med kraftigt avtagande popularitet får man hoppas. Idag kallas de som uttalar sig om framtiden för futurister och deras verktyg är grafer och statistiska samband över ett stort antal trender. Ekonomiska, demogra ska, klimatmässiga och beteendemässiga. Som styrelsearbetare är det också ens uppgift att skåda mot framtiden. Att läsa och försöka förstå vad som händer runtom, för att därifrån kunna dra relevanta slutsatser om hur en verksamhet ska orientera sig, positionera sig och agera. Själv använder jag mig gärna av scenarioanalys. Genom att arbeta fram en scenarioanalys kan man få svar på vilka händelser som leder fram till varje möjlig framtid. Framtiden blir ändå aldrig som man tänkt, men det förbereder tanken och handlingskraften i organisationen. Det ger också bättre beslutsunderlag för vilket beslut som behöver fattas här och nu. Och det sätter diskussionen i styrelserummet i rätt perspektiv, ett framtidsinriktat perspektiv. Förutom att göra en kvalitativ scenarioanalys bör vi hålla i minnet att vi alla är med och skapar framtiden. Att på barrikaderna ropa tioårig recession, visar sig måhända i backspegeln vara en giltig förutsägelse. Men kraften i tillräckligt många pessimister kan också skapa sämre förutsättningar i sig. Självuppfyllande profetia, brukar det kallas. Så oavsett om du är hårt eller milt drabbad i de tider vi nu genomgår, är det allas vårt ansvar att se och lyfta fram det som är positivt. Varken företag, människor eller länder tjänar på en dystopisk framtidstro. För att citera Ernest Hemingway: Det märkligaste med framtiden är att den så småningom kommer att kallas för ”den gamla goda tiden”. ® Johanna Palmér Styrelsepro s och fristående debattör 42 TEXT: LOUISE LENNERSTEN FOTO: CRELLE