Advokaten 1
Självklart anser Amnesty att rättegångar, om möjl
igt, ska genomföras i det land där brottet har begåtts, men inte till vilket pris som helst. Rätten till en rättvis rättegång är en grundläggande mänsklig rättighet. Den gäller alla – även folkmordsmisstänkta. Som ett led i arbetet med att bekämpa straffriheten för grova människorättskränkningar, gör Amnesty nu en genomgång och en kritisk granskning av olika länders lagstiftning på området och tillämpningen av denna. En serie rapporter på temat ”No Safe Haven” (”Ingen fristad”) kommer att publiceras under de närmaste åren. Syftet med rapporterna är att verka för att inga länder ska vara fristäder för dem som har gjort sig skyldiga till grova internationella brott. Rapporterna ska kunna användas bland annat av domare, åklagare, advokater och andra jurister, poliser samt brottsoffer och deras familjer, för att ta reda på vilka länder som aktivt motarbetar straffrihet, det vill säga var det är möjligt att lagföra personer som har gjort sig skyldiga till grova kränkningar av mänskliga rättigheter. i FeBruari i år publicerades den svenska rapporten. Amnesty anser att det finns brister i den svenska lagstiftningen när det gäller möjligheterna att lagföra personer som har gjort sig skyldiga till grova internationella brott. Bland annat kritiserar Amnesty det faktum att flera internationella brott inte är explicit kriminaliserade i svensk rätt och att vissa av reglerna om straffansvar och ansvarsfrihet inte överensstämmer med folkrätten. Vi kritiserar även regler om preskription vid lagföring i dessa fall och att politisk inblandning tillåts ske vid till exempel vissa åtalsbeslut och beslut om utlämning. I rapporten kräver Amnesty att dessa brister åtgärdas. Vi kräver vidare att Sverige ratificerar samtliga internationella konventioner rörande internationell straffrätt. Sverige har – i synnerhet i internationella fora – under lång tid tagit en aktiv roll i arbetet med att bekämpa strafffrihet för grova människorättskränkningar och att upprätta internationella domstolar där brotten kan utredas och de skyldiga ställas inför rätta. Snart åtta år efter det att Sverige ratificerade Romstadgan för ICC och snart sju år efter det att betänkandet och Advokaten Nr 7 • 2009 ”Rätten till en rättvis rättegång är en grundläggande mänsklig rättighet. Den gäller alla – även folkmordsmisstänkta.” lagförslaget om internationella brott och svensk jurisdiktion (SOU 2002:98) publicerades, har regeringen fortfarande inte presenterat en lagrådsremiss med tillhörande lagförslag där den svenska straff- och processlagstiftningen anpassas efter bland annat Romstadgan. Att detta lagstiftningsarbete tar så lång tid är något som Amnesty vid upprepade tillfällen har kritiserat. Det är hög tid att regeringen – efter alla dessa år – presenterar en lagrådsremiss! Sverige har inrättat en speciell nationell polisenhet – Rikskriminalpolisens Krigsbrottskommission – för att spåra och utreda folkrättsbrott. Det finns inga tillförlitliga uppgifter om antalet krigsförbrytare i vårt land men i november 2008 hade Rikskriminalpolisens Krigsbrottskommission fått in 50 anmälningar mot personer misstänkta för brott mot folkrätten. Om Sverige inte lagför dessa, kan ICC under vissa omständigheter begära att de överflyttas till Haag. I värsta fall kan de förbli ostraffade. sVerige har en skyLdighet att aktivt bekämpa straffriheten för grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är mycket viktigt att Sverige är ett föredöme internationellt, också genom att visa att man tar straffriheten på allvar även på nationell nivå genom att se till att den svenska lagstiftningen anpassas efter de krav som folkrätten och den internationella straffrätten uppställer. Om så inte sker riskerar Sverige, som i så hög utsträckning arbetat för att få ett fungerande internationellt rättssystem på plats, att förlora sitt anseende och dessutom bli en fristad för människorättsförbrytare. Lise Bergh är generalsekreterare för amnesty internationals svenska sektion 21