Omtanke 1
Barnrättsbyrån är en barnrättsorganisation som ar
betar på uppdrag av barn och unga och erbjuder stöd, råd och praktisk hjälp i frågor som rör barns rättigheter. I juni släppte de en rapport om en av de grupper som de fått sina uppdrag ifrån. Rapporten heter passande nog ”Sveket” och handlar om situationen för ensamkommande barn och unga, och hur den i princip över en natt förändrades den 24 november 2015. TEXT & FOTO (OM INGET ANNAT ANGES): HENRIK FITINGHOFF farten. Fruktansvärda historier nådde oss om hundratals människor som varit inlåsta under däck på fartyg som kapsejsat och gått under. Och så kom bilden på lille Alan, pojken som ramlat över bord och drunknat och som sedan flutit i land på en badstrand. Den gamla affärslokalen är fullsatt när Barnrättsbyrån ska släppa sin senaste rapport ”Sveket”, som presenteras som ”En rapport om hur Sverige vände ryggen till de unga ensamkommande”. Det är varmt, och trafiken på Hornsgatan gör det svårt att höra vad som sägs när dörren öppnas för lite luft. Den samlade skaran består av en politiker, en journalist (undertecknad), en advokat, en hel del gode män, lärare och andra som möter dessa barn och unga samt personer som på olika sätt är engagerade medborgare och därmed kategoriseras som företrädare för civilsamhället. Några av dessa känner ni igen från andra reportage, andra har på helt egen bevåg hyst in en ensamkommande i sitt hem, eftersom de ställts utanför samhället. RAPPORTEN RIKTAR SIG i första hand till olika beslutsfattare och i sammanfattningen kan vi läsa att ”Syftet med denna rapport är att ur ett juridiskt och socialt perspektiv kartlägga förändringarna i asyllagstiftningen och den systematiska nedmonteringen av de svenska skyddssystemen som startade november 2015, samt belysa vilka konsekvenser det har fått för de ensamkommande barn och unga som befinner sig i Sverige.” Barnrättsbyrån startades som ett projekt inom Ersta Diakoni, där man ville undersöka behovet av en organisation som kunde hjälpa barn som på olika sätt hade svårt att göra sin röst hörd mot myndigheter och andra institutioner i vuxenvärlden. 2011 drog Elin Wernguist, idag generalsekreterare på Barnrättsbyrån, igång förstudien på Ersta. När projektet avslutades årskiftet 2014-2015 beslutade Elin tillsammans med Ida Hellrup och Maria Soares Lindberg att utveckla verksamheten vidare på egen hand och startade då Barnrättsbyrån i egen regi. DET LÅTER KANSKE märkligt att Sverige skulle behöva en barnrättsorganisation som ska föra barnens talan så de får tillgång till sina rättigheter, men så är det. Det har på inget vis varit någon brist på uppdrag. Fram till 2015 fanns en stadig ström av uppdrag, och efter hösten 2015 så fullkomligt exploderade det. Vi vet ju alla vad som hände. Båtflyktingarna som kom till Grekland och Italien mångdubblades, det rådde fullskaligt krig i Syrien samt strider i Somalia. Regimen i Eritrea drev människor på flykt, liksom säkerhetsläget i Afghanistan. De kom i gummibåtar och rostiga gamla fraktfartyg över havet. Många dog på vägen till båtarna, ännu fler under överNÅGRA DAGAR SENARE säger statsministern i ett tal att ”det är klart att det finns medel att hjälpa” och syftar på de stora flyktingströmmarna. På bara några månader tar sedan Sverige emot fler flyktingar än under hela 2014, det blir kaos i mottagandet, kritiken växer och stämningen blir allt hätskare. Så den 24 november står statsministern återigen i en talarstol, men denna gång är budskapet det diametralt motsatta. Det pratas om systemkollaps och ett tillfälligt totalstopp i mottagandet. ID-kontroller vid landets gränser införs och flyktingströmmen till Sverige stoppas nästan helt. Vad som egentligen hände på regeringskansliet mellan den 6 september och den 24 november får vi kanske läsa om i Stefan Löfvens memoarer. Statsvetare, historiker och andra kommer i alla fall att kunna skriva flera hyllmeter om dessa dagar de närmaste åren. Det är också i denna historiska kovändning som ”Sveket” tar sin avstamp, för det är svårt att hitta en mer konkret startpunkt för hanteringen av de ensamkommande unga än just dessa två datum. Vi ska inte försöka gå igenom hela rapporten här, men det går bra att ladda ner den eller beställa den i pappersformat från Barnrättsbyrån. Och anledningen till att den är så läsvärd är dels de många unga som får komma till tals, dels de sakliga analyserna av orsak och verkan. I ETT MYCKET intressant kapitel beskriver två forskare från Stockholms universitet www.ssil.se | 37