Omtanke 1
alsekreterare, lärare, kuratorer och andra som st
öter på dessa barn i olika sammanhang. Och även om Barnrättsbyråns arbete på inget sätt ska eller kan begränsas till ensamkommande barn och unga så har dessa av naturliga skäl varit en stor del av deras uppdragsgivare de senaste två åren. – Det finns så många som farit illa i den här asylprocessen, en av mina uppdragsgivare blev först uppskriven till 18 år och utkastad på gatan, utan någon som helst hjälp. Sedan omprövades beslutet och han blev 17 år och nio månader och skulle helt plötsligt få hjälp igen. När han då ville ha hjälp med eget boende fick han avslag eftersom han var för ung, berättar Emma Wennerström. Ett annat exempel handlar om två bröder som efter åldersbedömning blev tvillingar och fick samma födelsedag. Den ena var synbart ett par, tre år yngre än den andra, så de kunde omöjligt vara tvillingar. – Det är så många barn och unga som farit så illa i den här asylprocessen, där det blir så obegriplig när de ena dagen har rätt till hjälp och nästa blir utkastade på gatan, säger Nina Andersson. – Politiker hävdar det är en rättssäker asylprocess, vi ser att det inte alltid stämmer, säger Emma Wennerström. I rapporten berättar bland annat Christian Frödén från gränspolisen om sina erfarenheter från fältet. Han menar att 95 procent av de ungdomar han möter i droger, kriminalitet och ett liv utanför samhället tidigare var en fungerande del av systemet. HAN LYFTER FRAMFÖR allt fram de afghanska ungdomarnas situation och den långa väntetid som många av dem drabbats av, samt förändringarna i bedömningar. Han menar att bara det kan få vilken frisk ungdom som helst att ta till droger för att orka. Det finns många vittnesmål i rapporten, både från vuxna som möter dessa barn och unga, men även från barn och unga själva. Det är ändå det som är själva HUR FRAMTIDENS UPPDRAG kommer att se ut vet man inte idag. Alla barn är välkomna att söka hjälp hos Barnrättsbyrån och det är barnen som uppdragsgivare som bestämmer. Under tiden lever ”Sveket” vidare genom alla de ensamkommande som idag väntar på sin dom, eller som fått avslag men inte vågar återvända och istället väljer att leva i ett skuggsamhälle. Vem räknar på samhällskostnaden för det eller det lidande som det innebär? Det finns tyvärr fler frågor än svar kring de ensamkommande och deras olika öden. Men att organisationer som Barnrättsbyrån behövs och kommer att behövas framöver, råder det nog ingen tvekan om. ● Louise Dane, doktorand i offentlig rätt vid Juridiska institutionen vid Stockholms Universitet redovisade sin och kollegan Pernilla Leviners analys av de tre olika vägar som samhället kan välja när det kommer till att hantera exempelvis flyktingar, ensamkommande och personer som fått avslag på sin asylansökan. Barnrättsbyrån Barnrättsbyrån startades 1 mars 2015, efter att ha funnits under Ersta Diakoni sedan 2011. Sedan starten har man haft över 400 uppdrag från barn och unga. Barnrättsbyråns målgrupp är alla mellan 0-21 år. Genomsnittsåldern för en uppdragsgivare är 15 år. Vanligaste uppdragen är stöd i kontakt med socialtjänst, i asylprocesser, i kontakt med skola samt i kontakt med psykiatrin. www.ssil.se | 39 meningen med Barnrättsbyrån, att barnen ska få komma till tals och berätta sin historia och utifrån den bli tagen på allvar. Är det rimligt att samhället exempelvis behandlar ensamkommande 18-åringar annorlunda än de som är födda i Sverige? Om det är rimligt, så måste anledningen och motiven vara solklara eftersom det kan vara väldigt svårt att förstå för dem, men kanske också utifrån rent juridiska perspektiv. Ur ett större perspektiv känns det nästan overkligt att Barnrättsbyrån finns och behövs i Sverige. Samtidigt har både politiker och enskilda medborgare idag börjat vänja sig vid att civilsamhället ställer upp och tar vid när beslutsfattare och myndigheter inte längre kan eller vill. Och det är så klart de allra svagaste grupperna som råkar mest illa ut, som barn. Barnrättsbyrån finns idag i Stockholm och Umeå, men hoppas kunna utvidga verksamheten till fler städer allteftersom. Ida Hellrup är jurist och var med och startade Barnrättsbyrån i sin nuvarande form. Hon var också med och presenterade rapporten ”Sveket”.