Advokaten 1
Gästkrönika GÄSTKRÖNIKÖR DANIEL POOHL Är rasismen
en sinnessjukdom? EN UNIFORMERAD MAN KLIVER I LAND på en liten idyllisk ö. Han har förberett sig i flera år. Nu ska det ske. Ungdomarna på ön vet inte vem han är. Men han vet vilka de är: Landsförrädare. Legitima offer i kampen. Han börjar med att locka till sig några av ungdomarna genom att utge sig för att vara polis. Sedan börjar slakten. Mannen söker målmedvetet genom ön, skjuter på alla han kan hitta och ger inte upp förrän 77 människor har träffats så allvarligt av hans kulor att de då eller senare dör. Hur ska vi se på ett sådant dåd? I april inleds rättegången mot Anders Behring Breivik. Att han är skyldig råder det inget tvivel om. Den stora frågan blir om vi ska betrakta honom som en galning eller en målmedveten ideologisk mördare. VI HAR UNDER DET SENASTE DECENNIET vant oss vid en bild av terrorismen. Vi har sett unga jihadister spränga sig själva med det cyniska syftet att ta med sig så många som möjligt i döden. Vi har sett förödelsen men aldrig fått lära känna förövaren. Breivik stämmer inte in i bilden. Hans måltavla var en annan, hans bakgrund var en annan och inte minst överlevde han. Nu står vi inför en ovanlig situation. Terroristen är inte död. Han sitter bakom galler och är föremål för en juridisk process som följer en demokratisk rättstats principer. Därmed tvingas vi också i större grad förhålla oss till gärningsmannens idéer. Som en del i den juridiska processen har Anders Behring Breiviks psykiska hälsa utretts. I november förra året presenterades en rapport författad av två psykiatriker som efter en serie träffar med Breivik gett sitt utlåtande. Deras slutsats var att Breivik lider av paranoid schizofreni. Rapporten har med rätta fått hård kritik. De psykiatriker som författat rapporten inleder med att påpeka att de inte tar ställning till Breiviks politiska budskap. Därmed väljer de att helt bortse från det sammanhang Breivik befinner sig i. På det sättet sjukdomsstämplar de inte bara Breivik utan en hel politisk rörelse. 22 Psykiatrikerna slås av Breiviks krigsterminologi. Det pågår en ”etnisk rensning av mitt folk” konstaterar han. Fienden är muslimer, politiker, journalister och ”kulturmarxister”. Men de missar att föreställningen om en annalkande undergång och ett pågående krig mot det egna folket är vardagsmat inom både den antimuslimska miljön, där Breivik befann sig, och den nazistiska rörelsen. Nazisterna kämpar mot en påstådd judisk världskonspiration. Den antimuslimska rörelsen varnar för Eurabia – ett arabiskt Europa – som håller på att skapas genom en hemlig överenskommelse mellan väst och arabvärlden. Psykiatrikerna lyfter fram Breiviks martyrskap. Han genomförde sitt dåd för att ”folk ska öppna ögonen för vad som sker Norge och Europa”. Breiviks offer för det egna folket tolkas av psykiatrikerna som bakomliggande grandiosa föreställningar. Men även martyrskapet är en central idé främst inom den högerextrema miljön. Breivik menar vidare att Västeuropas regeringar är fiender eftersom de infiltrerats av ”kulturmarxister” som hjärntvättar och ödelägger det som är ”etniskt norskt”. Enligt psykiatrikerna har Breivik omfattande idéer om infiltration, ”förrädare” och hemliga konspirationer inom centrala samhällsinstitutioner. Idéerna klassas bland annat som omfattande paranoida vanföreställningar. Men föreställningen om konspiratörer som agerar i bakgrunden och i hemlighet styr samhällsutvecklingen är vanlig både inom vit makt-rörelsen och i den antimuslimska miljön. I båda fallen mynnar idéerna ut i föreställningar om gigantiska komplotter som är uppenbart orimliga, men som är högst verkliga för de som tror på dem. I SKRIVANDE STUND HAR OSLOS TINGSRÄTT bestämt sig för att de vill utreda Breivik igen. Både häktets personal och ett annat team har konstaterat att de inte delar den första rapportens slutsatser. Jag har inte den medicinska kompetensen att ens gissa mig till hur Breivik egentligen mår. Men att anAdvokaten Nr 1 • 2012