Krönika Vem vågar riva en gammal ekonomibyggnad?
J 14 Tillväxt ag färdas genom vårt vackra landskap och naturens skiftningar. Nakna träd och skir grönska ger mer insyn. Den här våren har jag börjat se gårdar med större och mindre ekonomibyggnader på ett nytt sätt. En del byggnader används fortfarande till någon form av produktion medan andra verkar stå öde. Många är fortfarande i acceptabelt skick, även de som är byggda för mer än hundra år sedan. De byggdes rejält för att kunna stå pall i flera generationer. För inte kunde man då tänka sig att husen inte skulle passa i framtidens produktion och att lönsamheten skulle ändras. Ännu är de fantastiskt vackra. Men vad händer när lönsamheten pressas och byggnaden – som inte längre används – börjar kosta allt mer att underhålla? Det är inte så upplyftande att varje dag gå och se en dåligt underhållen byggnad, som dessutom står tom och inte är till någon nytta. För inte kan man väl riva en gammal fin byggnad? Gårdsbilden förändras och vad ska alla gamla släktingar och grannar säga? MINA TANKAR FORTSÄTTER resan in i framtidens landskap. Jag tänker på hur många avstyckade gårdar med allt mer kostsamt byggnadsbestånd det kommer att finnas, i takt med att fler och fler försäljningar sker genom tillköp. Mindre och hanterbara byggnader har tidigare gått att sälja som hästgårdar, men vad händer med de lite större produktionsanläggningarna, deras gödselbrunnar och lagringsplattor? Räcker vår fantasi till att skapa något som genererar inTUA MÅRTENSSON Regionrepresentant för Handelsbanken Skog och lantbruk i sydöstra Sverige thma07@handelsbanken.se Det är inte så upplyftande att varje dag gå och se en dåligt underhållen byggnad, som dessutom står tom och inte är till någon nytta. komster till underhåll och drift av byggnaden? Kanske kommer fler att satsa på inomhusagility för hundar, spaanläggningar, fiskodlingar eller något annat spännande. En annan konsekvens av att ha mycket oanvänt utrymme är att det är väldigt lätt att spara på ”bra-att-ha-saker”. Det gäller inte bara egna föremål, utan även släkt och vänners. Inte sällan glöms prylarna bort ganska snabbt – och blir stående i de övergivna byggnaderna. HUR MÅNGA VÅGAR göra sig av med alla viktiga ”bra-att-ha-saker” och ta kostnaden för att riva äldre ekonomibyggnader för att ersätta dem med nya och mer funktionsdugliga som är lättare att underhålla? Och kommer vi att fortsätta bygga så rejält att husen står kvar i hundra år? Eller har vi lärt oss något av historien? Jag vet inte, men jag hoppas verkligen att vi kommer att fortsätta bygga både vackra och funktionsdugliga ekonomibyggnader som skapar trevliga gårdsbilder. För visst njuter man av att se välskötta gårdar där byggnaderna används. n