NG Gbg 1
”NÄR VI VAR I MOSKVA HÄNDE DET ATT FOLK FÖLJDE EF
TER VÅR BIL, VI BEHÖVDE SKAKA AV OSS FANS.” Producenterna David Herdies och Michael Krotkiewski har sagt att det är för att fansen ska få chansen att se den först. – Ja, just det. Jag tycker också att det känns viktigt när Jontes hela… eller Yung Leans hela fanbase är så stor och stark. Då känns det viktigt att hälften av biljetterna går till dem och att man har pressvisningar samtidigt. Och sedan börjar den visas överallt. Men Jonte har väl sett den? Vad tyckte han? – Mmm, han såg den i full version tidigt i december. Vi var nog jävligt lättade båda två för jag har inte visat nästan någonting för honom och vi har ju hållit på med den i tre år. NÄR YUNG LEAN plötsligt under intervjun blir Jonte kommer jag på en formulering i pressutskicket som jag fastnade för: ”Sådan är berättelsen om hur en vanlig svensk tonåring transformerar sig själv och antar gestalten av den internationellt framgångsrika hip hop-stjärnan Yung Lean.” Ingenting provocerar mig så mycket som det här narrativet. Ursäkta, men utan att förminska det Jonatan har åstadkommit, 28 NÖJESGUIDEN | NR 11, 2020 han är väl ingen vanlig svensk tonåring? Alla i hans närmsta familj har en sida på Wikipedia. Mamman är diplomat och farsan är en känd välbärgad svensk författare och översättare. Hurdå vanlig? Jag fattar om han skulle kommit från ingenstans, från en by i Småland men denna familj kan man fan inte kalla för vanlig, eller?! Det är bara skevt. – Jag tror man kan se det från olika vinklar. Man kan se det från flera olika perspektiv så klart. På ett sätt är han vanlig och på ett annat sätt är han inte det. I hans värld, i de skolor han gick på, utmärkte han sig nog inte så särskilt. Men jag håller helt med dig. Samtidigt som jag tror att man också kan se det från ett annat håll. Det är ingen stor del av filmen heller, hans unga år. För min story behövdes inte exakt alla delar av hans ursprung. Det var det svåraste, att just välja narrativ. Han gör så mycket, så otroligt många olika saker. Det kan vara så många olika karaktärer också i de världarna där han verkar. Jag tänkte hela tiden: ”Men borde jag inte ha det här perspektivet också? Borde jag inte berätta om det här istället?” Och det är ju väldigt spännande i sig. Men det gjorde mig också galen på riktigt. Det gjorde mig helt… det bara växte. Det blev inte lättare, tvärtom. Men hur är han ”på riktigt?” Är han dryg? – För mig, i vår relation, som är det jag kan utgå ifrån, så tycker jag han är en fantastisk person. Som har ett sånt jävla driv. Han sätter verken och sin konst i första rummet. Det känns som att när han vaknar på morgonen, det första han tänker på är musiken: ”Idag ska jag göra den här låten, som jag ska göra med den här personen och jag borde också göra den här videon som ska se ut si eller så”. Han gör väldigt väldigt mycket hela tiden. Han är väldigt självklar och självsäker i hur han vill att saker ska vara. Tillåts han göra det? Finns inte ett helt maskineri omkring honom? – Det är faktiskt också en del av den här filmen. Hur han har byggt upp sin egen värld runt sig för att kunna verka i vår värld. Det är en del av filmen, hur han bygger det. Han har så unika samarbeten tillsammans med de han jobbar med. Gud och Yung Sherman och Drain Gang. Det är så jävla intressant hur de jobbar ihop, det finns inga gränser mellan arbete och icke-arbete. Allt känns så organiskt och lustfyllt. Gavs du total frihet? – Ja, Jonatan såg som sagt i stort sett ingenting förrän den var klar. Han var skitnervös, precis som jag. Det vi gjorde var att vi stämde av med varandra under inspelningens gång: ”Borde jag åka med på din turné dit?” Och han svarade: ”Ja fan, det måste du göra. Det är en viktig del av mitt liv, det måste du se och filma”. Då åkte jag med. Och sedan var jag också en hel del i Sätra, där han bor i sin lägenhet och då sa han: ”Det här är också viktigt för mig för det här är min vardag när jag inte är ute och turnerar.” Vi började också tidigt prata om att han målar mycket. Gör han? – Ja, och då började han skicka mig en massa sms med grejer han gjort. Och jag sparade allt i en mapp. Vi har byggt upp ett arkiv. Och jag frågade om vi kunde få med hans teckningar så får de berätta vissa saker i hans liv. Och det sa han ja till och vi har animerat så hans målningar blir en del av resan in i hans inre. Något extra roligt som hänt under de tre åren av filmande? – Åh, gud, jag är så dålig på anekdoter. Det känns som att det är väldigt många klassiska historier. Som när vi var i Ryssland och vi knappt kunde filma