Svensk Vattenkraft 1
Svensk miljöpolitik – hjälper eller stjälper den
kemiindustrins gröna omställning? reglerna fortsatta att gälla när tidsfristen går ut så innebär det i praktiken ett stopp för all tillverkning av bilar i landet. Detta då dagens bilar till en femtedel består av delar som innehåller PFAS av någon form. Kort sagt, hela bilindustrin lamslås om inte frågan om PFAS hanteras på ett bättre sätt. Från Fossilfritt Sverige så framfördes att organisationen jobbar mycket med att få medborgarna, företagen och andra aktörer i samhället att se möjligheterna snarare än hindren i klimatomställningen. Omställningen måste gå snabbare än idag och för detta krävs ökat engagemang och vilja att ändra invanda mönster. Mingel i Almedalen. Foto: Viktor Falkenström Arrangör: IKEM – Innovations- och kemiindustrierna. Medverkande: Nils Hannerz (IKEM), Anna Henstedt (Mobility Sweden), Jonas Heydel (Perstorp), Malin Strand (Fossilfritt Sverige), Lill André (KD), Beatrice Timgren (SD) och Anders Ådahl (C). IKEM inledde seminariet med att konstatera att omställningen som kommer att genomföras i landet medför på sikt en övergång mot ett samhälle där vätgas blir en central del. Kemiindustrin har för sin del redan jobbat med vätgas och att förändra sina processer genom att tillföra vätgas på olika sätt i lite drygt 50 års tid. Detta visar att det i grunden finns mycket kompetens och kunskap kring vätgas och att det är troligt att stora mängder med innovationer kopplade till vätgas kommer att uppstå. Det som idag hindrar IKEM:s medlemmar för att i högre grad ägna sig åt frågan är framförallt att bolagen tvingas lägga stora mängder tid och resurser på gällande och kommande tillstånd och villkor kopplade till den egna verksamheten. Lagstiftningen som finns idag missgynnar 16 SVENSK VATTENKRAFT #3 2023 möjligheterna till forskning och utveckling eftersom så mycket av dagens regler bygger på förbud och massiva kontroller. Utöver detta måste politiken se till att det finns en spelplan som tillåter produkter som kostar mera. Exempelvis skulle helt miljövänliga alternativ på många typer av kemikalier kunna skapas men då detta idag skulle medföra dubbla eller trippla ökningar i pris så saknas helt möjlighet att jobba vidare med sådana produkter. Kort sagt, någon måste betala för omställningen och det är en politisk fråga snarare än något marknaden helt kan lösa själv. Mobility Sweden tog därefter vid och påtalade problemet med att politiken tenderade att fastna i att försöka lösa mindre delfrågor utan att se på helheten. Detta exemplifierades med frågan om PFAS där man från politisk håll angett att all PFAS ska fasas ut ur dagens tillverkningsindustrier och vara helt borta inom 1,5 år. Detta är en tidplan som i praktiken är omöjlig eftersom det idag saknas produkter på marknaden som inte innehåller PFAS och som kan ersätta dagens produkter. Skulle Perstorp anförde i sin del av seminariet att det är viktigt att påpeka att klimatomställningen inte enbart handlar om enbart en fråga, att ersätta fossila bränslen med förnybart. Frågan går rätt igenom hela samhället och medför att även kemiindustrin måste förändras. Från politiskt håll verkar man dock inte förstå detta utan talar generellt sett väldigt lite om vikten av innovationer och förändringar kopplade till kemiindustrin. Det rör sig om en rad frågor som måste hanteras samtidigt. Att detta är möjligt visade utmaningen med freoner och ozonhålet. Men då krävs klara politiska beslut som på ett bra sätt tillser att alla samhällets aktörer samverkar och inte att det blir stuprörstänk där bara en viss aspekt hanteras från politiskt håll. Därefter vidtog en paneldiskussion där deltagarna från de politiska partierna fick möjlighet att komma med inspel och reflektioner. Tyvärr får sägas att i denna del fanns inte mycket av substans. Ingen lyckades att komma med annat än mycket allmänna utspel kring vikten av att alla aktörer i samhället hjälps åt och att politiken ska bana väg för omvandlingen. Således ett ganska oklart och intetsägande avslut på ett annars intressant seminarium. Viktor Falkenström