Svensk Vattenkraft 1
Det är politiken som gäller Trots att en majorite
t både i riksdag och i regering insett att omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd inte fungerar som politikerna avsett i sina beslut så har mycket litet hänt under den s k pausen (som bara är en förskjutning av när ansökningar ska lämnas in till domstol). Regeringen har lämnat två stora uppdrag till Havs- och vattenmyndigheten och till Svenska kraftnät, kanske i den fromma förhoppningen att någon av myndigheterna ska komma med förslag på en salomonisk lösning. Men att hoppas på myndigheterna är att sätta bocken till trädgårdsmästare. De allra flesta har länge insett, att det krävs förändringar av lagar och förordningar som berövar myndigheterna det tolkningsutrymme de alltför länge använt för att driva en egen linje (Svenska kraftnät har hittills inte drivit någon linje alls). Svensk Vattenkraft ringde upp Helena Andreasson, LRF-jurist med inriktning miljö- och vattenrätt, och bad henne utveckla varför tillämpningen av EU:s ramdirektiv för vatten (RDV) har gått så snett just i Sverige. - I grunden handlar det om att EU-rätten, däribland RDV, inte är anpassad till hur den svenska rättsordningen fungerar. Eller tvärtom, att den svenska rättsordningen inte anpassats till hur EU-rätten är uppbyggd, säger Helena Andreasson. - EU-rätten ger medlemsstaterna stort spelrum för hur t ex RDV ska användas i det enskilda medlemslandet. EU:s rättsordning förutsätter att i varje land ska politikerna vara de som preciserar hur RDV ska tillämpas. Men i Sverige har politikerna inte tagit det ansvaret. I stället har myndigheterna kunnat driva sin egen linje där miljön är det enda som betyder något medan andra intressen får stryka på foten. Att återställa vattendragen till ursprungligt skick – vad nu det kan vara efter i många fall tusen år – har blivit det yttersta målet, fortsätter Helena Andreasson. - Detta gäller inte bara RDV utan en rad direktiv och andra EU-regler. Jag märker ofta hur myndigheter gör fel i tillämpningen av EU-rätten, säger Helena Andreasson. - Politiken måste ta ansvar för hur miljömålen påverkar samhället. T ex det riktvärde på 1,5 TWh för produktionsminskningar pga miljöåtgärder, som sattes för nära tio år sedan, måste ses som en dynamisk siffra som måste anpassas till ett dramatiskt ökat energibehov och ett krig i Europa, slår Helena Andreasson fast. - Våra politiker litar alldeles för mycket på myndigheterna, är hennes mycket kritiska avslutningsord. Thomas Sandberg. Foto: Göran Åhrén. Dessa åsikter återfinns också i en intervju på Second Opinion, gjord av den kunnige energijournalisten Morten Valestrand. Denne har nyligen även publicerat en artikel där han intervjuar Jonas Bengtsson och Johan Bladh, två ledande företrädare för storskalig vattenkraft. I likhet med Helena Andreasson sägs att "EU-rätten lämnar ett utrymme för nationell politisk avvägning mellan olika samhällsintressen. Det systemet räcker inte till i Sverige, där myndigheterna är självständiga och domstolarna dömer efter lagen." "Det innebär att uttalanden från riksdagen och formuleringar i regeringsbeslut om vattenkraftens betydelse inte får den styrande verkan som man kanske tror att de har. Med tanke på både kraftsystemets och klimatmålens ökande behov är det en paradox som politiken visar sig ha mycket svårt att svara upp mot, säger Jonas Bengtsson." Han menar att det man "har kunnat se från Vattenmyndigheter och länsstyrelser är ett "maximalistiskt tillvägagångssätt" ,,, Med nuvarande lagstiftning och underliggande regelverk i ryggen anser de sig 6 SVENSK VATTENKRAFT #3 2023 kunna kräva miljöåtgärder som kommer att överstiga 1,5 TWh i produktionsförlust och påverka reglerförmågan betydligt." "Får vi inte ett bättre regelverk på plats så kommer miljöomprövningen att behöva pausas igen längre fram", är Johan Bladhs varningsord. Jonas Bengtsson säger avslutningsvis att "Politiker måste våga ta ställning och göra de avvägningar som krävs. ... Om den politiska viljan är att göra en avvägning mellan olika samhällsmål så måste man också se till att myndighetsapparaten levererar på det. Vi skulle gärna se tydligare ställningstaganden från politikerna, att de är beredda att utveckla vattenkraften, inte begränsa den". Till sist. EU:s vattendirektiv gäller inte bara vattenkraft och lant- och skogsbruk utan en rad samhällsintressen av att bruka vatten, ett tiotal av dem räknas upp i RDV. Men det är få av de aktörer som berörs som uppfattat att deras intressen hotas av hur RDV tillämpas i Sverige. När ska t ex kommunerna vakna? Eller villaägarnas och sommarstugeägarnas organisationer? Thomas Sandberg, styrelseledamot SVAF