Bumsen 1
n av de sista dagarna i juli samlades vi på ett h
otell i Joensuu i Finland. Nu var förberedelserna klara. Vi var försedda med alla nödvändiga dokument, förmaningar och fantastiska historier om vad tidigare Rysslandsresenärer fått utstå. Inte minst om de hemskheter som väntade oss i form av korrupta poliser, vägpirater och en trafik som om möjligt var värre än i Albanien! Med denna ”sakinformation” i bagaget sammantaget med egna fördomar om det stora landet i öster, var det upplagt för ett riktigt äventyr! E Sju tourers och sju dagar När vi svängde ut från hotellet på morgonen slog det mig att vi var sju stycken och skulle befinna oss i Ryssland under sju dagar. De sju samurajerna? Vilka demoner skulle vi besegra? Det skulle visa sig att kampen skulle ske mot våra egna fördomar och vanföreställningar. Vi var ett härligt gäng. Sex norrbottningar och en skåning. Vår färdplan var enkel. Via tullen i Värtsilä till Sortavala-Petrozavodsk-Rabocheostrovsk-Kandalaksha-Murmansk-Kirkenes. Denna rutt leder förbi både Ladoga och Onega på väg upp förbi Vita havets västra strand. Hotellen var förbokade som ett led i visumansökan och större delen av resan gick efter Kolahuvudleden (M18) som leder mellan St. Petersburg och Kirkenes. Med fickorna fulla av rubel inhandlade på Forex styrde vi spända av förväntan mot gränsen. Den ryska tullen Otaliga var de beskrivningar vi fått höra om hur petnoga och besvärliga de ryska tulloch gränsvakterna skulle vara. Själv har jag varit i Sovjetunionen/Ryssland två gånger tidigare och visste att här hjälper inga böner, bara klara papper! De startade som förväntat. Janne fotade litet ”slarvigt” i tullen och fick omedelbart order att radera alla foton. Litet ”stukade” fyllde var och en i en liten blankett i fyra exemplar; de 18 BUMSEN 5 – 2014 lämnades fram tillsammans med pass, internationellt körkort, reseförsäkringscertifikat, ”gröna kortet” och registreringsbeviset. Vips var alla igenom den sista passkontrollen! Alla utom Rolf och Arne. Efter lång väntan kom de glidande och meddelade att vi glömt att deklarera införsel av motorcyklar, varor och valuta! Nu vidtog ett dividerande med passkontrollen om att få återvända till tullstationen för att fullfölja hela inreseproceduren. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Till slut kom en tulllare till undsättning och följde oss tillbaka. Han var mycket trevlig, pratade bra engelska och förstod naturligtvis vår situation. Snabbt och enkelt hjälpte han oss fylla i de resterande dokumenten. Det var nog här som våra fördomar om Ryssland började krakelera. Trevliga tullare? Det var bara början... När vi sju dagar senare passerade tullen i Storskog, Kirkenes, fanns det till och med några som påstod att den Amerikanska tullproceduren var omständligare! Visst ville tullarna titta och nosa (med hund!) i bagaget, några spår efter korrupta tjänstemän såg vi inte. Visst ser ryska tulltjänstemän allvarliga ut, det hör säkert till yrket, men man skall också förstå att i den ryska kulturen ler man inte gärna mot en obekant person! Fast nog ville de sätta sig litet i respekt innan vi lämnade landet. När jag fimpade en cigarrett mot vägen pekade gränsvakten på fimpen och sedan på en tunna trettio meter bort. Där fick jag lägga den. Ordning och reda, tro inte något annat! Vägarna Kolahuvudvägen (M18) står sig mycket gott i jämförelse med svenska riksvägar. Bitvis håller den bättre standard, den saknar dock mitträcken och enkelfilssträckor. Hur vi än spanade såg vi inte röken av några vägpirater. Istället träffade vi trevliga vägarbeRysk plogbil! Vi passerar ytterligare en rysk by med omålade hus. Bumsen 5-14M.indd 18 2014-12-02 12.53