Bumsen 1
Utsikt över Lake Tekapo i väntan på maten. havet
som Franz Josef och Fox glaciärer gör. Franz Josef-glaciären är 12 km lång och slutar bara 19 km från Tasmanska havet. Området kring de båda glaciärerna är unikt och upptaget på världsarvslistan. nglok ägen. Fiskodling i vatten från glaciärerna. Ett riktigt urberg utanför staden Alexandra. En snygg Triumph som väckte många minnen. Mitt rum på Larnach Castle. Dag sex fortsatte på väg nr.6 och innebar en etapp på 35,4 mil till staden Queenstown. Färden gick både genom täta regnskogar och över höga berg när vägen väl svängde av från kusten och inåt landet. Gjorde ett stopp i Fox Glacier Village för att promenera c:a två km fram till Nya Zeelands mest fotograferade sjö Lake Matheson. Det är en kittelsjö formad av glaciärer för mycket länge sedan och som i klart stilla väder speglar bergen med sina snötoppar på ett fantastiskt sätt. Jag hade tur med vädret så till vida att det inte blåste men en hel del moln täckte tyvärr den blå himlen. Gjorde dock min plikt och tog några bilder för att förbättra statistiken. Efter ett litet stopp vid Knight Point med en vidunderlig utsikt längs kusten och havet gick färden vidare utefter Haast River och genom Haast Pass över Wanaka och via Cadrona (Crown Range), den högst belägna vägen i NZ (1076 m ö h), till Queenstown. Körningen från höjdpunkten ner mot Queenstown bjöd på underbara vyer som tyvärr inte gick att fotografera då det är svårt att hitta en säker plats att stanna på bland alla kurvor men jag har lagrat det mesta på ”hårddisken” (minnet). En gård med Lamor l ängs färdvägen. Queenstown är en liten (ca 11 000 inv.) men mycket vacker turiststad där den ligger på sluttningen ner mot sjön Lake Wakatipu med de omgivande bergen som speglar sig i det turkosa vattnet. Hade två övernattningar i Queenstown så på den lediga dagen gjorde jag en liten tur längs ena delen av sjön till Glenorchy, en mindre by som ligger vid sjöns övre ände. Det blev en fantastisk sväng på 20 mil t & r där vägen som gick utefter sjön böljade upp och ner utefter bergssidan med en fantastisk utsikt över sjön och bergen på andra sidan. Den åttonde dagen underbara Te Anau. mil gick min färd vidare längs andra delen av Lake Wakatipu i några för att sedan fortsätta på fina inlandsvägar till Fiordlands och Fiordlands är en enorm och nära nog orörd samt öde nationalpark på sydvästra delen av sydön och Nya Zeelands motsvarighet till de norska fjordarna. Det blev en kort etapp på bara 17,3 mil men ändå njutbar trots bitvis platt landskap med 1 000tals får som kollade mig. Även i Te Anau var jag bokad för två nätter på Te Anau Lodge, ett fantastiskt gästhus, med fri tillgång till öl och vin i biblioteket! Nästa dag var jag inbokad för en kryssning med JUCY Cruise på fjorden Milford Sound kl. 13.15. Vägen dit var c:a 12 mil och blev en upplevelse i sig där vägen på högsta punkten gick genom en 1 270 m lång handgrävd och enkelriktad tunnel genom berget innan den med många kurvor brant sänkte sig 820 m ner till fjordens innersta spets. Båtresan på fjorden var mycket trevlig, vacker och intressant även om fjorden var litet kort i jämförelse med de norska fjordar jag sett. Milford Sound är en av de nederbördsrikaste platserna i NZ med c:a 182 regndagar per år, jag hade tur och såg bara blå himmel. När jag knappade in dag tio på GPS:en visade den en etapp på 32 mil till Dunedin på östra sidan av sydön. Det blev en enastående fin resa som gick tvärs över ön från väst till öst på vägar med många och långa härliga kurvor i det böljande landskapet. Jag bara njöt BUMSEN 5 – 2014 45 Bumsen 5-14M.indd 45 2014-12-02 12.56