Bumsen 1
Vattenkraftverk vid Clyde. Tekapo ligger som sig
bör vid nedre ändan av Lake Tekapo, även den en mycket vacker sjö med turkost vatten från glaciärerna i de omgivande bergen. Tekapo är känt för sitt observatorium som ligger på toppen av Mt. John och som har guidade turer för intresserade stjärnskådare. Själv blev jag guidad på en stjärnodyssé av värden på B & B när det blivit mörkt nog ute. Där fick jag för första gången se den berömda stjärnbilden Södra Korset som var ett viktigt hjälpmedel för navigationen på det södra halvklotet, såsom Polstjärnan var för det norra. Så var jag då framme vid dag 14, sista dagen på mitt mc-äventyr på Nya ZeeState Highway 8 underbar mc-väg. land. Det var med viss sorgsenhet jag gränslade GS: en för att köra de 27,1 milen tillbaka till Christchurch igen. Vi hade blivit riktigt goda vänner GS:en och jag, när jag väl hade vant mig vid den, om den vande sig vid mig är jag inte riktigt säker. Det blev en fin resa till Christchurch också fast det där med att det var sista dagen drog förstås ner litet av glädjen. Larnach Castle med park och middag. Wayne mötte mig vid Paradise MC och kollade GS: en. Inte en skråma sa han belåtet och tyckte att jag hade skött mig bra. Jag klev ur mc-stället och lämnade tillbaka hjälmen och handskarna jag hyrt, tog ur innerväskorna och sa hejdå till GS:en. Vi hade avverkat 360 fantastiska mil tillsammans under två veckor och inte bråkat en enda gång. Wayne körde mig och mitt bagage till mitt rum på Commodore Hotel där jag gjorde en snabb ompackning till resväska så att Wayne kunde få tillbaka de tomma innerväskorna. Vid middagen på hotellet den kvällen satte jag för mig själv och försökte summera vad jag varit med om och att allt kan fungera så bra som det gjort. Jag hade gjort en svårslagen mc-resa Finns det någonstans ett paradis för oss hojåkare så liknar det nog Nya Zeeland väldigt mycket. Bland alla mina drömmar om kommande mc-turer så ligger nog drömmen att få göra om denna resa igen, tillsammans med någon trevlig hojpolare, ganska långt fram i drömkön. Att resa ensam har både för- och nackdelar, bara en vilja att ta hänsyn till men samtidigt ingen att dela en öl med på kvällen och surra om dagens körning. Några små funderingar: Det är tur att vi bytte till högertrafik 1967 för det var litet bökigt att i vänstertrafik hälsa på mötande knuttar när man måste lyfta vänsterhanden upp över vindrutan för att kunna heja. Hos oss är det enkelt att bara sträck ut vänsterkardan litet grand utanför styret. När jag skulle göra min första U-sväng upptäckte jag hur avigt det kändes att göra den åt höger. Normalt gör ju vi U-svängar åt vänster här hemma vilket känns helt naturligt. Det tog mig några dagar att komma underfund med att solen på undre halvan av jordklotet går motsols. När den är som högst på himmelen står den rakt i norr vilket kändes litet ovant. Maten på NZ var utmärkt och jag fick ganska snabbt en favoriträtt i ”bangers and mash” som består av några rejäla stekta korvar serverade med riktigt potatismos och sås i en djup tallrik. En god öl till detta och oxfilé kan slänga sig i väggen. Det fanns även mängder av god lokalt bryggd öl så jag behövde heller aldrig gå törstig. BUMSEN 5 – 2014 47 BUMSEN 5 – 2013 i ett sagolikt landskap på otroligt fina vägar och med vyer och utsikter som gjorde till och med mig stum ibland. Allt detta utan minsta problem under hela resan, det bara fungerade. Jag vill rikta ett stort tack till Paradise Motorcycle Tours NZ. Bumsen 5-14M.indd 47 2014-12-02 12.56