Nöjesguiden 1
”JAG ÄR DELUSIONAL NOG ATT TRO PÅ MIG SJÄLV” Varf
ör började du gå i terapi? – Jag kom ut ur en relation. Att jag ens frågade. – Jag började undra varför jag kände vissa grejer. Varför kunde jag vara lite svartsjuk? Varför var jag rädd att hon skulle hitta någon som är bättre än jag? Jag fattar ju att det är dålig självkänsla, men varför? Vad grundar det sig i och hur tvättar jag bort det? I tre månader gick jag dit, betalade 1500 kronor i timmen och sa ingenting. Jag snackade väder och vind i tre månader. Hon var så trött på mig. Till slut vågade jag öppna de här jävla dörrarna. Hon hoppade av glädje. Har du fått någon klarhet i vad den dåliga självkänslan beror på? – Massa grejer. Saker som hänt i min barndom som jag förträngt men sakta men säkert vågar titta närmare på. Det är en process. Hon ger mig verktyg. Om någon berättar att den dricker Coca-Cola börjar jag tänka på senaste gången jag drack Coca-Cola. Men hon har lärt mig att jag ska ställa fem frågor innan jag börjar prata om det. Så länge man är uppmärksam på sitt beteende kan man bli bättre. När man börjar tänka att man är perfekt är man knullad. Vad är det viktigaste du lärt dig? – Att våga vara ärlig mot mig själv, lätt. Om vad? – Att jag är överviktig till exempel. Jag är snygg ändå. Men hälsan då? Den typen av saker. Man ska bli bekväm med sina demoner. Det är jobbigt, men sunt. 20 NÖJESGUIDEN | NR 6, 2024 Du tycker inte det är läskigt att vara självutlämnande i musiken? – Jo, såklart. Men det är också fint. Jag tänker att om jag kan få en person att känna något bra eller få ut något bra är det skitsamma vad folk tycker om mig. Hur mäter du framgång? Vad krävs för att du ska bli nöjd? – Jag blir aldrig nöjd, det är det som är problemet. Jag vet inte. Det är delvis siffror, såklart. När det kommer till Youtube är det lätt att mäta siffror. Det är väldigt direkt. Med musiken är det annorlunda. Det är en längre process innan du ser någon avkastning. Om jag kommer hem från jobbet majoriteten av dagarna och känner ”i dag har jag gjort mitt bästa, i dag har jag maxat det, i dag har jag gett allt” är det okej. När du gör youtubevideor om till exempel Utöya eller 9/11, kommer det ur ett genuint intresse för de händelserna eller gör du det för att du vet att det kommer få många tittare? – Jag älskar storytelling, konsten att få någon att sitta fastklistrad från start till slut. Det är en konst, som är väldigt kul och spännande. Framförallt när man gräver lite i det och leker med allt från ord till tonalitet och ljudeffekter. Jag har såklart vad som funkar i åtanke, jag är inte dum. Det är en business. Men jag älskar storytelling. Det är därför jag älskar Dave Chappelle. Han kan stå och snacka om en lampa som jag inte bryr mig det minsta om, jag kommer sitta fastklistrad ändå. Är den bästa underhållningen är den som når så många som möjligt? – Nej. Det är en individuell fråga. Gör Mr. Beast de bästa klippen för att han får 200 miljoner visningar? Förmodligen inte. Det finns kreatörer som jag personligen tycker är bättre. Men det behöver inte betyda att det är bättre. Det är en smaksak. Det är som att fråga vad är snyggt och vad är fult. Allt är individuellt. För mig som jobbar med att nå brett är siffrorna en del av kalkylen. Vad är du mest stolt över i din karriär? – Att jag alltid har vågat, vad det än har varit. Det är sällan jag inte vågar testa. Jag hoppas att jag aldrig blir rädd. Det tror jag är folks största problem. Är du rädd för någonting? – Massor. Jag är rädd för att bli nöjd. Rädd för att bli lat. Rädd för att vakna från den här feberdrömmen jag lever i. Jag är rädd för att bli sjuk och för att de runt mig ska må dåligt. Jag är rädd för att jag ska tappa vad det nu är jag har som gör att jag lyckats göra det här i sju år. Sådana grejer, som jag inte kan kontrollera. Men det är också meningslöst att oroa sig. Grejer jag inte kan kontrollera måste jag skita i. Har du blivit bättre på att tränga undan katastroftankar? – Ja. Mycket. Min psykolog säger alltid ”Titta på bevisen”. Det har hjälpt mig jättemycket. Titta på bevisen? – Ja. Om jag oroar mig för att det ska bli krig frågar hon om det någonsin har varit krig där jag bor. Eller om jag är rädd att jag ska bli rånad. Har jag någonsin blivit rånad? Typ inte. Jag har haft inbrott… Det räknas väl i och för sig? – Det har hänt en gång. Alla andra katastroftankar har jag haft helt i onödan. Det gör mig så jävla irriterad att jag lagt så mycket krut på det. Du tror inte det finns en risk att du tröttnar på med musiken och sätter igång en ny karriär snart? – Aldrig. Hade jag tröttnat på det hade jag gjort det vid det här laget. När jag gjorde standup pausade jag musiken, men jag har alltid kommit tillbaka till den. Det är en så stor del av mig. Jag vet inte vem jag är utan den. Sedan kommer jag alltid dra igång andra projekt, för jag är sjuk i huvudet. Tror du att du kommer ångra på din dödsbädd att du jobbade för mycket? – 200 fucking procent. Jag ångrar mig redan. Nej, det är klart jag kommer ångra det. Men det är lätt att vara efterklok. Här och nu är det svårt. Jag måste göra alla grejerna. Det måste hända.