GLAS 1
Futurium, Berlin. > Vid tillverkning av trådarmer
at glas är det i regel två släta valsar. Att besöka tillverkning av ornamentglas är mycket mer spännande än att se den mer inneslutna floatglastillverkningen. Metoden innebär stora begränsningar av maxstorleken på materialet. En skiva kan förvisso få i stort sett vilken längd som helst, men bredden bestäms av valsen. Och den varierar, i regel mellan 1 600 och 2 400 mm. Olika tjocklekar av samma mönster kan ha olika bredd. Kampanjerna (tillverkningsperioderna) är längre isär än för floatglas och att ta fram en bredare vals eller eget mönster är kostsamt. Valsbredden kan ha en kraftig inverkan på skärspillet, särskilt som mönsterriktning oftare än man tror påverkar hur man kan optimera skärningen. I ett projekt ändrades grundmått 900 x 3 000 till 1 200 x 2 000 mm. Skivan var randig och två meter bred med 3,2 meter långa ränder, d v s 6,4 kvadratmeter. I ursprungsofferten kunde man få ut två glas á 2,7 kvadratmeter per skiva, 5,4 kvadratmeter av 6,4 kunde utnyttjas. Det nya måttet innebar att endast 2,4 kvadratmeter kunde utvinnas ur skiva 6,4 kvadratmeter och glaset fick till slut slopas av kostnadsskäl. Rådet till arkitekt blir därför: Om du vill arbeta med ornamentglas välj ut ditt glas tidigt. Ta reda på lagerförda skivmått och hur mycket som måste renskäras före produktion. Lägg därefter pussel med dina mått för att se hur du bäst utnyttjar råmaterialet. Bearbetning av råmaterialet En orsak till problemet i Malmö står att finna i djupet på mönstret. För bästa effekt används ett mycket djupt mönster. Det innebär svårigheter att härda glaset, då topparna kyls snabbare än resten av glaset och hela glaset vill kröka sig. Det är monterat 12 mm tjockt glas, troligen delvis för att motverka den effekten. Ett djupt mönster avspeglas faktiskt också på den släta sidan, som blir mindre slät. En bucklig yta gör det svårt att laminera glaset. Min slutsats är att det är därför det sitter enkelhärdat glas clipsmonterat på 66 GLAS 3.2018 / ornamentglas / fasaden på kvarteret Orkanen. Det är en olycklig kombination, för när ett glas går sönder ramlar det ner med fara för människoliv och alla ledtrådar till hur glaset gick sönder försvinner i fallet. Ett härdat laminerat glas blir sittande kvar i clipsen även om det ena glaset går sönder. Sprickmönstret ger en tydlig anvisning om orsaken till bräckaget. Det hade varit en bättre lösning. Men frågan hur ett ornamentglas kan bearbetas får olika svar beroende på glasförädlare. Saint-Gobain märker förvisso de glastyper som är lämpligast för härdning och laminering med SR (SR står för SpiegelRohglas, en kvarleva från tiden när spegelyta var planare än fönsterglasyta) men det finns inga klara riktlinjer och support som för till exempel solskyddglas. Jag upplever att de glasförädlare som har störst erfarenhet av härdning och laminering av ornamentglas ligger i Tyskland, medan de som levererar till den svenska marknaden snarast ligger i ett bälte i öster, från Estland i norr till Tjeckien i söder. Därför är det viktigt att på ett väldigt tidigt stadium i processen göra tester på största tänkta glasstorlek för att se vad som verkligen fungerar. Och att göra tester på rätt glastjocklek. Futurium i Berlin är byggt med screentryckt ornamentglas 6 mm tjockt. 8 mm och tjockare rullar långsammare över valsarna och är därmed svårare att få plant. Det är alltså långtifrån säkert att det hade gått att emaljera ett tjockare glas av samma typ. Ett sätt att lösa laminering utan tjocka ornamentglas och härdning är att laminera ett ohärdat ornamentglas på ett tjockt värmeförstärkt ”bärarglas”. Det medför dock risker för olika former av sprickor i ornamentglaset. Infästning av ornamentglaset Vi har redan berört nackdelarna med clipsmontage av ornamentglas, här vill jag också poängtera att härdat ornamentglas inte är lika starkt som härdat floatglas. Det behöver inte ha någon stor betydelse då utböjningen av glaset ibland spelar större roll än glasets styrka i fasaden, och utböjning är densamma för härdat och ohärdat glas. Ska ett ornamentglas vara enkelhärdat finns det fortfarande möjligheter: Inramat: Går glaset sönder minskar riskerna. Krafterna går ut mot ramen och glasbiten faller inte alltid ut. Heat soak-test rekommenderas. Ett härdat och heat soaktestat glas ska inte granulera och ramla ner spontant. Isolerruta: Om ornamentglas är en del i isolerruta – gärna då med emaljerat innerglas, då är riskerna knappast större än för floatglas. För andra montagesätt är det viktigt att titta på långsiktiga risker med att glas börjar gnaga mot beslag. Beslag i plastmaterial eller bultade glas kan vara bra idéer. För ohärdat glas på tjockt bärarglas kan Sikas nya system för limmade bultar på glasets baksida vara en idé. Det här är inte mitt expertområde och öppnar för en diskussion bland andra aktörer i branschen. Dokumentation med osäkra värden Jag har i den här texten nästan bara behandlat ornamentglas som fyllningsglas, trots att vi till vardags mest ser materialet i sidoljus och toalettfönster. En svårighet för större glasytor rör nämligen dokumentation. Ljustransmission, g-värde, reflektion mm mäts för floatglas i enlighet med EN 410 och dokumenteras med hjälp av leverantörernas olika beräkningsprogram, typ SaintGobains Calumen. Den dokumentationen används i alla certifieringsprocesser men för ornamentglas är värdena osäkra om de alls finns tillgängliga. Vissa hävdar att värdena knappt ändras alls jämfört floatglas, men i Calumen har en del försök gjorts som visar på lägre transmission av ljus och energi för ”kraftigare” mönster. Skall ornamentglas användas i vanliga fönster – undvik rum där dagsljuskrav måste dokumenteras. Så till alla som vill göra ett försök med ornamentglas – gör det med noggrannhet och eftertänksamhet, …och börja himla tidigt. /