XXXXXX Jonny Gullberg arbetar med konstglas, den
enda produktion som kommer att finnas kvar på Kosta. Hans Jacobsson är glas blåsare i ett av de sex arbetslagen. Från och med juni kommer bara fyra arbetslag att finnas kvar. »Jag hoppas att den som läser det här förstår att nästa gång man köper någonting från Orrefors och Kosta Boda så kan det vara gjort i Kina.« MONIKA STASNY, METALLKLUBBENS ORDFÖRANDE nnu går utsugsfläktarna på högvarv i hyttan. Men det ständiga hamrande som hörs när glasblåsarna putsar bort gammalt glas från sina pipor har tystnat. Det är fredag och snart dags att gå hem efter en hektisk arbetsvecka där varje arbetslag med en handfull glasarbetare har producerat minst 60 vinglas i timmen. Glasblåsaren Magnus Liljedahl stannar till på sin väg mot omklädningsrummet och berättar: – Jag är glasblåsare i fjärde generationen och har varit här i 28 år. Men nu är jag uppsagd och har bara 29 dagar kvar. Det är tungt. Kosta glasbruk är ett av de sista värt namnet i Glasriket. Personalen har tidigare drabbats av ett otal mindre varsel och uppsägningar. Men i höstas kom 32 KOLLEGA 4-13 dråpslaget, när ledningen meddelade att glasbruken i Åfors och Orrefors läggs ned och att Kosta drabbas av stora neddragningar. Där ska nu endast konstglas tillverkas medan resten av glasproduktionen flyttas utomlands. Även om de anställda länge vetat att bolaget var i kris hade de inte fått några signaler om att en så omvälvande förändring var på gång. Samtidigt som facken fick informationen vid ett tidigt möte i Orrefors den 2 oktober förra året gick ägarna ut med ett pressmeddelande om beslutet. De anställda i Kosta fick veta via lokalradion vad som väntade dem och de fackliga företrädare som då fanns på glasbruket överöstes med oroliga frågor utan att ha någon information att ge. Kanske kändes beskedet också extra tungt att få eftersom glasbrukets ägare Torsten Jansson, vars bolag