ENKÄT 1. Vad betyder Kosta glasbruk för bygden? 2
. Hur tror du att det kommer att gå? 3. Vad skulle hända om man lade ner? NELLIE JOHANSSON 18 år, studerande, Lessebo: 1. ”Det betyder rätt mycket i och med att hotellet har kommit också. Och vi gör fina glas här och har bra glasblåsare och många mästare. Så det är klart att man är stolt.” 2. ”Jag har ingen aning men man hoppas ju att det ska få vara kvar eſtersom de gör så fina grejer.” 3. ”Det skulle vara väldigt tråkigt för när man tänker på Kosta så tänker man ju på glaset.” LASSE HANSSON 71 år, pensionär, Kosta: 1. ”Hela bygden är ju uppbyggd runt glasbruket sedan gammalt. Det har satt Kosta på kartan.” 2.”Jag hoppas ju så klart att det kommer att gå bra nu när man gör alla dessa nedskärningar. ” 3. ”Då skulle det ju också dra med sig glashotellet och det betyder ju också arbets tillfällen. Det skulle nog inte komma hit någon ny produktion.” ELSMARIE PATRON 56 år, pizzabagare, Kosta: 1. ”Det betyder allt.” 2. ”Vi hoppas ju att det ska gå bra eſtersom det kan komma nya idéer och saker och ting ju kan förändras.” 3. ”Då blir det verkligen tufft här eſtersom det inte finns några andra industrier eller andra möjligheter att få jobb.” Finns det en framtid? Att glasindustrin går i graven behöver inte betyda döden för de småländska bruksorterna. I bästa fall kan det innebära en nystart för företagandet. DEN SVENSKA GLASINDUSTRIN som vi känner den tycks genomlida sina sista dödsryckningar. Kvar blir bara design och viss produktion av konstglas. Det tycks vara den gängse uppfattningen. – Min prognos är dyster när jag talar om den industriella tillverkningen av glas. Jag har svårt att se att det ska gå att göra serviser och vardagsföremål mer i Sverige, nu när man kan gå på Ikea och köpa handgjorda glas från Kina för 30 kronor. Jag som är lite nördig ser ju skillnaden i glaskvalitet, men de är inte jättestora, säger Björn Arfvidsson, glasantikvarie vid Sveriges glasmuseum. – Däremot kommer hantverket att leva vidare, vi har en 450-årig tradition. Det kommer att finnas småhyttor kvar för tillverkning av konstglas. När den dominerande industrin på en ort läggs ned finns risk för att det är början på slutet. Finns inga jobb på orten flyttar folk, vilket i sin tur innebär att ekonomin och servicen försämras ytterligare, vilket gör att ännu fler väljer att flytta och så vidare. Men det kan också gå i andra riktningen. – Det finns många exempel på detta. Malmö är ett sådant, där skedde en otroligt snabb omställning av hela ekonomin och näringslivet sedan varvet och bilfabriken lagt ned. Det som vuxit fram är en mängd mindre företag, en del har blivit stora också, inom nya branscher som it och handel, säger Lennart Schön, professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet. ETT ANNAT EXEMPEL är textilindustrin som ändrade inriktning med början i flaggskeppet Algots konkurs 1977. Trots att mycket av produktionen försvunnit utomlands genom åren och antalet anställda krympt från 100 000 till 10 000, lever och frodas branschen. – Textilindustrin har kommit tillbaka, genom att man hittat nya ingångar på marknaden, andra kvaliteter och att man gått från bulkvaror till mer specialiserad produktion, säger Lennart Schön. – Sedan är själva omställningen ändå smärtsam, det går inte att komma ifrån. Olle Krantz är professor emeritus i ekonomisk historia vid Umeå universitet och har skrivit om den, 36 KOLLEGA 4-13 Experter som Kollega har talat med ser en dyster framtid för svensk glasproduktion. som han säger, så kallade svenska glasindustrin. – Det har aldrig varit någon industri. Industri är sådant där man använder maskiner och ser till att produktiviteten ökar och ökar. Men det gör den alltså inte här eftersom det är ett hantverk från början till slut. På grund av att det är ett hantverk har det heller inte klarat sig i konkurrensen med maskingjort glas. I dag finns inte mycket kvar av den en gång så stora och betydelsefulla glastillverkningen i Småland, och än värre lär det bli, tror Olle Krantz. – Det är bara några bruk kvar, med ett tiotal anställda i vardera. Och det är inte mycket bevänt med Kostas framtid heller. De kommer att skära ned där ytterligare, det kanske blir 10–15 personer kvar. Vad de i praktiken kommer att göra i Kosta är formgivning. Det kommer att finnas några skickliga glasarbetare som jobbar åt designer. När de får fram bra glas kommer de att tillverkas utomlands där det är billigare. I Kosta kommer produktionen att vara väldigt liten, det blir bara unikat, unika glas. Det är knappast Torsten Janssons, vars bolag New Wave tog över Orrefors Kosta Boda 2005, fel att det gått som det gått, anser Olle Krantz. Enligt bolaget självt har det förlorat en halv miljard på sina glasbruk. – Jag tror inte Torsten Jansson haft något val. Han har gjort det bästa möjliga av situationen från sin utgångspunkt. Det är kapitalistens uppgift att tjäna pengar och det är det han försöker göra. Han har satsat på en outlet i Kosta, det är en jättelik diversehandel. Det går bra för dem, men när glasbruken minskar och inte drar så mycket turister längre blir det inte lätt för honom. //