Hooks 1
HISTORIK HERRGÅRDENS HEMLIGHETER Hooks Herrgård h
ar anor ända från 1300-talet, så det kommer nog inte som någon överraskning att det här finns både spökhistorier och lönndörrar. v Lönndörren 1923 blev friherrinnan Lillemor Åkerhielm arrendator till Hooks Herrgård och drev det som pensionat. Det här var under motbokstiden, ett år efter att Sverige med knapp 11 Vita frun “Vita frun”, så kallas herrgårdens spöke. På 1700-talet var hon en häxa som gick under namnet “kapten Elin”. Nils Stedt, som var lagman och ägde samt bodde på Hooks Herrgård, dömde henne till döden för att ha tjuvmjölkat en ko för att ge till sina barn och hon brändes sedan på bål i Jönköping. – Hennes sista ord var “det där är det sista dokumentet du kommer att skriva under” och sen blev Nicolas Stedt förlamad, berättar Stefan Edberg. – Men hon är ett snällt spöke som inte har gjort en fluga förnär, fyller Barbro Edberg i. Hon kan öppna dörrar och man känner vindpusten när hon sveper igenom ett rum, ibland kan man se något som liknar ett vitt skynke. Hon stod som staty i helfigur i den förra matsalen och det sades att om man flyttade Vita frun så skulle herrgården brinna ned. Nu är hon flyttad och det har inte brunnit ännu, men vi var alltid lite rädda för att flytta henne ur herrgården. Tyvärr gick statyn sönder i en flytt, varpå torson begravdes under 16:e green medan huvudet numera bevakar trappan när man går ned till restaurangen. Varje år anordnar Hooks GK en White Lady-tävling på golfbanan där alla deltagare är klädda i vitt och där Stefan Edberg står vid hål nummer 16 och serverar drinken White Lady till alla damer som är med. marginal hade röstat nej till ett fullständigt införande av rusdrycksförbud. Hooks Herrgårds matsal hade vin- och ölrättigheter, men inte rätt att servera starksprit. Dock krävde vissa måltider andra drycker… och eftersom restaurangen på grund av regelverket inte kunde servera sprit offentligt lät den dåvarande krögaren Rudolf Isoz inreda en garderob där några välförsedda kylskåp placerades och där hugade herrar, för oftast var det herrar, ställde sina ”medicinflaskor”. – Så under lunchtid kom det ofta in en värdinna och sa att det var “telefon” till de olika herrarna. Då tog de med sig silltallriken genom lönndörren och in i garderoben där det sedan intogs vätskor av olika slag. Dörren finns kvar i Blå salongen, men numera leder den till en korridor, berättar Stefan Edberg.