Bumsen 1
Då gör Tyskland mål! På en nanosekund fullkomligt
exploderar hela torget. De tidigare så ordnade och disciplinerade tyskarna blir fullständigt skogstokiga och urladdar alla sina känslor i ett vrål som skulle få en grizzlybjörn att lägga benen på ryggen. Alla tyskar flyger upp och hoppar på bänkar och bord, skriker rakt ut för full hals, flaggor vevas fram och tillbaka, ölglas med öl i flyger i luften och det bokstavligt regnar ner öl över folk. Klungor av folk dansar, skriker och tjuter av lycka. Ölvagnen får ett uppsving igen när folk kommer på att deras glas plötsligt försvann upp i luften. Nu skall det firas. Skummande ölglas levereras i strid ström. Obeskrivligt... Efter en stund lämnar tre skåningar torget för att dra sig till hotellet då vi har en lång dag framför oss i sadeln under tiden som hysteriska tyskar fortsätter fira och festa. Att sova verkar bli omöjligt då mitt fönster vetter ut mot torget. Har de vunnit VM så får man tåla litet tjo och tjim... Uppe på rummet ställer jag mig i duschen och känner en svag doft av Becks öl när vattnet rinner genom håret. Innan jag hoppar ner i loppelådan noterar jag att fönstren måste vara otroligt välisolerade, det hördes inte ett ljud från festen utanför. Öppnade ett av fönstren för att kolla läget. Till min stora förvåning var hela torget tomt?! Inte en firande tysk fanns kvar och ölvagnarna höll på att stänga luckorna. Bara två polisbilar stod tysta i ett hörn? Plötsligt var Greiz åter lika öde som den varit de andra dagarna. Konstig stad... Efter en stadig frukost hängs packväskorna fast och iPadens rutt norrut knappas in. Även på hemresan har vi valt att prioritera mindre vägar på landsbyggden för att njuta av fina vägar och natur. Vi blir inte besvikna. Passerar genom sköna skogar, över öppna fält och myggmoset växer på visiret. Precis så härlig som en mc-tur skall vara. Vi njuter av varje mil vi lägger bakom oss. När bakdelen börjar värka och nacken känns som en vinkelhake för vissa så stannar vi i någon småby, fikar, tar det lugnt och bara njuter av att vi har det oförskämt bra. Man märkte med jämna mellanrum att det är det gamla öst man åker genom. Plötsligt passerade vi byar där tiden stått still sedan andra världskriget. Gamla vakttorn dök upp och oändliga ytor som vittnade om ett tidigare ingenmansland. Vägar som skiftade skepnad från breda fina vägar till gatsten, betong, lappad asfalt i varierande kvalitet och grusvägar med gräs i mittsträngen. Vägar som på GPS:n var markerade som landsvägar men som i verkligheten två bilar inte kunde mötas på utan att använda vägrenen. Samtidigt som det var litet charmigt så började man ibland undra på om GPS:n hade blandat ihop satelliterna där uppe. Lika plötsligt kom man ut på en större väg igen med den höga standard man är van vid. Det är lite som att åka i en tidsmaskin när man lämnar de stora vägarna och beger sig in i dessa okända trakter. Det är värt besväret för att få en glimt av litet historia som inte ligger så långt tillbaka i tiden. Framåt eftermiddagen kom vi fram till Dömitzer Hafen, (det hotell vi svängde förbi på nervägen). Ett gammalt godsmagasin som renoverats om till hotell i toppskick där allt gick i temat ”fartyg”. All inredning var fartygsinspirerat och bl.a. väggarna i rummen var som hopnitade skrovplåtar. Balkongerna utanför rummen var en kopia av ett promenaddäck på ett fartyg. Urläckert. Nedanför promenaddäcket låg en kanal med slussar där bogserbåtar jobbade med olika flytetyg. Vi satt en lång stund med en god öl och tilltugg samt bara njöt av utsikten över landskapet och det stillsamma livet i kanalen. När vi skulle äta gick vi ned i restauranten som var byggt av ett halvt fartyg. Wow. Varje del av hotellet överraskade. Frukosten på morgonen serverades högst upp i huset och man hade en milsvid utsikt åt alla väderstreck. Man bara njöt av att sitta där. Kan klart rekommendera detta ställe. Sista sträckan hem blev även här på småvägar som var lika njutbara som dagen innan tills vi närmade oss Lübeck. Då blev vägarna större, tråkigare och trafiken intensivare. Resten av hemfärden blev en ren transportsträcka med ett välkommet avbrott i och med färjan från Puttgarden till Rødby. 24 BUMSEN 3 – 2015 Bumsen 3-15M.indd 24 2015-06-09 23.16 Restauranten i Dömitzer Hafen var delvis byggt av ett halvt fartyg. Vi passerade byar där tiden stått still sedan andra världskriget. Tyskland gjorde mål och på en nanosekund fullkomligt exploderar hela torget. Hela torget var fullpackat med glada människor som var målade i de tyska färgerna och som bar på flaggor i alla storlekar.