Svensk Vattenkraft 1
Juridiska nyheter urminnes hävd. Verksamheten på
platsen har bedrivits med anor långt tillbaka i tiden. Länsstyrelsen har sedan många år tillbaka jagat ägarna om kraftverket, att det saknar tillstånd m.m. Någon ansökan har dock aldrig gjorts och istället är kraftverket anmält till den nationella planen. Som grund för anmälan angavs urminnes hävd, något som accepterades av länsstyrelsen som godkände anmälan. Nu har dock länsstyrelsen som sagt inkomDetta nummers krönika handlar till stor del om värmländska fall. Det kan bero på att Viktor Falkenström är verksam i Karlstad men framför allt på att länsstyrelsen i Värmland inte skyr några medel för att motarbeta mindre kraftverk. De positiva domarna i Kävlingeån refereras i en annan artikel, till nästa nummer har säkert domarna i Vramsån kommit. Dom har kommit för Olof von Kogerers damm. Länsstyrelsen i Värmland har försökt vältra över ansvaret för en herrelös damm på markägaren. Dammen i fråga ligger vid sjön Lövåsen i Kristinehamns kommun och är i grunden en rest från dåvarande Karlstads Mekaniska Verkstads (KMW) verksamhet. Dammen har troligen använts i samband med utprovande av olika turbiner, lite som en försöksanläggning. Sedan KMW upphörde med denna verksamhet kom dammen dock att stå vid för våg ända fram till idag. Länsstyrelsen teori, som man lyckades få prövningstillstånd för, var att bara det faktum att dammen till viss del låg på von Kogerers mark gjorde att han var att se som verksamhetsutövare. Som tur är höll inte Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) med länsstyrelsen, det går inte att skicka dessa förelägganden till en markägare som inte har rådighet. Detta då dammen endast till viss del ligger på von Kogerers mark. Domen i målet M 6181-18 är intressant för alla som har dammar som kan betecknas som herrelösa. Det är vidare en bra skriven dom enligt min uppfattning, som tillsammans med domen för Liksjödammen (MÖD:s dom i målet M 8068-17), ger att de herrelösa dammarna rimligen bara kan adresseras av lagstiftaren. 14 SVENSK VATTENKRAFT #4 2019 Lite mer av kuriosa är möjligen domen för Nordmarks kvarn (MD i Vänersborgs dom i målet M 1684-18), det är ett litet kraftverk där i princip enbart länsstyrelsen har engagerat sig. Dock har det varit en lång process och domen är bra skriven. Länsstyrelsens alla påståenden om teknik och krav på passageeffektivitet ogillas helt. Prövningen av kraftverket i Dejefors (MD Vänersborgs dom i målet M 4346-17) och efterspelet är avslöjande för myndigheterna. Detta är en anläggning som Fortum äger och där kraft har producerats i drygt 100 år men där länsstyrelsen i Värmland och Kammarkollegiet genom hela processen bet sig fast vid att verksamheten skulle prövas som om inte kraftverket existerade. Det rör alltså frågan om nollalternativ men även påverkan m.m. Domstolen surnade till rejält och kritiserade myndigheterna skarpt i domen. Se särskilt sid. 53 i domen. Land Lantbruk följde upp och resultatet är dråpligt. Den ansvarige chefen på länsstyrelsen beklagar sig över att man fått kritik offentligt. Det kan vara så att länsstyrelsen i Värmland håller på att starta en ny offensiv när det gäller att angripa kraftverksägare. Vår uppfattning och de signaler vi hittills har fått är att länsstyrelsen efter de genomförda anmälningarna till den nationella planen skulle börja jobba med strategin inför kommande omprövningar och att dagarna när kraftverksägares rätt att driva sin verksamhet ifrågasattes var över. Detta visar sig dock inte stämma då en av våra medlemmar, William Dickson, har fått ett brev från länsstyrelsen. Det gäller hans kraftverk i Rämen i Filipstads kommun som vilar på mit med ett längre förslag till beslut. Kortfattat går detta ut på att länsstyrelsen avser förelägga Dickson att inkomma med omfattande bevisning kring att han faktiskt har en urminnes hävd och vad den i sådant fall omfattar. Vidare framgår i brevet att länsstyrelsen anser bl.a. att en urminnes hävd har ytterst begränsade egenskaper som tillstånd, det gäller bara för den verksamhet som startade en gång i världen. Om vattenverksamheten startade med en kvarn så är det bara för själva kvarnen som den urminnes hävden gäller, inte för utvecklingen till ett kraftverk senare i historien. En mycket omfattande argumentering förs från länsstyrelsens sida men kontentan är att man inte anser att det finns en urminnes hävd och om det gör det så gäller den inte för kraftverket. Detta är ett uppenbart försök från länsstyrelsens sida att kringgå de regler som riksdagen beslutade samt den praxis som sedan årsskiftet har etablerats av MÖD. I bl.a. civilutskottets yttrande, som föregick riksdagsbeslutet, så klargörs med extrem tydlighet att lagstiftarens mening är att en urminnes hävd fullt ut täcker ett kraftverk även om det vid starten av verksamheten var exempelvis en kvarn. Vidare har MÖD i det senaste årets avgöranden klargjort hur man ska se på urminnes hävd och vad det medger för rättigheter. Sedan har vi även det faktum att lagstiftaren uttryckligen i 11 kap. 27 andra stycket punkten 1 Miljöbalken angett att en vattenverksamhet som är anmäld till den nationella planen får fortsätta till dess omprövningen är gjord. Och en annan handläggare på länsstyrelsen har ju genom sitt beslut om att ingå i den nationella planen uttryckligen accepterat den urminnes hävd som Dickson angett som grund för verksamheten. Hur man i ett sådant läge kan anse att det finns någon som helst osäkerhet i lagstiftning, praxis eller övriga omständigheter som berättigar till ett eventuellt föreläggande som nu troligen kommer att komma är för undertecknad helt obegripligt. Vi vill med detta varna övriga kraftverksägare på att detta kan tänkas komma