Omtanke 1
GÄSTKRÖNIKA Sorgearbetet gör oss lättare till sin
nes på sikt Ibland, när jag själv har varit med om något svårt, ringer jag till gode vännen. Inte sällan slutar samtalen med att han säger: ”Ja du, detta livet, detta livet, vad gör det inte med oss. Utan att fråga om lov.” Så är det, tycks det mig. Livet gör saker med oss utan att fråga om lov. Utan att kolla om det passar just nu eller om vi orkar med det. Om vi över huvud taget klarar av det. För all del, livet skänker oss också gåvor, underbara dagar när ingenting saknas och ingenting kunde vara bättre. »Ljusare tider kommer inte av sig självt och inte bara för att tiden går« Men så kommer de där andra dagarna, när allting skaver och gör ont. Dagarna då livet tar och inte ger. Skymningsdagar. Ingen av oss kommer undan. Någon gång, någonstans, drabbas vi alla av det vi inte vill vara med om och helst skulle slippa. Vi förlorar någon vi inte ser oss någon råd att kunna leva utan. Eller vi får något vi inte tror oss kunna leva med. Trots allt, när sorgeängeln lagt sin mörka vinge över oss, är det min tro och fasta övertygelse att vi i grunden är gjorda för att komma igenom de där ofärdsdagarna. Jag skrivet inte det lättvindigt. Jag skriver det som en son som sörjt vid sin fars grav. Och än mer, en far som sörjt vid sin sons grav. Ljusare tider kommer inte av sig självt och inte bara för att tiden går. Den nya framtiden ligger gömd i det vi kallar sorge arbetet. Vägen ut är vägen igenom. Sorgearbete. Ja, det är ett arbete vi har att göra. Ibland är det arbetet tungt, på gränsen för vad vi mäktar med. Och det är naturligt att vilja undvika alla sorgens känslor och smärtor. Men, vi gör det arbetet för att kunna läka och lämna. Inte för att gömma och glömma, men läka och lämna. Alternativet är att bära sina sorger och sår med sig in i framtiden. Vi lever då på så gott vi kan, men inte så gott som vi skulle kunna. Det andra alternativet, sorgearbetet, gör oss lättare till sinnes på sikt. Det ger sorgfri energi att investera i framtiden. Och – tror jag – den som vadat genom sitt lidandes träskmarker och kommit ut på andra sidan bär med sig livsgåvor av oskattbart slag; ödmjukhet, mildhet, medkänsla, klokskap och visdom, för att nu nämna några. Egenskaper som berikar mitt eget liv, men också andras. Göran Larsson Präst, psykoterapeut, författare och föreläsare. Föreläser bland annat på SSILs egna seminarium. Att arbeta sig igenom sina sorger bidrar till att skapa den enda kraft som andra respekterar och lyssnar till idag: Kraften i den personliga äktheten. Och är det någonting denna värld behöver just nu, så är det äkthet, ödmjukhet och vishet. För egen del önskar jag inget hellre än att få vara del av en sådan medkänslans revolution. För min skull. För andras skull. För Moder Jords skull. Aktuell med ny bok Lilla sorgeboken (Verbum förlag) är en reseguide genom sorgens landskap, så som författaren mött det i sitt eget liv och andras. Den ger inga enkla tips om hur man kan klara svåra upplevelser. Men den har ett budskap: Att vägen ut är vägen igenom. Och att den vägen finns. Att man blir människa igen, även om det inte alls känns så och även om man inte ser hur det ens skulle vara möjligt. Sorg går över. Den gör faktiskt det. Men det kommer inte av sig självt och inte bara för att tiden går. Den nya framtiden ligger gömd i det vi kallar sorgearbete. Lilla sorgeboken vill vara en hjälp i att göra det arbetet möjligt. Prästen och psykoterapeuten Göran Larsson lotsar läsaren med varsamhet och hopp genom de svåra tider vi alla möter någon gång i livet. 56 | www.ssil.se FOTO: MAGNUS ARONSSON