BD 1
Berusad på franska Busigt, kul och avantgarde i P
ompettes vinverkstad TEXT: VERONIKA SEIGERLUND Det är omöjligt att inte dras med när anekdoterna haglar på Krukmakargatan där Pompette har sitt kontor. Fredrik Iveskär snubblar fram mellan lådor av vin, julpynt och egenbrandade t-shirts och man ställer sig stundvis frågan huruvida de egentligen lyckas sälja något alls, de snackar ju så mycket. Vinimporten Pompette startades i mitten av 2010-talet av Fredrik, Robert Andersson och Tom Telégin. Efter hundår på vinbar, en av Stockholms bästa, puttrade de nu runt i en Fiat och levererade kvalitetsviner till toppkrogar, iklädda tofflor och shorts. – Det var verkligen den minsta bilen man sett, det gick in två tolvor i bakluckan. Fast den bästa leveransen vi gjort var när vi skaffat skåpbil och skulle till Adam och Albin. De hade lunch på Tvätteriet vägg i vägg. Bagageluckan var skitstor och stängdes med en rem. För att få igen den med ett armkast var man tvungen att ta i så in i helvete. Jag stod med vinlådor i famnen och drog mig själv i rakt i pannan och kände när jag gick förbi uteserveringen att ansiktet var blött och läpparna smakade järn. Det blev sex stygn på akuten. Tom gjorde också en sådan grej när han var stressad och sprang in i den här glasväggen. Vi trodde han knäckt näsbenet för det pissade så mycket blod. Men skit i det, nu provar vi vin, säger Fredrik. Framför honom står ett tjugotal flaskor. Han häller upp en röd italienare, svingar runt glaset, smakar på innehållet och spottar i spottkoppen. Någon konstaterar att det doftar vingummi. – Men verkligen! De svarta, som Robban trodde var lakrits tills han var alldeles för gammal, visst Robban? – Min brorsa lurade mig i så många år, alltid när vi åt vingummin sa han ”jag kan ta alla lakrits”. Jag gav bort dem utan att smaka. Jag kommer aldrig förlåta honom nu när jag vet att det är de godaste, men det var ändå en riktig masterplan, säger Robert som godkänner fakturor två bord bort. Pompette, som för övrigt betyder berusad på franska, jobbar med småskaliga europeiska vinbönder. Deras självklara och avslappnade förhållningssätt till vin ger alltid en uppsluppen skrattig stämning. De humlar och dumlar sig, alltid med en mer eller mindre fängslande story i bakfickan. Engagemang, kunskap och coolfaktor har fått många svenska restauranger att våga servera deras viner från mindre kända områden med naturlig profil. Idag gör de också flera egna samarbeten med vinbönder där de själva är med och utvecklar nya produkter för vinmarknaden, däribland en kolsyrad Riesling. – Vi frågade en grym tysk producent om de kunde tänka sig att sodastreama fram ett sommarbubbel. Det var det sjukaste de hört. Men vi stod på oss, det skulle ju liksom inte vara prosecco där man kanske försöker maskera ett vin av sämre kvalité. När vi hälsade på senast fick vi kramar och kyssar av hela släkten, de ville visa tacksamhet över hur mycket vi sålt. För andra året i rad utmanar Pompette de inbitna glöggtillverkarna med en modern variant av decemberdrycken. Glögg di Rosso är en förstärkt rödvinsglögg gjord på barberadruvor från Montferrat. Årets nyhet 20 är systerglöggen Glögg di Arancio. En avantgardisk starkvinsglögg gjord på orangevin. – Vi hade faktiskt skojat om att det vore så jävla skitnödigt att göra en orange glögg. Men sen när vi smakade upp det med pomerans, apelsin och saffran så blev det för gott för att låta bli. Man dricker den kall, gärna på is med apelsinzest, det påminner om negroni. Nu går vi Blossa, nästa år kommer vitvinsvarianten. Mandlar, russin? – Nej för fan inget sånt. Vissa har banan i tacos… – Det är sjukt på riktigt. Nej men den här glöggen på is, du kan lätt hälla i dig en hel flaska. Det blir som en vermouth. Kryddat, spritat och sötat vin. Den görs i Italien och är smaksatt med färska kryddor. Vi har en gubbe där som är pissduktig. Han sitter och tajmar dagliga aktiebörsen för saffran och färsk kanel som är extremt dyrt. Det är kul att vara experimentfarbror och leka fram sådana här produkter. Förut gjorde jag alltid egen glögg. Jäste svagdricka och potatis och spetsade med konjak. Det bubblade alltid i badrummet hemma hos mig förr. Kan hantverksglögg bli dryckesvärldens motsvarighet till artisters tvångsmässiga släpp av jullåtar? – …., säger Fredrik Iveskär.