Omtanke 1
»Om vi tycker att vi ska utdöma hårdare straff, s
å hjälper det inte samma utsträckning på ungdomarna« Det kan vara svårt och i vissa fall farligt att ta sig ur ett kriminellt gäng. Anders Öhman. De båda experterna poängterar att även hjärnans utveckling måste tas i beaktande när man pratar om arbetet med ungdomar och effekten av bestraffningar. Forskning har visat att en person i 16-årsåldern nästan är fullt mogen intellektuellt, men den psykosociala mognaden släpar efter. Det som utvecklas sist är frontalloben – det prefrontala cortex – det område där vi har omdöme, värderar situationer och gör konsekvensanalys, och det sker först i 25-årsåldern. – Man kan alltså föra vettiga resonemang, som att det till exempel är dumt att begå brott och prata om följderna, och de förstår vad man pratar om på en intellektuell nivå. Men de gör inte konsekvensanalys i samma utsträckning som vi vuxna, säger Anders Öhman. – Impulskontrollen är inte utvecklad på samma sätt som hos vuxna. Det är därför som bestraffningar fungerar sämre på ungdomar, tillägger Emma Ulfsdotter Ljunggren. 22 | www.ssil.se Elizabeth Cauffman, professor i utvecklingspsykologisk, är en av dem som har kopplat ihop hjärnans utveckling med beteendeexperiment. Anders Öhman förklarar hur det gick till. – Caufman och hennes team gjorde ett test där både vuxna och ungdomar fick sitta i en bilsimulator och köra mot en vägg. Ju längre de satt kvar, desto mer pengar fick de. Det handlade om faktiska pengar. De vuxna klarade oftast av att bromsa i tid. De flesta ungdomar klarade det inte, många smashade in i väggen. Om en kamrat till de unga satt med i bilen, eller till och med i rummet bredvid och tittade på, kraschade nästan alla. Dessutom mycket värre än när de var ensamma. Däremot, om en förälder satt med eller tittade på klarade sig ungdomarna nästan lika bra som de vuxna. – Föräldern eller andra viktiga vuxna i närheten är alltså betydelsefull, precis som en synskadad behöver en ledsagare. En av slutsatserna är att vuxna drivs av att undvika förlust eller bestraffning medan ungdomar drivs av belöningen. De har högre dopaminutsöndringar. – Om vi tycker att vi ska utdöma hårdare straff, så hjälper det inte samma utsträckning på ungdomarna. Kulmen i brottslighet, då de flesta begår brott, är i 15–17-årsåldern. Vid stigande ålder går brottsbenägenheten ned automatiskt. – Det är därför som vi säger att det inte är inlåsning och hårdare straff som de här 16-åringarna behöver. Så vad kan man göra för att få bukt med problemet? – Det vi tänker när vi pratar om öppenvård gällande ungdomar som umgås i organiserad brottslighet, säljer droger eller på olika sätt involveras i nätverk, är att det inte räcker med möten varannan eller varje vecka. Vi måste ha intensiva möten och vara flexibla, svarar Emma Ulfsdotter Ljunggren. Hon menar att det kanske innebär att de bör göra hembesök, och på tider som ligger utanför kontorstid. – Om en förälder arbetar ska den inte behöva ha träffar mitt på dagen. Det som