Omtanke 1
»När vi satt där på de anklagades bänk kände man
sig bara misslyckad« Fredrik Westin Det är blandade känslor när barnen flyttar hemifrån, diagnos eller ej. »Om tourette var en människa så skulle jag ha spöat skiten ur han« ringt från skolan. Jag önskar att de hade kunnat höra av sig någon gång när det inte hade hänt någon katastrof också. Han minns första gången det kom in en orosanmälan mot familjen. – Nu tycker jag att det används för sällan och på fel sätt. Syftet är att det ska hjälpa, men det informeras för lite om orosanmälan, så när vi satt där på de anklagades bänk kände man sig bara misslyckad. BVC borde anmäla tidigt. Fredrik skämtar mycket och lockar till skratt, men det finns också ett stort allvar. Han beskriver rädslan att när som helst kunde vad som helst hända. Olle krävde ständig uppsikt. – År 2010 fick jag ett samtal från ett dolt nummer. Det var Olles assistent på skolan som berättade att Olle hade försökt hänga sig med ett skärp. Jag tycker till och med att det är obehagligt att prata i telefon för jag tänker på alla gånger de har ATT FÅ KOMMA till BUP var som att komma hem. – Vi brukade till och med ta med oss mackor och fika där en kvart tidigare. Det var en riktig livboj. Jag och min fru har även gått på egna samtal där, men Olle är inte är vårt gemensamma barn. Jag har en bra relation med Olles mamma, barnen har vi på livstid. Lillasyster Annie har också gått på egna samtal. Hon har blivit en stark tjej. Resan har förstås varit lång, med utredningar, utprovning av mediciner, skolbyte, byte av stad, ännu fler utredningar, mediciner, utbyte av mediciner, okunskap men också en massa kärlek och glädje. MED ÅREN KUNDE Olle få större ansvar att vara själv hemma. – Jag minns första gången min fru och jag gick ut och tog en kaffe på tu man hand. Då kunde man inte tro att vi en gång skulle kunna åka utomlands en vecka tillsammans, men det gick också till slut, säger Fredrik. Man brukar säga att vissa mammor har svårt att klippa navelsträngen. Lite så har det varit för Fredrik med Olle. Men det är fullt förståeligt. – Andra pratar om att det är svårt att få ihop livspusslet. De har i alla fall ett pussel med färdiga bitar, det har inte vi. Vi har mer som mosaik, avslutar Fredrik Westin. ● www.ssil.se | 43