Omtanke 1
Fredrik Westin berättar om sonen Olle som äntlige
n har flyttat hemifrån. – Det passar Olle perfekt, för han gillar inte kallprat. En dag i veckan får han åka bil med en döv man från Sundsvall till Härnösand för att lämna några dokument. Det är bästa dagen. Han kan spela rockklassiker på radion och slipper prata, berättar Fredrik. Att ett barn flyttar hemifrån är lika delar sorg och glädje med eller utan diagnos. Olle bäddar sängen, städar varje torsdag, toaletten städar han två gånger i veckan 42 | www.ssil.se och så handlar han på söndagar. – Jag känner mig lite lurad. Svaret jag fick av honom när jag undrade varför han inte hade visat tidigare att han kunde allt det här var: ”Men då bodde jag ju hos er, då hade jag ju gjort ert jobb”. Olle har jobbat hårt och han var starkt motiverad att klara sig själv. – En dag sa han ”Jag tror inte att jag har några diagnoser kvar”. Men han har också sagt ”Om tourette var en människa så skulle jag ha spöat skiten ur han”. Det har varit mycket tics, tvång och fobier. Största problemen har han haft med badrumssaker och främst tjejgrejer som borstar, krämer, smink och hårsnoddar. – Det värsta med hårsnoddar är att de finns överallt. Barbiedockor var en annan grej som han inte tålde. Det utnyttjade förstås lillasyster. Hon radade upp några barbiedockor över tröskeln till sitt rum så att han inte skulle kunna komma in.