Omtanke 1
Johan Oljeqvist, vd, Fryshuset. »I utsatta område
n råder andra krafter, normer, regler och kulturer än vad det gör i genomsnittssverige« man driver samhället till polariseringar. Då går topplocket på folk, det måste ni förstå.” – Sedan kom den intressantaste frågan: ”Varför pratar ni med oss?” Och strax därefter menar en av dem: ”Man vet aldrig när man behöver en exit”, berättar Johan Oljeqvist. Exit skulle kunna tyckas vara en av vit makt-rörelsens värsta fiender. De har hjälpt ungefär 900 personer att komma därifrån, vilket enligt Johan Oljeqvist är ungefär lika många som har gått in i den våldsbejakande rörelsen under samma period. – Det skulle inte fungera om vi var en organisation som regelbundet fördömde den rörelse de är en del av. Anpassning till de unga vi möter just nu – Vi får inte tro att vad unga tyckte för ett år sedan på en viss plats är samma i dag. Vi måste hela tiden anpassa oss och skapa de aktiviteter som är relevanta och som unga har behov av just nu. Vare sig det är basket eller något annat. Anpassning till lokala förutsättningar Arbetet kan variera enormt mycket på en och samma plats. På en gård i ett område kanske de måste skapa en relation till pensionärerna som är rädda för Fryshusets medarbetare. Hundra meter därifrån kan det finnas en öppen drogförsäljning, vars aktörer de ska komma närmare. Snabbhet i relationer och ”credible messengers” I avhopparverksamheten för unga som är i organiserade kriminella gäng jobbar de under antagandet att fönstret är öppet i kanske sju timmar. – Om det kommer en person till oss och säger: ”Jag klarar inte av det här, jag måste ha hjälp”, då behöver vi ha en reaktionstid på de sju timmarna. Efter det kan möjligheten ha försvunnit. Under de förutsättningarna är det lätt att förstå varför samhället ofta tappar de här ungdomarna. En kommun kan inte agera lika snabbt. Den från Fryshuset som möter den unga personen är någon som denne tror kan förstå dess situation – någon som har varit där själv, en så kallad credible messenger. – Detta är en av de mest omtvistade metoderna vi har. Är det lämpligt att en person som själv bor i ett område och har erfarenhet från det problem som den ska jobba med, jobbar med unga som är i den här situationen? Ja, det är vår övertygelse, och att det är värt risken att det inte alltid går rätt. Vi använder den metoden genomgående i flera av våra verksamheter, framhäver Johan Oljeqvist. Han menar att detta springer ur Fryshusets grundförutsättningar – att de tror på människan och dess förmåga till förändring samt att de arbetar med relationer. – För att skapa relationer måste man göra sig trovärdig, fortsätter han. Det är också förklaringen till mångfalden bland Fryshusets anställda, så att så många av dem som möjligt ska vara relevanta för den målgrupp de möter. Det innebär inte att man behöver komma från samma område, men det underlättar. Fryshuset har en uppsjö människor med olika bakgrund, etniciteter, sportatleter inom olika idrotter med mera. – Det skulle kunna vara en polis som de unga har kontakt med, men deras genomsnittliga placeringstid i de utsatta områdena är två år. Då hinner de inte skapa långa relationer över tid. Han menar också att relationsbyggandet i vissa sammanhang även kan vara svårt för socialtjänstens medarbetare. – För många kan socialtjänsten vara förknippad med hot. De utsatta vet att de lyder under Socialtjänstlagen, och till exempel kan omhänderta ett barn. IBLAND BLIR FRYSHUSET ifrågasatta för att de för sällan gör orosanmälningar. Möter de inte barn som de är oroliga för? – Det tar tre sekunder och så har ryktet gått: ”Om du pratar med Fryshuset kommer de att anmäla dig till soc.” Då tappar vi våra möjligheter att skapa relationer. Om vi alltid direkt orosanmäler väljer vi bort verktyget att tro att vi kan stötta den här personen att göra positiva val innan det är för sent. Vi tycker det är bättre att först prova med andra metoder om inte riskerna för barnet är för stora. Johan Oljeqvist menar dock att alla instanser fyller en funktion. En viktig roll för Fryshusets ”frontperson” är att överbrygga till andra resurser. De själva kan omöjligt ge allt stöd som många av de unga behöver, men de kan motivera dem att ta emot stöd från andra – vara ett led till att de får förtroende för resten av samhället som exempelvis polis och socialtjänst. – Ett stort problem är att många hatar polisen. I Husby var därför ett av våra mål att vara en länk till polisen. I en av Fryshusets ledarutbildningar i Husby går just nu tolv ungdomar, där nästan alla har en släkting som antingen har blivit skjuten eller har skjutit någon. I ett av deras pass kommer en polis dit och pratar om hur det svenska rättssystemet fungerar, vilket är ett sätt att länka till polisen. – Vi i olika instanser ska nyttja varandra. Använd de organisationer som finns i civilsamhället som kan skapa relation i områden där det är svårare för myndigheter att skapa förtroende, och låt dem sedan brygga till andra insatser! Jag tror att Credible messengers är viktiga i det initiala – inte i hela processen. ● www.ssil.se | 27