Bumsen 1
PROVKÖRNING RACEPREPPAD S 1000 RR HP4 BUMSEN KÖR
S 1000 RR PÅ BANA En S 1000 RR HP4 är förvisso registrerad men hela konceptet trivs bäst på bana. Något redaktören inte gör. TEXT: HENNING SVEDBERG FOTO: LENA WIRSTRÖM J ag bromsar in från den långa rakan och känner hur bakhjulet börjar oroa sig av min hårda inbromsning men så snart jag bryter ner hojen åt höger och instinktivt flyttar undan foten från den framrusande asfalten så petar jag upp växel efter växel och på bara ren pin kiv mot fotografen lägger jag inte riktigt ner knäet i backen. Framhjulet tjattrar lite kort innan det påbörjar ett släpp men jag knycker vant till gashanden och räddar mig från en lowsider. Nej... Inget av det ovan har något som helst med min körning på Karlskoga Motorstadion att göra. Jo, förresten. Jag bromsade, på rakan. Den äran det är att få låna en BMW S 1000 RR HP4 i fullt raceprepp är en otrolig ynnest. Ola Strandvad på Bike Göteborg har börjat tävla i Rookie 1000 och ville att Bumsen skulle få mersmak för S 1000 RR, en hoj han tycker det syns för lite av i Bumsen - och jag kan hålla med. Hur det än var svarade jag ja och stod nu där i depån på Gelleråsen Raceway. Framför mig stod den andra S 1000 RR jag skulle köra i mitt liv, den första körde jag för MC-Nytt på BMW:s pressvisning i Málaga 2009. Där på de snäva och kurviga vägarna kunde jag konstatera att trots att jag hade en CBR 1000 RR därhemma så var S 1000 RR något jag alls inte kunde 28 Att köra motorcykel med slicks är en upplevelse! utmana och finna fel och brister i. Det var liksom i sannolikhet jämställt med mina chanser om jag ringde Viktoria Silvstedt och frågade om hon ville ligga. Hur som, Ola släpper ut mig på en vända och jag könner mig ärligt talat inte alls så bekväm med detta. Jo, hojen går bra och har alla möjliga tekniska finesser som skall förhindra att jag dabbar mig onödigt illa. Ifall jag ändå gör det så finns det massor av kåpor, dyra avgasrör, dyra fotpinnar och annat dyrt som kan ta emot hojen så att inte något billigt skadas. Bara tanken på att köra en tävlingshoj precis före säsongen drar igång på allvar för den snälle utlånaren gör att min framfart mer känns som uppdraget att bära en bröllopstårta till bordet - inte som att äta den. Sen att vara duktigt överviktig och krypa ihop över tanken bjöd inte på någon sportig känska. Det gav bara ett oväntat ljud ifrån min hals. - Hööööh, vad det enda jag sa. Lite rosslande. Ni förstår hur jäkla ”Rossi” jag kände mig.