Kingsize 1
Sommaren 2014 dök Denz för första gången upp i mu
sikvideon till Pato Poohs låt ”Västeraq”. Iklädd fotbollströja och en handduk löst hängande på huvudet rappade han avspänt men energiskt på ett sätt som var relativt nytt för den svenska genren. Precis som Pato Pooh började Denz skriva på engelska, men tack vare producenten Jeff Roman blev han ”lurad” att skriva en låt på svenska - ”Jetski”. I takt med att fler och fler streams rullade in, följde man senare upp med låten ”Måste” och det var då det tog fart. Denz hade hiphop-Sverige framför sina fötter. – Det var en gamechanger! Det startade en ny våg av sound, även om folk inte snackade om samma grej. Alla topprappare under den tiden började göra trap. Men jag minns att det ändå inte fick den där uppmärksamheten av mainstreammedia som det borde ha fått. Men den riktiga kulturen vet, berättar Denz under vår pratstund på Universals kontor i Stockholm. Tillsammans med Pato Pooh gjordes storslagna planer och de båda kompletterade varandra väl. Men efter omorganisationen kring nuvarande bolagen Nivy och NBL Sound började Denz jobba med Kristian Riffo och Jeff Roman på det förstnämnda. Hypen byggdes på med låtar som ”Varje dag” och ”Jag har den”, men året efter stötte han på sitt första hinder då han under en period blev frihetsberövad. – Det var något som hände och det var inte den bästa timingen för min karriär i och med att det var i början när jag fick som mest hype. Men det är något som jag har gått vidare från. Det hände, det var definitivt ett farthinder, men sen gick jag vidare. Det måste varit väldigt frustrerande med tanke på timingen? – Jag hade så mycket grejer som var på gång då. Jag skulle till Way Out West, ha en mini-turné i Norge… du vet, massa grejer som skulle tagit mig framåt i min karriär. Men istället hände en fucking skitsak som var helt onödig. Men man lever och lär. Det är bara att gå vidare. Det är därför jag ändå tror att det har handlat om att hitta rätt timing att släppa ett projekt, att det ska kännas rätt. Och nu känner jag att jag kommer komma tillbaka med samma fokus som jag hade då. Det är dags för mig att ta min plats igen. Men den enes död är den andres bröd. Historierevisionism är alltid vanskligt, men det kan vara kul att underhålla sig med tanken på om kollegan Jireel hade blivit den han är om Denz hade kunnat fortsätta rida på sin våg 2015. Det var nämligen när Denz satt inne som Nivy-managern Kristian Riffo började jobba med den då 15-åriga rapparen. – Haha, det är det som är så sjukt för dom hittade Jireel när jag åkte in, så det kanske var menat. Om jag hade varit ute kanske inte Jireel hade funnits, eller han hade säkert funnits, men det kanske inte hade varit med Nivy. Man vet aldrig, fattar du? – Men jag minns när jag kom ut från häktet och dom berättade att dom hade hittat en ny artist. Jag var ute när han gjorde ”Cataleya” men sen skulle jag in igen lite innan den släpptes. Men jag sa till folk att ”han kommer ta över”. Och vad händer? Jireel blir Jireel. Det var kul att se. Men vidare har han gått. Efter ett 20-tal singlar över de senaste åren och en rad tilltänka och försenade projekt släpper han äntligen sitt efterlängtade debutalbum. Hans första projekt under eget namn, producerat av bland andra Jeff Roman, Mack Beats och D-Note. – Det har varit så många tillfällen där vi har varit redo att släppa ett album eller EP, så nu känns det mer som ”äntligen”. Men det är definitivt annorlunda, jag tror inte jag har tagit in det helt än. Trots flera år av förberedelser blir det tydligt att även detta album korrigerades långt in i processen. Denz förklarar att han är perfektionist och att det ofta har varit anledningen till att saker har varit svåra att planera. – Riffo skrev till mig igår: ”Jag har aldrig träffat en sån sista minuten kille som dig”, haha. Det är så jag är, i sista minuten ändrar jag två låtar på albumet och vi jobbade även in i sista stund för att få in allt till Spotify och så vidare… Egentligen skulle jag släppt det här tidigare, men allting är menat så det blev nu. Det känns som att du går mycket på din magkänsla och det spiller väl över i ditt sätt att rappa också? Mer på känsla än struktur? – Exakt. Jag går mycket på känsla när jag rappar, men det var också viktigt för mig att komma med något annorlunda. För det jag har släppt tidigare har inte varit så personligt. Jag har haft vissa låtar som berättar historier, men på det här albumet kommer du höra mer, väldigt personliga grejer. Dom som vet vet när allt det här hände och kan känna igen sig i texterna så det känns viktigt. Jag har hållit på med det här så länge men aldrig riktigt visat mig på det sättet. – Allt som sägs på ”Tider” och introt… Allt är ordagrann verklighet. Speciellt ”Tider”. Jag försökte gå in på varenda detalj och få det så autentiskt som möjligt och jag hoppas folk uppskattar det. För nu för tiden handlar det ofta mer om melodier än texter så jag tänkte att på mitt första album ville jag ha något som var 100% jag och inte tänka på vad som är hett eller en trend. Tory Lanez gick nyligen ut och sa det också. Att folk bara lyssnar på melodier snarare än texter. Vad tycker du om det? – Jag förstår den delen också och jag kommer komma med grejer som är mer melodiska, men just för att det är första projektet jag släpper så måste det ändå vara något som kan leva vidare. Det här är killen bakom artisten som folk ska kunna relatera till. Du har alltid hållit ganska låg profil, är det bara så du är eller kommer det ändras nu när du släpper album? – Man förändras med åren, men jag har alltid varit och är fortfarande någon som håller låg profil överlag. Det enda jag gör är att vara i studion. Jag har min egen studio och har börjat driva mitt egna produktionsbolag VVS Music, så det har varit mitt fokus. Men jag har varit på dom här festerna och minglat… Det har aldrig varit min grej. Att synas allt för mycket. Jag låter musiken göra sitt istället. – Jag minns faktiskt förut när jag släppte ”Måste” och dom här låtarna… Folk såg mig lite som ett mysterium för man såg mig aldrig. Det var bara musiken. Så jag tror det alltid har varit en del av min personlighet. Jag tror många kan missuppfatta den grejen också, att tolka det som att man ”lallar”? – Musik är mitt liv, fattar du? Jag har inte fokus någon annanstans eller är inne på andra banor. Det är bara musik. Dom som jag har relationer med vet det också, att det här är det jag brinner för och det jag prioriterar. Hellre att jag är inne i studion och gör musiken som spelas på dom här festerna än att jag är där. En lite lökig fråga, men vad har du för mål med musiken? Vart vill du nå? – Jag tycker inte alls det är en lökig fråga. Jag har definitivt mål. För mig är det att komma med den bästa musiken som möjligt. Hålla en långvarighet. Sen är det också att jag vill hämta in andra artister som inte behöver vara signade, men som man jobbar med. Jag gillar både att vara på scen och bakom kulisserna. Så jag vill bara utveckla och toucha flera aspekter av den här branschen - både film, kläder, vad det än är. Men just NR 1, 2019 | KINGSIZE MAGAZINE 71 Det här är killen bakom artisten som folk ska kunna relatera till. WWW.KINGSIZEMAG.SE