BD 1
Skörd hos Terreno i Toscana Ett vackert hus i en
vacker trakt med några hektar vinodling som följde med på köpet i 1988 har utvecklat sig. 30 år senare är det fortfarande ett vackert hus i en vacker trakt, skillnaden är familjen Ruhnes fokus på att producera kvalitetsviner. TEXT: PÄR STRÖMBERG FOTO: PETTER BÄCKLUND n väderbiten äldre man står och väntar vid flygplatsen med en The Winery Hotel-stripead minibuss. Sensommarvärmen hänger kvar över Florens flygplats och det känns att jag kommit en bit söderut under min flygning från Arlanda. Mario, som mannen visar sig heta, förklarar på knagglig engelska uppblandat med intensiv italienska att resan kommer att ta cirka 40 minuter. Autostradan tar oss rakt söderut i riktning mot den lilla byn Greve in Chianti i hjärtat av Toscana. Här, i mitten av Italien, har man odlat och producerat vin sedan medeltiden. När vi svänger av, endast ett par kilometer från Greve, och åker upp för den lilla vägen mot gården Terreno slås man direkt av historiens vingslag. Stenhusen, popplarna och cypresserna känns uråldriga mot det urbana landskap jag just lämnat. Snart öppnas vegetationen och vinrankor jämte olivlundar omsluter ett vackert ljusgult stenhus med en magisk trädgård. Solen sätter sig precis i väster och ger en inramning till det varma välkomnandet av Sofia, den yngsta dottern av fyra döttrar Ruhne. Sofia Ruhne har bott på gården sedan hon var sju år, då hennes föräldrar Mats och Birgitta Ruhne köpte Terreno en vårdag 1988, för att börja det som från den dagen skulle bli hela familjens nya liv. När vi klivit in i den förföriskt romantiska och vackra trädgården, med pool och renässansskulpturer framför huset, serveras en välkomstdrink, en svalkande bubblande Valdobbiadene, och allsköns småplock. Blodsockernivån höjs i takt med stämningen och gör mitt resetrötta sinne piggt igen. Vi som är med på resan är ett antal journalister med brokig bakgrund och syfte, blir hänvisade till våra rum och vi kommer att bo i huvudhuset, där några av rummen har varit systrarna Ruhnes barnrum, med utsikt över de bedårande evigt skiftande färgerna som klär de böljande kullarna runtomkring. Mario strosar omkring över gårdsplanen, fixandes med lite allt möjligt och Sofia förklarar att han är lite av gårdens egen hustomte. – Mario Socci är vår gårdskarl och ryggrad. Han har bott här på Terreno sedan 1980, alltså innan vi kom hit, och kan varenda hörna, spik, sten, vattenkran och träd. Han är ansvarig för grönsakslandet och är, tillsammans med mamma, mood manager. Mario sjunger vackert och gör att alla trivs lite bättre, det märker vi redan så här första kvällen och det är hemma hos Mario hela gården träffas för grillkvällar. Medan Mario kan allt om husen och jorden i Terreno är det andra som sköter vineriets mer tekniska utmaningar. Ansvarig oenolog och agronom på Terreno är Federico Staderini som jobbat på vingården sedan slutet av 90-talet. Sofia berättar: – Det är viktigt att vi delar en långsiktighet och en gemensam vision för gården, framförallt när man genomför den resa vi har gjort de senaste 20 åren. Federico 24 Staderini följer ett antal gårdar i Toscana, bland andra Poggio di Sotto i Montalcino och Castell’in Villa här i Chianti. Sofias formella roll på Terreno är VD. Vad det innebär är all produktutveckling med att ta fram vinerna, från idé till slutgiltig blend. – Det finns ingen del av vinproduktionen jag inte är delaktig i, säger hon. Därutöver har Sofia hand om all försäljning till importörer världen över, direkt till konsument på gården i Italien och på The Winery Hotel i Sverige. – När man tar över rodret på en familjegård så är det lite mer långdraget än i andra företag. Det är mycket att lära. De första tre åren handlade bara om att lära sig gården, vinerna, rytmen och arbetet, berättar hon. Sofia började med att lära sig vinerna, att sälja dem och arbeta med dem, parallellt med att lära sig hur gården fungerar under de olika årstiderna, hur kulturen fungerar och vad som är viktigt att respektera. – Jag är otroligt glad idag att jag fick de tre åren för jag lärde mig respekt. Respekt för gården, traditionerna och hantverket och fick tid att bilda mig min egen uppfattning om vad jag tycker är viktigt. Jag lärde mig att det finns ett värde i att var sak har sin tid och rytm. Efter de tre åren bestämde sig Sofia för att fortsätta att jobba med Terreno och det var då den formella titeln fördes över på henne, en position hon nu har