1177 1
* Psykisk ohälsa Barn som mår dåligt Är du orolig
för att ditt barn mår psykiskt dåligt? Så här kan ni få råd, hjälp och stöd. text ANNA RITTER illustration MOA HOFF N 28 är barn mår psykiskt dåligt kan det visa sig på många sätt. Barnet eller ungdomen kanske ofta är arg eller irriterad, får koncentrationssvårigheter, svårt att sova, ont i magen eller huvudet. Att tappa lusten att göra sådant som tidigare varit roligt kan vara ett annat tecken. Barnet kan ibland vilja stanna hemma från förskola eller skola och inte vilja träffa sina kompisar. Att få ett förändrat beteende när det kommer till personlig hygien är vanligt. Det kan både vara att barnet börjar tvätta sig väldigt mycket eller inte längre bryr sig om att duscha eller borsta tänderna. Men vad kan man göra om man misstänker att ens barn mår dåligt? – Det är viktigt att våga fråga, vara intresserad och lyssna utan att tvinga fram några svar, säger Pär Höglund, överläkare på Bup Brommaplan. – Ibland kan det vara bra att höra av sig till skolan eller förskolan för att höra hur de uppfattar att barnet mår och fungerar. Som förälder är det inte alltid lätt att veta hur man ska agera när man misstänker att ens barn mår dåligt. – Att barn är ledsna och har jobbiga perioder är både vanligt och helt normalt. Det är ingen sjukdom. Men om perioderna inte går över och dessutom förvärras ska du ta kontakt med sjukvården, säger Pär Höglund. – Detsamma gäller om du märker att barnet inte längre klarar av saker som tidigare gått bra, som att sköta sin hygien. Om ditt barn eller din ungdom pratar om att vilja skada sig själv eller om att inte vilja leva ska du direkt ta kontakt med sjukvården. Pär Höglund vet att det kan vara svårt att avgöra vad som är normalt och övergående och när man behöver söka hjälp för barnets psykiska mående. – Berättar barnet att hen mår dåligt är det viktigt att du tar det på allvar och inte skojar bort eller bagatelliserar det. Visa att du respekterar barnets upplevelser. Bekräfta att det barnet känner, tänker och upplever är vanligt och mänskligt. Klandra eller anklaga inte barnet för något som det har gjort eller känt. Ibland är det lättare sagt än gjort att prata med sitt barn. Det är vanligt att barn inte vill berätta hur de mår och att den vuxne blir avvisad. Berätta då att du finns där, redo att lyssna. Beroende på barnets ålder finns det också 1177 4 • 23