TIDNINGEN TILLVÄXT 1
PROFILEN Tyvärr är det ganska långt från Stockhol
m till Värmskog, 36–37 mil. Jag önskar att det var närmare, för det är dit jag vill. > cancer och dog, ändå fanns det ingen som helst bitterhet hos pappa. TROTS KÄRLEKEN TILL hembygden är Rigmor Gustafsson på det klara med att hon nog behöver även den urbana världen. Att hänga på jazzklubb i någon källare i New York, det är också som hemma. – Fast jag tror att jag skulle klara mig längre på landet utan stan än tvärtom. Tyvärr är det ganska långt från Stockholm till Värmskog, 36–37 mil. Jag önskar att det var närmare, för det är dit jag vill. Om jag ska ut på landet önskar jag mig ingen annanstans. Landet är för mig Värmskog. Att bara åka till något ställe i största allmänhet, det är ju fint och trevligt, men det är inte på samma sätt. HÄSTAR HAR ALLTID spelat en viktig roll i Rigmors liv, hon hade en ponny när hon var liten och hon har alltid älskat att rida. På sistone har hon blivit mer och mer på det klara med hur viktigt det är för henne. För ett år sedan startade hon, systern Christina och deras bästa kompis en ridgrupp och nu rider de en gång i veckan i Mälarhöjden. – Att rida är helande för mig, därför att man är helt närvarande fysiskt och mentalt. Det finns inte heller någon prestation i det. Det är som meditation i viss mening. I musiken får jag också den känslan, men då ska det vara precis när man har en konsert och man är mitt i musiken. Då är det underbart, men väldigt snabbt kan det gå över till att man blir bedömd eller att jag bedömer mig själv för att jag ska utvecklas. RIGMOR GUSTAFSSON VET att hon måste få hålla på med musik. – Det finns en kreativ ångest som gör sig påmind om den inte blir hanterad. Tyvärr, kan jag till och med säga. För jag önskar nästan att den inte fanns där, men det är ingenting att göra något åt. När man har gjort en låt som man faktiskt är nöjd med, då skiner solen igen. Då är det färgbild, allting är liksom bra! 20 Tillväxt