Marknad 1
» Men det gick bra? – Vi fick en fantastisk respo
ns. Där - efter har det spridit sig och nu fortsätt - er vi. Det är ju unikt att springa eller gå det här loppet. Man gör det medan gruvans verksamhet pågår, man springer ner till 350 höjdmeter under jord och sedan upp igen för de som tar sig an hela utmaningen. Man får en känsla av hur det är att vara och arbeta i gruvan, vilket är en fin bieffekt. Agne Ahlenius började som vd på Zink - gruvan mining sommaren 2016. Han hade jobbat åt Boliden i många år och sett Zinkgruvan lite från sidan, som han säger. Han besökte gruvan 1991 och tyckte att den var intressant, fascinerande, med tanke på hur länge den funnits. Ändå tog det alltså fram till 2016 innan han landande i Zinkgruvan. Annars är Agne uppväxt i Väster - botten, han studerade till bergsingenjör på högskolan i Luleå under 1980-talet och gav sig därefter in i gruvbranschen via Boliden. Han har jobbat för nästan alla gruvor i Västerbotten- och Norr - botten. Inte konstigt då att han fick en längtan till något annat spännande, att arbeta utomlands till exempel. – Jag har alltid haft ett intresse för andra miljöer, kulturer, religioner, ut - bildning och historia, säger Agne. Så när möjligheten dök upp så tog jag chansen. Det var 1999. Första gruvan låg i Spanien och ägdes av Boliden. Sen stängdes den och jag flyttade runt till några andra gruvor i Spanien. Sedan Bulgarien en sväng. Det var tuffa år och flera gruvor fick stänga. Men en stor positiv sak var att Agne mötte sin blivande spanska fru Carmen under tiden i Spanien och hon finns med även i Zinkgruvan och har flyttat med under åren. En kort period under gruvnäringens tyngre år jobbade Agne även som försäljningsdirektör för japanska företaget Komatsu med ansvar för Sydamerika. Komatsu som tillverkar allt ifrån små till riktigt stora maskiner. Han reste ständigt och besökte gruvor över hela kontinenten men snart var han tillbaka i Spanien igen. Först i en zinkgruva under fyra år, sedan en tenngruva och därefter två guldgruvor under två år. Efter det gick färden till Mexico i tre år, i en liten by bland kaktusar, som han själv säger med ett litet skratt. 2015 vände Agne och Carmen tillbaka till Sverige och en guldgruva i Skell - efteå, drygt ett år senare hamnade de i Zinkgruvan. – Att vi flyttade till Sverige var mycket tack vare min fru Carmen, säger Agne. Hon är som jag, nyfiken på nya kulturer, samhällen, historia, språk och vill lära sig mer. Vi trivs jättebra här i Zink - gruvan med naturen som nästan är norr - ländsk, gammal skog, stenåsar, stenberg, sjöar och små hus. Dessutom finns det mycket historia och kultur i regionen och det är nära till både Stockholm och Oslo. Zinkgruvan mining är Askersunds största privata arbetsgivare och har idag drygt 400 egna medarbetare och 80 entreprenörer inom 100 olika yrkes– Även om det inte alltid är billigast så försöker vi handla i samhällena runt oss. Det är viktigt för oss att de finns men det är också en fördel att de finns nära så vi kan få fram material eller service snabbt. Askersund, Hallsberg men även i Vretstorp finns till exempel företag som vi samarbetar med. Företaget är inne i en spännande per iod med ny teknik. Traditionellt så tar det mycket tid innan själva arbetet kommer igång. All brytning sker ju under jord mellan 350 meter till 1300 meter ner. Huvudnivån, där verkstäder, kontor ”Det många inte vet är att om man ska producera en kWh timme med vindkraft så krävs det minst fyra gånger så mycket metaller som för att producera samma mängd via kärnkraft eller vattenkraft.” grupper varav runt 85 procent bor inom en radie av tre-fyra mil runt samhället. Det är en i branschen sett rätt liten arbetsplats men med väldigt lojala medarbetare menar Agne. – Det finns flera som har jobbat i gruvan, eller åt gruvan, i hela sina liv. På vår veteranfest så uppvaktade vi medarbetare som arbetat för oss mellan 40 och 50 år. Men så finns det också möjligheter till internutbildningar för de som är intresserade av det. Vi uppmuntrar till att byta positioner inom företaget och vill gärna utveckla personalen. Lojaliteten till samhället och regionen går åt båda håll då de är tätt sammanflätade och har så varit under hela gruvans historia. – Jag brinner mycket för vårt samhällsansvar. Vi jobbar tätt med kommunen på olika sätt, vi driver simskol - or för 250 barn, samarbetar med Zink - gruvans IF och deras skidverksamhet för ungdomar, vi hjälper till att stimulera nya företag via Nyföretagarcent - rum, vi arbetar aktivt med att få in mer kvinnor i verksamheten. Just nu är det runt 20 procent kvinnor och de finns på alla positioner, säger Agne. Det finns också en lojalitet och ett ansvar mot företagen i regionen som man vill ska leva och frodas. och matsal finns ligger idag på 800 meters djup. Det innebär ibland att det kan ta en timma till arbetet, sedan är det lunch och skiftbyten. Så transporterna av personal och material är tidskrävande. Men nu är man alltså inne i en automatiseringsprocess där fibernät byggs ut i orterna(tunnlarna). Man kan alltså snart sitta ovan jord och sköta de gruv- och lastmaskiner som man an - vänder nere i gruvans orter. – Framför allt är det en stor fördel när det kommer till säkerhet och arbetsmiljö, menar Agne. Att sitta i ett fordon nere i gruvan innebär att man utsätts för buller och vibrationer, men även vissa andra risker. Det kommer man naturligtvis ifrån med den här teknikutvecklingen. – Dessutom ökar man produktiviteten då maskinen kan jobba även under raster, man kan också fortsätta jobba när vi måste utrymma gruvan vid spräng - ning vilket ofta stjäl mycket tid. Kommer arbetet då att bli helt automatiserat i framtiden? – Nej, jag tror aldrig att alla människor försvinner ifrån arbetet. Av olika anledningar. Men en sak är att vi aldrig kommer att nå hundra procents täckning med fibernätverket. Gruvan är djup, det finns cirka 50 mil orter under jord, vi avser att ha fibernätet utbyggt i de orter där vi bedriver verksamhet. För en utomstående så är det förstås intressant att fråga sig hur processen i gruvan ser ut. Enkelt förklarat så sprä - ngs och krossas malmen under jord, därefter fraktas den upp till marknivå med hiss. Väl uppe så fortsätter arbet - et i anrikningsverket där malmen mals ner till en storlek av en tiondels millimeter i en stor ”kvarn”. Därefter delas den malda malmen upp i flotationstankar fyllda med vatten. Efter det tillförs kemikalier och sedan tillförs tryck - luft underifrån vilket gör att mineralerna flyter upp till ytan och bildar ett skum medans gråberget sjunker till botten. Skummet med mineralet samlas ihop och vattnet avlägsnas med hjälp av filter som pressar ur vattnet. Kvar blir ett finkornigt koncentrat, en sorts sand. Koncentraten transporteras därefter på täckta lastbilar till Otterbäckens hamn i Vänern. I Otterbäcken lastas koncentraten på fartyg med en maxlast på 4 000 ton. Fartygen tar sig via Göta Kanal och Göta Älv vidare till hamnar i norra Sverige, Finland, Norge, Asien och västra Europa för transport till Zinkgruvans kunder. I snitt avgår det ett till två fartyg med koncentrat i veckan från Otterbäcken. Det är alltså detta koncentrat, denna sand, som är själva värdet? Ja, vi säljer sanden, vi kallar det koncentrat, till smältverken runt om i värld - en. Ur detta kan du få ut zink, bly, kopp - ar samt silver. Vi gör inga färdiga metaller själva men vi producerar runt 80 000 ton zink per år vilket används till framför allt galvanisering i alla former. Zink används ju för rostskydd, bly används nästan helt uteslutande till bilbatterier. Elbilar behöver också bly till batteriet. Koppar används mest till olika kablar men även till vattenledningar till exempel. Med tanke på det samhälle vi lever i idag med mycket fokus på miljö och hållbarhet. Hur går gruvindustrin ihop med det? – Alla är överens om att det är dit vi måste gå. Mot ett hållbart samhälle. Många tycker i det sammanhanget att gruvor och metaller inte behövs, att det är smutsigt, dessutom finns det ju plast, menar man. Men jag menar att metaller är mycket viktigt i ett hållbart samhälle. Forts. 22 » Nummer 11 2018 21