NG Malmö 1
”JAG ÄLSKAR REN OCH SKÄR REALISM” DOMINIC BAJRAKT
ARI ANDERSSON JENS SJÖGREN D et var inte självklart att det skulle bli en film om Zlatan Ibrahimovic. Han hade tackat nej, men ändrade sig till mångas förtjusning. Nu står filmen om vår största ikon genom tiderna klar. Jens Sjögren har under det senaste året regisserat biopicen Jag är Zlatan, och nu sitter han mitt emot mig på Nöjesguidens kontor en förmiddag i juni. DET ÄR KITTLANDE att sitta ensam i ett rum med en man som flera gånger suttit ensam i ett rum med Zlatan. Det känns som att vi är sammankopplade på något vis, jag och Ibra. Faktum är att jag redan 2004 fick smeknamnet “Lill-Zlatan” under ett scoutläger eftersom jag bar en billig Sverigetröja med nummer 10 och “Ibrahimovic” på ryggen hela den veckan. JAG ÄR ZLATAN är en respektfull och välgjord tolkning av den viktigaste underdog-berättelsen Sverige har. Filmens manus är skrivet av Jakob Beckman och David Lagercrantz. Jag frågar Jens Sjögren hur han kom att bli filmens regissör. – Jag fick en fråga av producenten Fredrik Heinig som hade köpt option på boken. Han hade drivit det här projektet ganska länge för att överhuvudtaget få köpa optionen eftersom Zlatan sa nej först. När han sedan kom till mig tänkte jag: “Varför i helvete kommer ni till mig med den här filmen?” I de här tiderna är det extremt mycket serier och det finns många olika typer av regissörer. Jag är en sådan regissör som inte riktigt har en nisch; jag känner inte att jag måste berätta på ett visst sätt. Min bakgrund är inom tv, teater och väldigt mycket reklam. När jag fick frågan tänkte jag direkt: “Aldrig i livet”, för jag har två sidor, dels är jag väldigt paranoid. Jag är också extremt modig på det sättet att jag är för trög för att fatta mitt eget bästa, inleder Jens Sjögren. På vilket sätt är du paranoid? – Jag läser själv in vad du tror. Jag bryr mig inte om vad du säger utan jag skapar min egen bild av vad du tycker om mig, mitt utseende och mitt jobb. Det gjorde att jag blev misstänksam mot dem. Jag fattade inte vad de ville ha ut av mig. Sedan läste jag manuset, men det tog ett tag innan jag gick igång på det. Fredrik sa att de tittat på olika regissörer och kände att alla snöade in på en viss typ av estetik av en sådan här berättelse. Jag sa då att “säg inget mer, låt mig läsa så ska jag fundera på det”. Ju mer jag funderade på det hittade jag ett angripningssätt som jag tyckte var väldigt spännande. DET SOM TILL slut fick Jens övertygad var Zlatans perspektiv genom hela berättelsen. Med inspiration från Andrea Arnolds Fish Tank och Stephen Daldrys Billy Elliot ville Jens berätta historien med fokus på förorts- och arbetarklassperspektivet. Miljöbilder över Rosengård lockade däremot inte. – Jag strök allting i manus som var: “vi åker in över Rosengård” eller “vi ser parabolbeklädda balkonger”. Jag är så trött på den blicken på vissa typer av platser. Man har aldrig åkt in över arbetarklassens område i Sävsjö så. Det var det enda jag var helt ointresserad av, Allt faller-estetiken. Den enda trygga platsen för honom genom filmens gång är fan i mig Rosengård, men där har man kanske inte alla möjligheter att öppna dörrar. Jag älskar ren och skär realism, men jag älskar samtidigt att Zlatans perspektiv kunde färga vårt berättarsätt. EN AV NYCKELSCENERNA i Jag är Zlatan är när han blir antagen till Malmö FF:s ungdomsakademi och dyker upp på Malmö Stadion för att han tror att träningarna genomförs där. – När han går in på arenan är det ju en viss överdrift, och tro inget annat än att jag är ytterst medveten om det. Men jag tänkte att hans känsla när han fick komma till MFF – det han berättar för mig och som står i boken – det måste vi på något sätt lyfta fram. Egentligen kanske han bara kom fram till en reception och så var det the end, men jag kunde inte låta bli att tänka att hans bild av sig själv där var att nu är allt löst, jag är i Malmö. ROLLEN SOM DEN 13-åriga Zlatan spelas av Dominic Bajraktari Andersson, medan Granit Rushiti gestaltar Zlatan mellan 17 och 23 år. Berätta om Zlatans del i detta. Hur har er relation sett ut? – Vi hade ett väldigt fint första möte. Jag åkte till LA när han spelade i LA Galaxy. Då hade jag knappt börjat, men jag hade hittat vissa saker som jag ville göra och jag berättade för honom om dem. Det kändes som att det kanske fäste på NR 8, 2021 | NÖJESGUIDEN 23