Bumsen 1
En av Berns ovanliga brunnar. En vattenstråle för
varje kanton i Schweiz. En man i Bern som njuter av livet. Lungerer Älplermagronen im Choselchesseli Mitt Apfelmuss. T.h. Grimselpasset och de absurda konstverken som prydde parkeringsplatsen. Nedan: Furkapasset har besegrats. Zytgloggetornet i Bern. T.v. Klockor och armeknivar för turister fanns det gott om i Bern. av att det var första gången jag medfört passagerare på liknande passhöjder. Självklart skulle 2 000-nivån dokumenteras och plötslig upptäckte jag till min förvåning att smuggelsprit medförts på Adventuren och då i form av en liten 5 cl flaska. – Måste ju skåla för 2 000-meters nivån, förklarade Britten sitt tilltag när hon tog sig en liten slurk vid passkylten! I Andermatt passade vi på att tanka och själv ville jag återuppliva några synintryck från denna trevliga by. Tyvärr har man i mitt tycke byggt sönder idyllen och numer har även Schweiziska armén och dess alpjägare lämnat byn som sin utbildningsort. Furkapasset och den intilliggande Rhôneglaciären hör absolut till ett av Schweiz klassiska inslag i alpvärlden. På 2 431 m.ö.h. tog Britten först en liten slurk ur ”5centilitaren” och därefter intog vi ett litet mellanmål inne på det nästan ödelagda hotellet. På en rejäl träplatta serverades en bastant korv med en liten ostbit, en kopp kaffe blev pricken över i. Det tar inte många minuter att köra från Furkapasset till parkeringsplatsen bredvid hotellet vid Rhône-glaciären. Smältvattnet från denna glaciär bildar floden Rhône men var fanns glaciären? När jag var här för endast 20 år sedan var glaciären enorm och man kunde till och med gå in i denna via en utgrävd tunnel. Nu existerade bara en stor grå och kal bergsskreva och längst upp kunde man ana litet av glaciären. Temperaturen här uppe i mitten av september låg på behagliga 10-12 plusgrader, så var det inte förr. Då fick man nöja sig med ett par grader eller till och med minusgrader. En ren tillfällighet eller globala klimatförändringar? – My name is Bond, James Bond. Filmhistoriens mest klassiska replik och den som kan sin Bond-historia vet också att Rhône-glaciären och det intilliggande hotellet förkommer i Goldfinger från 1964. Det behövdes inte så många växlingar så var vi uppe på det 2 165 meter höga Grimselpasset och när Brittens ceremoni med ”5-centilitaren” var avklarad gick vi runt och tittade litet på de absurda konstverken som prydde parkeringsplatsen och visst klappar ett motorcykelhjärta bakom skapelserna. Både uppstoppade och levande djur i burar kunde beskådas och de som bestämt sig för att boka ett hotellrum eller dinera i restaurangen kunde njuta av en bedårande utsikt. Vi var båda nöjda med första passdagens strapatser och även om de avverkade passen inte på något vis tillhör de svåraste så får man aldrig nonchalera bergskörning, med passagerare kräver handlaget naturligtvis ett mer disciplinerat utförande. Nerför går ju alltid lättare men även om dagens motorcyklar är utrustade med effektiva bromsar så tål de inte vad som helst, naturligtvis stöttar man alltid med motorbroms. När det går uppför har man att ta hänsyn till ett sämre synfält i de tvära hårnålskurvorna och det är viktigt att köra på rätt växel då ett motorstopp mitt i en böj naturligtvis leder till en liten kullerbytta och även om hastighen är låg kan det ändå få stora konsekvenser för den fortsatta färden. Morgonen var frisk med en ljuvligt fin soluppgång. Vi hade valt att starta ovanligt tidigt då målet denna förmiddag bestod i att beskåda Schweiz mest kända bergstopp, nämligen den 4 478 meter höga Matterhorn som kanske bäst beses från den klassiska klätter- och skidorten Zermatt. Nu är det inte bara att med bredställ damma in i Zermatt, betitta världens vackraste berg och sedan dra vidare. BUMSEN 3 – 2011 29