Bumsen 1
När vi väl kom in i Honduras åkte vi till staden
Danlí och sedan till huvudstaden Tegucigalpa. Denna tripp var härlig med dess fina natur och kurviga vägar. Vi stannade kvar i huvudstaden fram till lunch för att tanka och samla gruppen som minskat i antal. Vi drog sedan vidare mot San Pedro Sula (näst största staden) och därefter motorväg till Copán. Honduras är ett av de få länder som har diplomatiska förbindelser med Taiwan istället för med Kina. För att visa sin vänskap med Honduras har Taiwan låtit bygga en motorväg mellan dessa städer. Detta gjorde att vi kunde färdas i hög fart i många kilometer men mot slutet smalnade vägen av och det dåliga väglaget gjorde sig gällande. Den sista sträckan av resan mellan San Pedro Sula och Copán avverkade vi på natten (åter en gång övergav vi regeln om att inte färdas på natten). Vi kom fram runt 21-tiden på kvällen. Hotellet vi bokat i förväg visade sig vara enklare än vad webbsidan visat, vi blev tvungna att ta det ändå då alla andra hotell i området var fullbokade. Copán är Mayakulturens centrum. Staden upptäcktes 1570 av Diego García de Palacio. Vid stadens upptäckt kunde man se att det varit en helig stad för Mayafolket och man kunde även se att den fungerat som ett astronomicentrum. De två följande dagarna ägnade vi åt att ströva omkring bland ruinerna från denna passionerade kultur. Vi åkte också till Guatemalas gräns, El Florido, c:a 20 km från Copán. På långfredagen gjorde vi oss redo för hemfärd. Det vi inte räknat med var att ödet hade en överraskning på lut. En av gruppens motorcyklar, tillhörande vår vän Pedro Aguilar, en BMW R 1150 GS, hade problem med en av framhjulets bromskolvar. I ett land som Honduras där nästan alla är katoliker är det helt stängt på långfredagen! Som tur är var några av våra medlemmar duktiga mekaniker, det var bara att ta fram verktygen och sätta igång och jobba. Två timmar senare var vi i färd med att försöka återta förlorad tid. Då det var långfredag så var knappt några fordon ute på vägarna och vi kunde ta oss fram snabbare. Vi ändrade vissa färdvägar vilket gjorde att vi sparade in c:a 80 km. Vi stannade även färre gånger och vid 15-tiden kom vi fram till gränsen mot Nicaragua, ”Las Manos”. Då det var helgdag lyckades vi passera gränsen på mindre än en 1 1/2 timme. Rekord! På kvällen var vi framme vid samma hotell i Ocotal som vi bara för några dagar sedan hade besökt. Påskaftonens gryning åkte vi i riktning mot gränsen mellan Nicaragua och Costa Rica som heter Peñas Blancas. Då det fortfarande var helgdag hade vi vägarna för oss själva. Vi vann mycket tid och ungefär mitt på dagen var vi framme vid gränsen. Resan över gränsen gick inte lika bra som den mellan Honduras och Nicaragua. När vi sedan trampade hemlandets mark kändes det som att vi var hemma trots att vi fortfarande hade över hundra kilometer kvar att åka. På vägen hem var vi tvungna att dela vägen med alla de människor som även de var på väg hem efter att ha varit långlediga. I vårt land får motorcyklar sicksacka mellan fordon och detta gjorde att vi lyckades komma hem fortare än de bilar som åkte på vägen. Vi var alla litet rörda när vi var framme. Vi hade genomfört resan! När vi tog avsked av varandra bestämde vi oss för att nästa år vid samma tidpunkt åka till Guatemala City. BUMSEN 3 – 2011 47