Bumsen 1
Kramarna sitter inte långt borta. Männen går natu
rligtvis klädda i Lederhosen. Stämningen är på topp. Sötsaker råder det ingen brist på. Britten och jag med härlig mat och dryck. centrum brukar vara lämpligt. Naturligtvis görs allt detta enklast på nätet. I förra Bumsen finns ett tips på det boende vi valde. Britten och jag gled in på det entréfria området vid 14-tiden och redan då var det fullt med folk denna söndagseftermiddag men man kunde fortfarande röra sig tämligen fritt. Senast jag besökte festligheterna var för 15-20 år sedan och allt var sig i stort likt, det var bara mer av allt. Som förstagångsbesökare fascineras man naturligtvis av de 14 stora och 15 mindre öltält som de sex Münchenbryggerierna Spaten-Franziskaner, Augustiner, Paulaner, Hacker-Pschorr, Hofbräu och Löwenbräu har rest och där det största kan ta emot upp till 7000 sittande öldrickare. Vi tyckte dock det var litet väl tidigt för mat och dryck så vi fortsatte att strosa runt området och titta in i det ena stora öltältet efter det andra. Några timmar senare tyckte vi det var dags för en öl och litet mat men då var vi för sent ute för att få en sittplats i de stora tälten. Fullsatt! Därför gick vi till ett av de mindre tälten som inte bara var inriktat på öl och kringlor. – Ni kan få dessa två platser tills de som beställt platserna kommer och det är om 6 BUMSEN 3 – 2011 en dryg timme, fick vi till svar efter att ha försökt i ett par tält. Några minuter senare hade vi var sitt ”Maß”, d.v.s. enliters ölsejdlar, fyllda med det speciella oktoberfestölet som är litet mörkare, nästan bärnstensfärgat, än det vanliga lagerölet samt en kringla/brezeln. Självfallet beställde vi in varsin portion schweinehaxe med knödel och den rekordsnabba servicen fortsatte då vi knappt hann påbörja ölen så stod maten på bordet och smaken var minst lika god som servicen. Utsökt. Mätta och belåtna gjorde vi ett par sista svep, att komma in i något av de stora tälten var nu dessvärre omöjligt. Klockan var runt 18-tiden och vi kunde höra ”Ein prosit, Ein prosit” ljuda genom tältdukarna, mässingsorkestrar bidrog till ännu gladare stämning och öl- och kringelförsäljningen fortsatte i oförtrutlig takt. Tillströmningen till området var nu märkbar och trängseln ett faktum. Detsamma gällde ökningen av de som intagit lite för mycket av det flytande brödet men på området arbetar c:a 12 000 personer med allt från servering till att bemanna polisstationen, ett sjukhus och en brandstation. Vi var nöjda och tog tåget till hotellet där vi på nätet avnjöt det svenska valresultatet! KRINGLOR - BREZELN Bruna, salta kringlor, kallade Brezeln eller Laugenbrezeln (i Bayern Brezn). De smakar litet som salta pinnar och godast är de färska. Brezeln äts vanligtvis till frukost, gärna med smör i, eller tillsammans med en öl, då utan smör. Bakverket finns även som rund bulle, också då med salt på. Den bruna, litet beska ytan uppstår faktiskt av en svag lutlösning! Brezeln görs på en vanlig vetedeg, d.v.s. på vatten, vetemjöl, litet salt och jäst. Degen måste vara fastare (inte klibbig) än bröddeg och jäsa på vanligt sätt. Sedan skall man kunna rulla ut c:a 50-60 cm långa armar som viks ihop. Ändarna skall komma tillbaka till sin egen sida och klämmas åt (kräver en del övning). Den formade kringlan doppas därefter kort (ca 20 sek.) i 2-3-procentig kaustiksoda(!), d.v.s. lut, tas upp med en hålslev, läggs på smord grillfolie och beströs med flingsalt (håll barn och djur borta). De skall sen jäsa i ytterligare c:a 30 minuter på plåten, innan de gräddas 18-20 minuter vid 200 °C. En riktig bagare använder speciell ”Brezellauge” (30-procentig, flytande lut) som späs ut 1+12, det går lika bra att använda 30 gram 100-procentig kaustiksoda till en liter vatten om man vill baka själv. Den tyska kringlan finns på många andra ställen i världen och kallas i USA för Pretzel. ”Fuskkringlor” är doppade i Natriumvätekarbonat (soda) och smakar inte alls lika bra. Reinhold Heggenberger – svensk kringelbagare