Bumsen 1
Syns du inte, finns du inte! Självklart har jag i
ngen orsak att börja träta med Bumsens chefredaktör, dock är hans artikel i nr 2/2011, huruvida man syns eller ej med olika typer av åtgärder, värd några reflektioner (sic!). Hagen ger mig en eloge, då jag erkänns upptäckten av ”att en väst egentligen inte syntes så bra som både (jag) och förmodligen många andra tror”. Mja – det är en sanning med modifikation. Upptäckten gällde att den väst jag dittills åkt i inte syntes – då den inte hade något gult alls på axlarna och den gula färgen på bröstet doldes av mitt Neck Brace (vars ”bröstplåt” är större än man först tror) och tankväskan. En väst med hela axelpartiet gult – ännu bättre med korta ärmar, som den vår klubb tagit fram – ger helt annan synbarhet, liksom förstås en vettigt utformad jacka med gult över skuldror och armar. Sedan gör Hagen mig förvånad när han skriver: ”... och av denna anledning använde jag personligen aldrig blåljusen under utryckning dagtid, då de ändå var verkningslösa.” Definieras utryckningskörning som att föraren på eget ansvar har rättighet att överträda ordinarie trafikregler (köra fortare än angiven maxhastighet, på fel sida om refuger, på cykelbanor, mot rött etc.) i syfte att ta sig fram till utryckningsmålet. Jag trodde att detta krävde att blåljus och sirener användes (de senare om möjligt avstängda nattetid i bostadsområden etc.). Detta var i alla fall vad som lärdes ut under mina 15 år som ambulansöverläkare i Östergötland (naturligtvis inte av mig, utan av särskilt utbildade lärare). Är detta fel? Att några gulvästade poliser på huk i en grupp likaledes gulvästade dagisbarn ”försvinner” är närmast självklart, enligt min uppfattning missar Hagen dock poängen när han föreslår olika färger för olika slags personer – exempelvis blå till poliser. Perceptionsforskning har visat att ögat uppfattar den gula varselfärgen allra bäst – sannolikt med neongrönt och orange på delad andraplats. Det är ju just därför som gult används på varselplagg! Blått, däremot, är en av de färger som ögat uppfattar sämst. Alltså verkar det inte vara någon vidare idé att ge poliser blå västar, när avsikten är att de skall synas! Är syftet att göra sig så synlig som möjligt är gult bäst. Färgen signalerar till alla som bryr sig, att ”där finns något att se upp med”. (Åt dem som inte bryr sig kan inget göras, så de lämnas därhän). När färgen noterats, vidtar hjärnans uppgift att tolka vad det råkar vara denna gång – vilket kan ta åtskilliga sekunder. Under 38 BUMSEN 3 – 2011 en nyligen genomförd femtiomilaresa på hoj noterade jag minst en cyklist, en fotgängare, en rullskidåkare, en polis och en vägarbetare iförda gult och det tog ibland rätt lång tid att avgöra vad det var – men detta betydde samtidigt att jag faktiskt sett det gula lika lång tid innan jag kunde tolka vad det representerade – och därmed anpassa framfarten. Hagens analogi med vinterdäck är utmärkt. Sådana ökar förutsättningarna för att man skall slippa halka av vägen – men ”intecknar” man däckens effekt genom att köra fortare, har man förlorat vad man kunde ha vunnit. Vi är helt eniga om att inga åtgärder – ljusarrangemang, klädsel, färgmarkeringar eller vad det vara månde – garanterar att man blir sedd i trafiken, de ökar dock sannolikheten för att så blir fallet. Enkelt uttryckt kan allt sammanfattas i den paradoxala parollen: ”Sträva efter att göra dig så synlig som möjligt – men kör som om du vore osynlig”! Lägger man till den gamla klassikern att ”alla bilister är idioter, tills motsatsen är bevisad”, finns goda möjligheter att för egen del minimera olycksrisken. Bror Gårdelöf ML 2661203 Från TRO-bekännelsen till verkligheten Hej Bror! I grunden är jag helt övertygad om att vi båda har en ganska klar uppfattning om trafiksäkerhet och på de flesta punkter är jag lika övertygad om att denna syn sammanfaller. Hela syftet med mitt inlägg var att en gång för alla ruska om klubbmedlemmar från ”TRO-bekännelsen” och istället övergå till den faktiska verkligenheten, i detta fall vad synbarheten gäller av den egna motorcykeln ”med tillbehör”. Är helt övertygad om att det är fullkomligt självdestruktivt att som motorcyklist vagga in sig själv i en falsk trygghet, d.v.s. TRO att man syns och därmed också TRO att man är förskonad från alla de faror som ändå alltid finns i trafiken. När man inte är vaken bakom styret hjälper tyvärr inga färgglada arrangemang i världen. Jag uppmanade er helt enkelt att för en stund släppa taget om fantasivärlden och istället begrunda den reella verkligen, dessutom med ett flertal exempel. Självklart är det optimala, som du också säger, att man syns, vikigast är ju dock att man blir sedd, annars är det ingen vits att synas. Tredje steget är sedan att bilisten också handlar efter det han ser och inte drabbas av panik med påföljande kortslutning, likt den som körde på mig i polisbilen. Man styr dit man tittar och i en paniksituation söker man sig till faran, sådant kan tyvärr ingen i världen göra något åt, precis som du också konstaterar, men åter igen, är man själv medveten och efter bästa förmåga lär sig att läsa medtrafikanternas beteende, då är mycket vunnet. Sedan tror du inte så mycket på mitt förslag att olika yrkesgrupper bör bära olika slags färger. Jag tror faktiskt på det. Visserligen är det vetenskapligt bevisat att vissa färger uppfattas bättre än andra, det är just här mitt resonemang om det gamla tyska ordspråket kommer in, ”Man ser inte skogen för alla träd”. Har man en hel klunga med gulgröna människor framför sig och mitt i denna grupp ser man plötsligt en helt svartklädd. Vilken sticker då ut och syns bäst? Kanske något att tänka på. Teori och praktik går inte alltid hand i hand! Självklart ökar sannolikheten att bli sedd om man syns och det var just där syftet låg i mitt resonemang, ta reda på hur du syns och inte TRO hur mycket du syns. I grova drag kan man dela in polisens sätt att framföra sitt tjänstefordon i tre grader. Sedvanlig patrullering: Man får då bryta mot lokala trafikföreskrifter såsom att köra på gångbanor, fel sida av refug, parkvägar o.s.v. men man får inte överskida den skyltade hastigheten. Brådskande fall: Man får i princip bryta mot alla trafikregler men man behöver inte använda ljud eller ljussignal. Detta var den utryckningsform jag begagnade mig av men använde då gärna helljussignal. Det senare får man tydligen inte göra numer utan endast i formen nedan. Trängande fall: Som föregående men man skall använda ljud eller ljussignal för att påkalla fri väg. Oavsett vilket så är man självfallet alltid ansvarig för sin framfart och får ta konsekvenserna om trafikolyckan är ett faktum. Någon form av politikeramnesti för begångna misstag existerar inte! Att inte fler insändare inkommit efter mitt inlägg i förra Bumsen förvånar faktiskt både mig och en del andra, det kan tolkas som så att de som läst också förstått raderna och dessutom kanske till och med utfört det enkla test jag föreslog och därefter insett meningen med mina rader? I så fall är hela syftet uppnått! Slutligen, Bror, avslutar du med en underbar sammanfattning i ditt sista stycke! Hagen Hopp ML 2650962