Tidningen Energi 1
Sjövärmen HÅLLER STOCKHOLM I BALANS Pampiga rör m
ed sjövatten leder skärgårdens värme upp på land. Där görs sjövärmen till fjärrvärme i stora värmepumpar som också balanserar elnätet. Samtidigt glider den förnybara energiformen helt under energipolitikens yta. Här finns stora oanvända resurser, menar Fabian Levihn på Stockholm Exergi. TEXT: MORTEN VALESTRAND FOTO: MIKAEL GUSTAVSEN V arje dag året runt är Stockholm beroende av sin sjövärme, oavsett om värmepumparna är på eller ej. De gör lika stor nytta när de är avstängda, både för fjärrvärmen och elnätet. Som forskningschef på Stockholm Exergi kan Fabian Levihn nästan tycka det är synd att sjövärmens teknologi är så välprövad, säker och kostnadseffektiv för energisystemet så att den inte behöver mer forskning. När allt fungerar blir uppmärksamheten låg. Det började för länge sedan när Värtaverkets ingenjörer pekade ut över fjärden och föreslog att man skulle ta vattnets värme upp på land. Den kunde användas i fjärrvärmenätet, sa de. Det som behövdes var några värmepumpar. Det skulle bli både säkrare och billigare, ”i dessa oroliga tider”. Få förstod vidden av förslaget och vattnet var definitivt inte varmt påpekade kommunfullmäktige. Men okej – kör på, vi litar på er. 40 år senare är Stockholm fortfarande världens värmepumpshuvdstad. Åtminstone om man går efter pumparnas storlek och deras samverkan med resten av energisystemet. – Utan värmen från Lilla Värtan hade huvudstadens elnät haft betydligt mindre kapacitet, konstaterar Fabian Levihn. På land förenas den med liknande hydrotermisk energi ur stadens avlopp. Värmepumparnas finess är att de genom att processa vattnets värme tredubblar den energi som de själva använder i form av el. Värmeenergin pumpas vidare till fjärrvärmenätet som på så sätt frigör ny elektrisk energi i elnätet. Det är givetvis fascinerande hur ting hänger ihop, tycker Fabian Levihn, men han är nästan mer imponerad över sina historiska kollegors påhittighet när de Utan värmen från Lilla Värtan hade Stockholms elnät haft betydligt mindre kapacitet. Fabian Levihn, forskningschef, Stockholm Exergi släpade, bokstavligen talat med båt, en 170 meter lång rörledning byggd av trä ut i sjön mellan Östermalm och Lidingö. Den ligger fortfarande kvar med insuget flytande på precis lagom djup. Vattnet är varmare längre ner, men värme är ett högst relativt begrepp på sjön. Om vintern når inte temperaturen högre än 3–4 grader men det räcker. Också kallt vatten är fullt av energi. Varje pumpvänlig dag sväljer det tre meter breda rörgapet i Lilla Värtan en hel älv inåt land. Vid Ropstens kajer sugs vattnet upp och fördelas till Stockholm Exergis tre stora värmecentraler för exklusiv sjövärme. Värmepumparna höjer temperaturen medan det nu ännu kallare sjövattnet återgår till fjärden. Så har dagarna sett ut i nästan 40 år. Å r 1983 ansökte dåvarande Stockholm Energi om att få uppföra sjövattenbaserade värmepumpar på totalt 100 MW kapacitet. Man ville ”bortledninga” vatten från Lilla Värtan, som man skrev i sin koncessionsansökan. Trots eller kanske tack vare det kreativa nyordet godkändes planen av Vattendomstolen. Det uppmuntrade Stockholms kommunfullmäktige till att ta det som idag framstår som ett av Sveriges modigaste energibeslut i skarven mellan olja och kärnkraft. Av en händelse råkade forskningschefen komma till världen samtidigt. Fabian Levihn föddes 1983 när Värtaverket och Stockholms kommunfullmäktige signerade de första dokumenten kring det som skulle bli den världsunika Ropstensanläggningen som man nu kan promenera runt på. Så nu sitter han där 40 år senare med de nästan jämnåriga rören. Anläggningen behövde dock något längre tid på sig för att skruvas ihop och sattes i drift först 1986. Först byggdes fyra värmepumpar med 22,3 MW effekt per pump, fördelade på de två hallarna Ropsten 1 och 2. De blå aggregaten levererades av Friotherm, en TIDNINGEN ENERGI NR 4 2023 33