Tidningen Energi 1
TRE METODER FÖR ÅTERVINNING Utöver ren återanvänd
ning finns olika metoder för återvinning av avlagda turbinblad: Mekanisk återvinning Malning till en fraktion med mekanisk återvunnen glasfiber med härdplast och en plastfraktion. Saknas dock ännu system och styrmedel för distribution och logistik av mekaniskt återvunnen glasfiber. Låg energiförbrukning. Pyrolys Termokemisk nedbrytning i syrefri miljö under 400–800 grader. Två fraktioner erhålls: återvunnen ren glasfiber och en oljeprodukt. Ger lägre mekanisk styrka jämfört med ny fiber men kan användas som förstärkning eller fyllnadsmedel. Utvecklas för närvarande kraftigt. Solvolys Termokemisk nedbrytning med vatten och alkoholer under 250–450 grader och 150–250 bars tryck. Två fraktioner erhålls: återvunnen ren glasfiber och en oljeprodukt. Ger material som kan användas som bulkprodukt. Kräver i likhet med pyrolys mer energi och mer teknikutveckling av processerna jämfört med mekanisk återvinning. Källa: Rise Hela värdekedjan finns inte idag. För det behövs både lagstiftning och ekonomiska incitament. Alann André, senior forskare, Rise tillräckligt kommersiellt intressanta för stora industrier. Det finns därför behov av utvecklat samarbete med andra verksamheter som också använder härdplastkomposit och andra relevanta material. Ett exempel är båtbranschen. – En viktig policyinsats från WindEurope är också att uppmana EU att införa specifika avfallskoder för glasfiberkomposit i avfallsdirektivet. Det handlar om koder för både turbinblad i glasfiber och andra glasfiber typer, säger Ylva Tengblad. P 40 NR 4 2023 TIDNINGEN ENERGI å sikt finns förhoppningar om att utveckla ännu mer raffinerade återvinningsprocesser och kunna nyttja glasfibern i mer avancerade tillämpningar. En sådan metod är pyrolys, en annan solvolys (se faktaruta), som forskningsinstitutet Rise har undersökt närmare i olika projekt. Alann André är senior forskare vid Rise och har tillsammans med Cecilia Mattsson och andra kollegor tagit fram en digital plattform över turbinblad i drift. Kartläggningen, som skedde inom ramen för forskningsprojektet Rekovind2, har haft som syfte att undersöka vilka sorters turbinblad som finns och när de ska tas ned – för att sedan optimera återvinning av bladen. – Sedan behöver vi kontakta ägarna av dessa blad. Och ägarna behöver förstå att det är viktigt att sprida vidare sina data för att möjliggöra återanvändning av bladen. Idag är det deras ansvar att ta hand om bladen när de ska tas ned, berättar Alann André. Om man sedan ska våga bygga upp företag som ska göra nya produkter av gamla uttjänta blad behöver företagen veta med säkerhet flera år i förväg att det finns material för detta – och i vilket skick turbinbladen är. Dessutom behöver man få information om var kraftverken finns, för att minska transportbehoven. – Hela värdekedjan finns inte idag, bekräftar Alann André. För det behövs både lagstiftning och ekonomiska incitament. Ett ytterligare alternativ är att återanvända hela eller delar av turbinbladen utan alltför långtgående mekanisk eller kemisk bearbetning. Exempel finns på blad som har använts som tak över cykelställ eller för lekparksinstallationer. Ett parkeringshus i den nya stadsdelen Brunnshög i Lund kommer att använda gamla blad som fasadsmyckning och konstfulla pelare. Andra tillämpningar som också kan bli aktuella framöver är att använda turbinbladen som gång- och cykelbroar eller som bullerplank. Det finns således många sätt som vindkraftverkens trotjänare kan snurra vidare på genom andra värdekedjor. FOTO: SHUTTERSTOCK