Magasinet Omsorg 1
XXXXX tidningarna måste ha fått uppfattningen att
vi inte förstår vad som ingår i jobbet som undersköterska. Men det vill jag säga: Vi är helt på det klara med vad vi ska göra, säger Mirja. De personer på Attendo Sabbatsbergsbyn som Magasinet Omsorg talat med sammanfattar perioden med covid-19 som skrämmande men lärorik. Som en temperaturtagning på verksamheten. Eller en rejäl brandövning inför en större kris. Men visst fanns det även glädjeämnen. – De flesta kunderna blev ju faktiskt friska. Och varje dag kände vi verkligen att vi gjorde en enorm insats på så många olika sätt, säger Mirja. DET VAR KUNDERNA på demensavdelningarna som drabbades på Attendo Sabbatsbergsbyn. De två somatiska avdelningarna stod pall. Sanne Ludvigsson, sjuksköterska, berättar: – Att stoppa smittan var förstås prio ett. Men det är svårt att isolera ka” eller ”sjuka”, för att hålla ordning på att de som jobbat på sjuka avdelningar inte gick in på smittfria friska avdelningar, säger Sanne. Inga-Britta kände oro när smittan började sprida sig i huset. ATT VARA CHEF i en organisation under en kris som denna kräver sin kvinna. Petra Lindhe försökte vara så tillgänglig och transparent som möjligt för att skapa trygghet, både för boende, medarbetare och närstående. – Man kunde alltid få tag i mig, dygnet runt alla dagar och min ambition var att vara så tydlig och rak i all kommunikation som möjligt. Jag tycker att vi fick till ett mycket fint samarbete i verksamheten. Alla hjälptes åt. Kanske kan man säga att Attendo Sabbatsbergsbyn har gått igenom en stenhård generalrepetition. I skrivande stund ökar samhällsspridningen i flera regioner i landet. Känner ni er väl ”Man kunde inte ana vem som skulle få milda eller svåra symptom” personer med demens. Vi gjorde vårt bästa och isolerade förstås de smittade avdelningarna från all kontakt med övrig verksamhet. Alla medarbetare hade ett enormt fokus på basala hygienrutiner och desinficerade allt, hela tiden. Ytor, handtag, knappar. Även ute i hisshallarna. Skyddsutrustning saknades aldrig och munskydden användes hela tiden. Medarbetarnas hälsa kontrollerades inför varje arbetspass. – Vår samordnare kategoriserade också alla 180 medarbetare som ”frisförberedda om ni får in en ny smitta? – Ja, vi har inte på något sätt slappnat av, utan fortsätter med våra strikta hygienrutiner, hälsokontroll av personal och påminner besökare om att vara friska, tvätta händerna och använda munskydd. Jag tror att vi alla som sett sjukdomen så här från insidan dessutom är otroligt försiktiga när vi rör oss ute i samhället. Undviker kollektivtrafik och onödiga sammankomster. Vi vet hur illa det kan gå. Så nog är vi beredda om vi får in ny smitta. ”Alla måste ta ansvar” INGA-BRITTA FREBY bor på Attendo Sabbatsbergsbyn, på en somatisk avdelning som inte drabbades av corona. Men självklart fanns oron där, när alla visste att det fanns smitta i huset. – Ja det är klart, man kollade ju om det var någon som inte kom upp till frukosten exempelvis. Då blev man orolig. Vi frågade ofta varandra: hur mår du i dag? Inga-Britta föll och var tvungen att läggas in på sjukhus några dagar för ett kirurgiskt ingrepp, mitt under coronakrisen. – Det värsta med det var att jag var tvungen att isolera mig i min lägenhet en tid när jag kom tillbaka, för jag kunde ju ha blivit smittad på sjukhuset. Det var hemskt jobbigt. Vi brukar ha så trevligt här, jag och mina nya vänner. Vi tar ett glas vin ibland på kvällen, äter lite chips och pratar eller ser på tv. Att vara isolerad är svårt. Det faktum att smittan i samhället ökar igen gör förstås Inga-Britta lite orolig. – Jag är inte en räddhågad person, men det är klart att man tänker mycket när man ser hur människor tröttnar på restriktionerna och börjar slappna av för mycket och smittspridningen ökar igen. Alla måste ta ansvar, säger hon. Magasinet Omsorg 39