Bumsen 1
Airbagväst – vara eller icke vara? TEXT BROR GÅRD
ELÖF ML 2661203 & FOTO PÄR ARVIDSON Som ett led i BMW MC-klubben Sveriges säkerhetsarbete har jag blivit ombedd att skriva några rader om olika sätt att skydda nacken, vilken i takt med motorcyklarnas prestandaökning och hjälmar/ryggsköldars allt bättre skyddsförmåga kommit att bli en svag punkt hos åkaren – så mycket värre då en svår skada kan ge livslång, grav invaliditet. I Bumsen 2/2008 skrev jag mer utförligt om ett nytt sätt att skydda halsryggraden; en styv halskrage, som i samverkan med integralhjälmens nedre kant förhindrar extrema rörelser (skulle kunna leda till bruten nacke), samtidigt som den låter föraren vrida huvudet under normala trafikförhållanden. Ungefär samtidigt som artikeln trycktes uppmärksammades en alternativ metod att skydda inte bara halsryggen utan också bålen; airbag-västen/-selen. Idéen är inte helt ny, men den verkar nu ha nått spridning först efter några års trögt före i portgången. Airbag-västen/-selen består av ett antal krockkuddar, till skillnad från konventionella skydd bärs den utanpå mc-stället. Härom året sålde en bekant, som slutat åka hoj, sin sele, varvid jag fick möjlighet att skärskåda den närmare. Hade han och jag varit av någorlunda samma storlek, skulle jag ha köpt den direkt, så var inte fallet. På mig skulle den ha dinglat löst. Selen ifråga – en japansk Egg Parca – har fem krockkuddar; en kring nacken, en tvärs över skulderpartiet, två lodräta på framsidan av bröstet och magen samt en tvärs över korsryggen. I ”färdigläge” är den mycket smidig att ta på och av och torde inte förhindra någon som helst rörlighet hos föraren. I en 18 BUMSEN 4 – 2010 ficka på västen finns en kolsyrepatron – samma princip som för lagning av punkteringar på hojdäck, men större patron. En vajer från denna patron går till ett snäpplås. Andra delen av detta snäpplås sitter även den i en vajer, denna fästs någonstans på hojen. Vurpar man och flyger av cykeln sträcks vajern, kolsyrepatronen utlöses och de fem kuddarna blåses upp på ett ögonblick. En trevlig egenskap hos denna väst är att den är avsedd att kunna fungera flera gånger. Efter uppblåsning kan kuddarna tömmas och läggas i sina fack igen, varpå man monterar en ny kolsyrepatron i fickan (ett par stycken medlevereras vid det ursprungliga köpet) och allt är redo för nästa vurpa – som förhoppningsvis inte inträffar. Än så länge finns det veterligen inga vetenskapliga fakta som talar för den ena eller andra lösningen. Däri inget konstigt. Trots allt inträffar få allvarliga mc-olyckor varje år, och att dra säkra slutsatser ur ett så litet material är inte gjort i en handvändning. (Som jämförelse kan nämnas att det tog forskningen årtionden att slå fast att rökning orsakar lungcancer, trots att rökarna på vårt klot räknas i hundratals miljoner. Skulle det vara så, att någon av Bumsens läsare känner till vetenskapliga fakta i ämnet ”skydda nacken på hoj”, är jag övertygad om att redaktören upplåter sidutrymme för att framföra sådan information.) Tills vidare är vi alltså hänvisade till sunt förnuft och diverse allmänna spekulationer i ämnet. Halskragens fördel är rimligen att den är ”teknikoberoende”. Sedan man tagit på den sitter den på plats och gör (förhopp