Bumsen 1
Årsmöte i BCIC P TEXT & FOTO MAGNUS BROBECK ML 26
50269 å eftermiddagen onsdagen den 6 oktober 2010 startade jag den längsta resa jag någonsin gjort eller kommer att göra – till ganska precis andra sidan jordklotet och Nya Zeeland där årets möte i BMW Clubs International Council (BCIC) skulle hållas. 36 timmar och c:a 2 000 landmil senare landar jag och Matz Rosenqvist i Queenstown som de två delegaterna från BMW Clubs of Europé Federation (BCEF), en av två paraplyorganisationer i Europa. BCIC är hela världens samlade officiella BMW-klubbar i form av dessas paraplyorganisationer, som samlas en gång per år för att diskutera samarbetet med BMW samt utbyta erfarenheter och lärdomar med varandra. Till skillnad från många andra fordonstillverkare, ser BMW klubbverksamheten som en viktig del av sitt varumärke och därför investerar man i en bra relation med klubbarna. Till sin hjälp för att upprätthålla förhållandet har man ett ”Club Office” med fyra heltidsanställda personer som sköter all kommunikation med och information till de olika paraplyorganisationerna. För att få bli en officiell BMW-klubb finns två oavvisliga krav från BMW, det skall vara en på demokratisk grund byggd klubb och den får inte vara vinstdrivande. BMW vill ha klubbar med entusiaster som brinner för varumärket och som kan verka som ambassadörer i olika sammanhang. Ett av de bästa sätten att vara ambassadör enligt BMW är att använda deras produkter och vara nöjd med dessa, ett ganska enkelt samband kan man tycka. Själva BCIC-mötet tar knappt två hela dagar med en späckad agenda att genomföra, då går man igenom allt som berör de olika klubbarna. Det är oerhört stimulerande att ta del av all den erfarenhet som finns runt om i världen i att driva klubbverksamhet. Det är med stor stolthet som man presenterar BMW MC-KLUBBEN från Sverige då det är den näst största BMW mc-klubben i världen (bara den ena av de två paraplyorganisationerna i USA är större med 37 000 medlemmar, dessa är dock fördelade på c:a 70 underklubbar som lever ett ganska eget liv så jämförelsen haltar litet). Det avhandlades många ämnen på mötet och den stora nyheten på mötet var att BCE och BCEF efter flera års oenighet äntligen hittat en modell för samarbete som båda parter kan acceptera. Allt detta stadfästes vid en formell signaturprocess Nedan f.v. Mats Rosenqvist, BCEF; Ian Branston, Chairman BCIC; Predrag Trkulja, BCE samt Phil Abrami, BCIC. Mycket av arbetet på en konferens av detta slag sker genom förhandlingar före mötet och det var många smågrupper som satt och pratade sig samman före själva konferensdagarna. För en svensk kan detta te sig lite konstigt men det är ett ganska vanligt sätt att bereda ärenden före mötet med små korridormöten eller lobbying som det ibland brukar heta. Personligen tycker jag det är ett ganska effektivt sätt att hantera många och komplicerade frågor men man får givetvis passa sig så att man inte kortsluter demokratiprocessen. Före och någon dag efter själva huvudmötet brukar dessa konferenser innehålla aktiviteter som öppnar för samtal och samarbete mellan olika personer – man kan helt enkelt säga att det är svårt att lämna ett sådant möte utan att ha fått ett stort antal nya vänner från jordens alla hörn. På årets resa fick vi tillfälle att se oss omkring lite på Nya Zeeland och en del av de bifogade bilderna visar förhoppningsvis vilket fantastiskt land det handlar om. Inom någon mils radie finns allt från vinodlingar till högalpin terräng med snöklädda bergstoppar. Allt flöt på fantastiskt lätt och att det på grund av snö inte blev någon motorcykelåkning på ”Driving Event”dagen är inget att yvas över. Det var kul att åka BMW 330 i med SMG-låda också. Nästa år kommer BCIC-mötet att hållas i Berlin och vi från BMW MC-klubben har fått frågan om vi kan tänka oss att arrangera en mc-utfärd i södra Sverige för de delegater som vill se vårt fina land. Nu har klockan blivit 23.00 den 14 oktober här i Nya Zeeland och jag sitter fortfarande kvar i Queenstown. Ett inställt flyg har ställt till det för mig och det blev en dag extra, men det får man ta. Nu måste jag snart gå och lägga mig, ni skall äta lunch om en knapp timma, för att orka med de närmre 45 timmar hemresan tar i anspråk. med ordföranden från respektive organisation och som övervakades av representanter för BCIC board. I nästa nummer av Bumsen återkommer jag med en mer komplett sammanfattning av mötet och en översättning av protokollet. På väg mot Milford Sound med sydöns alper i bakgrunden. Utsikt över Lake Wakatipu. 24 BUMSEN 4 – 2010