Bumsen 1
Efter Bovallstrand rundar jag den grunda havsvike
n och kör en mindre väg mot Hamburgsund. Vägen är förföriskt kurvig och man frestas höja tempot, men ska man hinna njuta av allt det pittoreska utefter vägen gäller det att hålla tempot nere. Nästa stopp är Ingrid Bergmans torg i Fjällbacka. Hennes aska ströddes i havet vid Dannholmen utanför Fjällbacka. Jag stannar och tittar på statyn föreställande Ingrid och konstaterar att det ligger begravningskransar runt statyn. Det visar sig vara en hyllning till den nyss bortgångne Lars Schmidt, hennes man i 20 år. Bohuslän nästan för mig själv TEXT & FOTO LASSE PERSSON ML 2661108 Är det möjligt att i nästan ensamt majestät glida fram på de bohuslänska vägarna? Svaret är ja, om du väljer att åka sent på säsongen. Det är vad jag gjorde. Lördagen den 21 november 2009 äntrade jag min R 1200 GS och gav mig av mot Bohuslän. Solen sken och digitaltermometern visade 9,5°, helt okej alltså! Första målet var Hovenäset strax intill Kungshamn. Sakta gled jag in i det lilla samhället och ned mot hamnen. Allt var så underbart stilla. De flesta hade tagit upp sina båtar och förpackat dem väl i presenningar. En och annan ortsbo påtade i sin trädgård eller bytte panel på huset. Färden gick vidare mot Kungshamn där jag gick i depå för att tanka. Knappt hade jag fått upp tanklocket, då två rejsputtar iförda svart från topp till tå, även visiren på hjälmarna, på var sin högvarvig japan kom in för att tanka. Jag var ju inte lika hipp i mitt Rally Pro 2-ställ, vilket gjorde att jag hejade glatt utan någon som helst respons. De rullade iväg före mig och det gasades friskt vill jag lova! Registreringsskyltarna hade de gömt på skärmens undersida, vilket förmodligen ger hög cool-faktor. De försvann snabbt och min färd fortsatte ner mot hamnen i Kungshamn. Även här förs en slumrande tillvaro. En viss puls kunde skönjas utanför ICA-affären, det var allt! Det är en märklig känsla att besöka dessa små samhällen som fullständigt översvämmas av människor sommartid och som nu, sent på hösten, bara hyser de verkliga entusiasterna. Jag njuter av utsikten då jag åker över Smögenbron och rullar ut mot Smögenbaden. Märkligt, inte ens någon hundägare är ute. Stannar och tar några bilder och låter hojen stå som staffage. Vid sjöbodarna bortom hojen går sommartid ett lämmeltåg av människor, nu är det tomt. Jag tycker att det är skönt samtidigt som jag upptäcker en nackdel med eftersäsongen, toaletterna är låsta! Kör vidare norrut på väg 174 genom Hunnebostrand och Bovallstrand. Vägen slingrar sig underbart härligt och jag kommer på mig själv med att sitta och nynna när jag kör. Det här är livskvalitet! 20 BUMSEN 4 – 2010 I Fjällbacka huserar ju även författarinnan Camilla Läckberg. Jag åkte en smal men fin liten väg genom gränder med typiska västkusthus och kom ut till Badholmen med det i en av hennes böcker förekommande hopptornet. Av naturliga skäl var det ingen som badade där den dagen. Fjällbacka var den ort som hittills hade flest människor i rörelse under resan. Som ensam motorcyklist fick man många nyfikna blickar, vilket känns lite kul. Faktum är att jag tycker folk visar lika stort intresse för min GS som när jag åkte HD. Tog mig på trånga gator norrut genom samhället och hakade på väg 163 mot Grebbestad. När man kommer in i Grebbestad från söder så välkomnas man av havet! Det är en fantastisk entré till samhället. Med kurr i magen börjar jag leta efter ett ställe att äta. Samhällets korvmoj är stängd för säsongen. Grundligt stängd med förskruvade plywoodluckor! Det är samma som att vi öppnar till sommaren! Efter litet flanerande når jag den gigantiska men ödsliga parkeringen mellan hamnen och mataffärerna. Här finns två mataffärer, både Konsum och ICA! Det skvallrar ändå om att här bor rätt många människor året om. I parkeringens ända finns ett öppet lunchställe. Mätt i magen letar jag, med hjälp av GPS:n, mig ner till sjöbodarna vid Krossekärr i utkanten av Grebbestad. Här finns några genuina sjöbodar. Jag stannar en stund och tar in landskapet och dofterna av tjära, hav och tång. Återigen får hojen vara med på bild. En titt på klockan gör klart att det är dags för hemfärd. Redan vid sjöbodarna trycker jag på GPS:ns hemknapp. Den säger att jag har två timmar hem. Jag kör ut mot Tanum och tar E6: an ner mot Uddevalla. Passerar då en rastplats som fick mig att bli varm i magen. Huds Moars rastplats, första stoppet på Norgeresan, som du kunde läsa om i en tidigare Bumsen. Väl hemkommen kunde jag bara konstatera att mc-åkning definitivt inte bara hör sommaren till. Det är helt underbart att ge sig ut även litet senare på året. Upplevelserna är annorlunda och jag kunde med gott samvete lämna badbyxorna hemma!