Bumsen 1
En annan var platsen där personer hängdes och där
anläggningens ”kommendant” själv blev hängd efter krigets slut. Området i sig är stort och vi hann bara se en liten del av det då vi också skulle se Birkenau, bara några km från Auschwitz. De finns ett fåtal byggnader kvar i Birkenau, men det som är kvar säger mycket om livet som utspelades där. Oisolerade väggar, undermåliga kläder och vinterkylan blåsande genom springorna samt toaletter bestående av en lång betongbänk i sovutrymmet. Ute på området gick en samling ungdomar demonstrativ runt (på ett positivt sätt) insvepta i Israels flagga. Också det en sak som präntades in i minnet. Dagen gick mot slut och vi styrde i riktning mot Ungern. Körde på litet mindre vägar i Polen och framför allt med lugnare trafik. Min uppfattning är att den slovakiska trafiken är klart lugnare än den polska. Slovakien hade vi för övrigt tänkt passera men vid 21-tiden var vi i alla fall i Bratislava och hittade ett bra hotell i utkanten av staden. Vår mc-parkering för natten blev en gemensam p-ruta i hotellets garage och denna p-ruta är en historia för sig. I receptionen sa man åt oss att vi måste köra ner ”samtidigt”, ok! Det visade sig att infarten till garaget hade både bom och spikmatta men det skulle vi väl klara av! Stoppade in biljett, bom gick upp och spikmattan ner. Jag åkte ner först men Sture höll på att få dubbelpunka då det inte var mer än 1-2 sek från det första fordonet passerat tills bommen gick ned och spikmattan kom upp! Nåja, nu visste vi i alla fall detta när vi skulle köra ut på morgonen. Då jag lämnat biljetten och bommen gick upp åkte Sture snabbt iväg, sedan var det bom ner och spikmatta upp! Tog mig förbi mellan första bommen och spikmattan med bara ett par centimeter tillgodo, men högst upp fanns samma sak och dit var det en brant uppförsbacke. Tvärnit vid bommen då det kom en bil efter mig som gav mig företräde men å andra sidan blev bilen efter mig tvungen till en riktig ”burnare” för att själv hinna över. Fick inte dagens ros av honom men väl en kraftig blick. Man lär så länge man lever, inte sant? Balatonsjön Näsorna pekade mot Ungern och planen var att vi skulle besöka Budapest och Balatonsjön, värmen och förmodade köer i Budapest gjorde att vi bytte färdriktning och åkte direkt till Balatonsjön. Körde litet småvägar och kom sedan ner lätt uppvärmda vid nordöstra hörnet av sjön. Stannade till vid en av många trevliga strandplatser och konstaterade snabbt att det fanns gott om segelbåtar trots att det är en insjö, visserligen Centraleuropas största, dock ganska grund, vilket innebär ett högsta djup på drygt 12 meter. Välbesökt i värmen och dåligt med parkering, t.o.m. för en mc. Efter en matbit i svalkande skugga var det så dags att åka vidare på väg 71 längs sjön, vilken är c:a 70 km lång. Aftonen närmade sig och vi sökte rum men hittar inget passande, plötsligt har vi lämnat Balatonsjön bakom oss. Små avstånd mellan samhällena men vi har inte bråttom och när vi kommer till Lenti slår blixten ned från klar himmel, där är farbror polisen med radar och stoppsignal. Kan bara konstatera att det var 60 km/tim och vi höll 70. Inget att bråka om och han ville se våra papper, pass och reg. bevis. Jag hörde hur de nämnde våra namn i radion och vi räknar förstås med böter. Sture tycker sig ändå uppfatta att de endast vill kontrollera våra papper, det visar sig att det är människor med sunt förnuft som manar oss att ta det lugnt. Kanske det bidrog att vi hade våra gula västar och att vi var turister och inga fartdårar. Visst lovade jag det och glad i sinnet ville jag ta en bild av dem men den manliga polisen hänvisar med glimten i ögat till att hans kvinnliga kollega var snyggare. Tyvärr fick vi nöja oss med en bild på avstånd. Strax efteråt passerade vi gränsen till Slovenien och Ungern visade sig bli det enda land vi inte övernattade i. Klockan närmar sig 23-snåret då vi kommer fram till vårt M-hotell i Ljubljana och vi får som vanligt ett mycket trevligt bemötande. Erbjuds även att låna deras dator för att läsa vår e-post och det tackade vi för. Inget garage för våra mc men precis som vanligt under uppsikt från receptionen. Tar plats i deras uteservering, som i och för sig är på väg att stänga, och myser men efter en snabb beställning av kvällens middag fick även vi ”bränsle”. Summerade dagens c:a 50 mil långa etapp, vår längsta ”planerade etapp”. Kranjska Gora och väg 206 Från Ljubljana åkte vi denna soliga söndagsmorgon mot en av resans höjdpunkter, nämligen väg 206 från Kranjska Gora. Väl framme i Kranjska Gora tog vi en paus och njöt av utsikten mot snöklädda alptoppar, och i dessa backar åker man frivilligt! Därefter väg 206, jodå här finns det kurvor och underbara vyer i överflöd. Efter ett antal kilometer stannade vi till och hämtade vatten från en källa och kokade kaffe, nästa gång kunde man gärna ta med sig lite nybakat bröd. Det var förstås en hel del mc-åkare i farten men även cyklister är ett vanligt inslag i Alperna. I direkt anslutning till där vi stannade finns även en kyrka/minne från 1:a världskriget. I övrigt så finns det ett stort utbud av trevliga vägar och pass i dessa trakter. Solen sken på oss, ett grönt lövverk gav oss skugga och i bakgrunden alptoppar med glaciärer, till synes endast ett stenkast från vår parkering. Enkelt uttryck rena vykortsbilden. Vi packade ner kaffepannan och körde vidare mot toppen Vrši på 1611m, men varför stenbeläggning i kurvorna? Väl uppe vid toppen tog vi en paus och såg en kvinna med byxor och skidor under armen. Det fanns uppenbarligen litet snö kvar i terrängen. Siktet är nu inställt mot Adriatiska havets kust, Italien och Pula i Kroatien. Passerar Trieste och kommer förstås in i tät trafik men Trieste har sin tjusning med närheten till havet. Väl inne i Kroatien är vår nästa anhalt Koper och kustväg 111, kommer fram till Pula efter mörkrets inbrott. Dagens etapp var inte mer än 40 mil. Zadar Från Pula via Rijeka till Zadar, där FIM-rallyt står på schemat. Träffade ett gäng svenskar som valde att ta färjan som ansluter till kustvägen söder om Rijeka men Sture och jag valde ändå att åka genom Rijeka vilket gick bra. Denna kustväg har en fenomenalt vacker natur, fast det är svårt att stanna där man vill då det är många kurvor i alla former, tvära, långa, nypande, upp- nerför men en helt underbar väg och ibland ganska tät trafik. Rejält varmt och Sture tog av sig jackan och åkte i T-shirt, en avvägning mellan komfort och säkerhet. Ett sommarställ vore bra att ha med i den här värmen och inte minst en vattenflaska. Kommer fram till Zadar vid 16tiden och söker rum men det vi frågat på var litet dyrt. Vi parkerar vid hamnen och jag frågade en Taxiförare om bra och trevliga rum, han ringer ett samtal och allt verkar vara klart, då kommer Sture med en farbror som erbjudit privat boende till halva priset, klart och betalt! Mannen ringde sedan sin son som visade vägen med bil, det blir att ”följa John”. Boendet låg på gångavstånd till centrum och gamla staden. Dittills har allt gått som smort, inga olyckor för vår del men tidigare på dagen hade vi passerat en otäck olycka mellan bil och mc utanför Rijeka. Dagsetappen summerades till ca 33 mil. FIM-rallyt Innan vi lämnade vårt rum efter frukost fick vi tips om att ta en båttaxi för att slippa gå en omväg på två km till Zadars centrum. Båttaxin rodde oss över till rätt sida för ca 5 kr på 2-3 min. Vi hamnar mitt i kortegen till FIM-invigningen och det behöver väl knappast tilläggas att det var massor av motorcyklar. Land för land och med flaggan i topp passerade kortegen och alla hojar signalerar med ett herrans (o)ljud till följd, trevligt ändå att hamna mitt i allt. Invigningen ägde rum på stranden och det var ganska skönt att slippa köra där i denna värme. En del hade det litet BUMSEN 4 – 2010 41